Jobbcoachen har dragit.
Jag är ensam.
Det är tyst härinne.
Det är tyst därute.
Och Den Japanske Mannen har slutat sjunga.
Visar inlägg med etikett JOBBCOACH. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett JOBBCOACH. Visa alla inlägg
torsdag 5 november 2009
onsdag 4 november 2009
DAG 209
Fysisk Status: Fortfarande Hjärnlös.
Mental Status: Strålande.
Jag kan verkligen rekommendera några dagar utan Hjärna eller Mat.
Man kommer närmare Gud på något sätt.
Jag har bett om att få ner mitt Träkors.
Om jag ändå skall möta min Skapare vill jag göra det med värdighet.
Jobbcoachen tyckte till min förvåning att det var en alldeles strålande idé.
Jag bad henne kedja fast mig på Korset. Hon gjorde som jag sa.
Sen kittlade hon mig lite i armhålorna med sin Elpistol.
Det börjar bli ganska skönt.
Sen bad hon mig skriva.
Jag sa att det var ganska svårt eftersom jag var Fastkedjad vid ett Kors.
"Det där är helt fel attityd" sa Jobbcoachen.
"Du måste se dina Hinder som Utmaningar och Kriser som Möjligheter"
"Go Fuck Yourself in Da Arse" sa jag vänligt men bestämt.
Mental Status: Strålande.
Jag kan verkligen rekommendera några dagar utan Hjärna eller Mat.
Man kommer närmare Gud på något sätt.
Jag har bett om att få ner mitt Träkors.
Om jag ändå skall möta min Skapare vill jag göra det med värdighet.
Jobbcoachen tyckte till min förvåning att det var en alldeles strålande idé.
Jag bad henne kedja fast mig på Korset. Hon gjorde som jag sa.
Sen kittlade hon mig lite i armhålorna med sin Elpistol.
Det börjar bli ganska skönt.
Sen bad hon mig skriva.
Jag sa att det var ganska svårt eftersom jag var Fastkedjad vid ett Kors.
"Det där är helt fel attityd" sa Jobbcoachen.
"Du måste se dina Hinder som Utmaningar och Kriser som Möjligheter"
"Go Fuck Yourself in Da Arse" sa jag vänligt men bestämt.
fredag 23 oktober 2009
DAG 217
MORGON:
0700 Elstöt
0710 SevenEleven Degfrukost.
0715 Morgonandakt under Elpsitolhot till Mia Törnbloms sommarprat.
0715 Jobbcoachen säger "Skriv" och går.
0716 Jag skriver.
0800 Jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ord som har fastnat på pappret.
0801 Jag tänker: "Äntligen något att leverera till det Japanska Förlaget"
0803 Jag tar upp pappret och läser.
0804 Jag inser att jag har skrivit en Kontaktannons.
"Till Potentiell Framtida Partner:
Jag är en person på flera år som söker någon.
Så här ser jag ut: Mitt Huvud utgör ungefär 2/3 delar av min kropp.
Det är inte rimligt. Men sant.
Jag tycker att jag borde göra något åt det men Mia Törnblom säger att man skall: "Älska sig Själv som Man är" och tyvärr måste jag lyssna på henne.
Annars får jag Elchocker.
Jag har Svarta Kläder nästan jämt.
Om det står någon annan tjej med svarta kläder på parkeringen där vi skall träffas så kan Du gå på mina Bröst.
Som är stora. I förhållande till Kroppen alltså.
Hursomhelst, jag kommer att stå och hålla upp Höger Långfinger.
”Fuck You” tecknet kommer att signaleras från min Högra Hand.
För att skrämma bort tänkbara våldtäktsmän.
Jag har inget till övers för dom.
Missförstå mig rätt. Jag gillar Sex.
Så det kan vi ha om du nödvändigtvis vill.
Du kommer att märka att jag är väldigt atletisk och vig."
0810 Jag inser att jag har skrivit samma Kontaktannons en gång förrut.
Jag skickade in den till DN och SVD.
Blev Refuserad.
0815 Jag sörjer alla de älskare jag kunde haft och som jag aldrig fick på grund av: DN OCH SVENSKANS JÄVLA GATEKEEPERS PÅ DERAS JÄVLA KONTAKTANNONSREDAKTIONER!
0820 JAG SPRINGER RUNT OCH LEKER GÖKUR TILLSAMMANS MED HJÄRNAN SOM DANSAR HAMBO.
0825 I'M LOSIN' IT!
0900 SLÄPP UT MIG FÖR FAAAN!
0700 Elstöt
0710 SevenEleven Degfrukost.
0715 Morgonandakt under Elpsitolhot till Mia Törnbloms sommarprat.
0715 Jobbcoachen säger "Skriv" och går.
0716 Jag skriver.
0800 Jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ord som har fastnat på pappret.
0801 Jag tänker: "Äntligen något att leverera till det Japanska Förlaget"
0803 Jag tar upp pappret och läser.
0804 Jag inser att jag har skrivit en Kontaktannons.
"Till Potentiell Framtida Partner:
Jag är en person på flera år som söker någon.
Så här ser jag ut: Mitt Huvud utgör ungefär 2/3 delar av min kropp.
Det är inte rimligt. Men sant.
Jag tycker att jag borde göra något åt det men Mia Törnblom säger att man skall: "Älska sig Själv som Man är" och tyvärr måste jag lyssna på henne.
Annars får jag Elchocker.
Jag har Svarta Kläder nästan jämt.
Om det står någon annan tjej med svarta kläder på parkeringen där vi skall träffas så kan Du gå på mina Bröst.
Som är stora. I förhållande till Kroppen alltså.
Hursomhelst, jag kommer att stå och hålla upp Höger Långfinger.
”Fuck You” tecknet kommer att signaleras från min Högra Hand.
För att skrämma bort tänkbara våldtäktsmän.
Jag har inget till övers för dom.
Missförstå mig rätt. Jag gillar Sex.
Så det kan vi ha om du nödvändigtvis vill.
Du kommer att märka att jag är väldigt atletisk och vig."
0810 Jag inser att jag har skrivit samma Kontaktannons en gång förrut.
Jag skickade in den till DN och SVD.
Blev Refuserad.
0815 Jag sörjer alla de älskare jag kunde haft och som jag aldrig fick på grund av: DN OCH SVENSKANS JÄVLA GATEKEEPERS PÅ DERAS JÄVLA KONTAKTANNONSREDAKTIONER!
0820 JAG SPRINGER RUNT OCH LEKER GÖKUR TILLSAMMANS MED HJÄRNAN SOM DANSAR HAMBO.
0825 I'M LOSIN' IT!
0900 SLÄPP UT MIG FÖR FAAAN!
tisdag 20 oktober 2009
DAG 220
Hjälp.
Jag är kvar i Källarhålet.
Jobbcoachen vägrar släppa ut mig.
Hon bor i min längenhet.
Den Japanske Mannen cirkulerar fortfarande utanför huset.
På nätterna när han sover smyger Jobbcoachen ut och går till ett Nattöppet Seveneleven. Där handlar hon all vår mat. För mina A-kasse pengar. Såklart.
Jag har sagt till henne att hon påminner om Joseph Fritzl.
Jag vet inte varför men det är något med hennes oansade mustasch.
Jag tycker inte den klär henne. Det sa jag också.
"JAG HAR INGEN MUSTASCH" svarade hon och gav mig en elpistolstöt.
"Okej, dina fjun på överläppen påminner om Joseph Fritzls" sa jag.
"JAG HAR INGA FJUN!" sa hon och gav mig en till stöt.
"Okej, din nakna överläpp påminner absolut inte om Joseph Fritzl, men iövrig är ni ganska lika" försökte jag.
"JUST DET!" sa Jobbcoachen.
"Utom sexet då" sa jag.
"JAG HAR INTE SEX!" sa Jobbcoachen och gav mig fem stötar till.
"NEJ DET FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN MED EN SÅN ÖVERLÄPP" sa jag och vred mig av skratt.
Sen bombaderade Jobbcoachen mig med elchocker i en och enhalv timme.
När hon var klar hade jag förlorat allt närminne.
"NU, SKRIVA!" sa Jobbcoachen. "VERKSTÄLL!"
"Vaddå?" frågade jag.
"Daniella Mendel-Enks barndom, Haiku versionen, Det Japanska Förlaget väntar"
"Minns inte" sa jag. " Hur ser jag ut i håret förresten?"
"FRIZZY" svarade Jobbcoachen och gick ut och låste dörren.
Den Japanske Mannen står på andra sidan husväggen. Ute i kylan.
På nätterna när han tror att ingen hör pratar han till husfasaden.
Han viskar små Japanska ord till den.
Jag tror att han längtar hem.
Jag är kvar i Källarhålet.
Jobbcoachen vägrar släppa ut mig.
Hon bor i min längenhet.
Den Japanske Mannen cirkulerar fortfarande utanför huset.
På nätterna när han sover smyger Jobbcoachen ut och går till ett Nattöppet Seveneleven. Där handlar hon all vår mat. För mina A-kasse pengar. Såklart.
Jag har sagt till henne att hon påminner om Joseph Fritzl.
Jag vet inte varför men det är något med hennes oansade mustasch.
Jag tycker inte den klär henne. Det sa jag också.
"JAG HAR INGEN MUSTASCH" svarade hon och gav mig en elpistolstöt.
"Okej, dina fjun på överläppen påminner om Joseph Fritzls" sa jag.
"JAG HAR INGA FJUN!" sa hon och gav mig en till stöt.
"Okej, din nakna överläpp påminner absolut inte om Joseph Fritzl, men iövrig är ni ganska lika" försökte jag.
"JUST DET!" sa Jobbcoachen.
"Utom sexet då" sa jag.
"JAG HAR INTE SEX!" sa Jobbcoachen och gav mig fem stötar till.
"NEJ DET FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN MED EN SÅN ÖVERLÄPP" sa jag och vred mig av skratt.
Sen bombaderade Jobbcoachen mig med elchocker i en och enhalv timme.
När hon var klar hade jag förlorat allt närminne.
"NU, SKRIVA!" sa Jobbcoachen. "VERKSTÄLL!"
"Vaddå?" frågade jag.
"Daniella Mendel-Enks barndom, Haiku versionen, Det Japanska Förlaget väntar"
"Minns inte" sa jag. " Hur ser jag ut i håret förresten?"
"FRIZZY" svarade Jobbcoachen och gick ut och låste dörren.
Den Japanske Mannen står på andra sidan husväggen. Ute i kylan.
På nätterna när han tror att ingen hör pratar han till husfasaden.
Han viskar små Japanska ord till den.
Jag tror att han längtar hem.
måndag 12 oktober 2009
DAG 221: TELEGRAM FRÅN EN KÄLLARLOKAL
Förlåt. Stopp.
Jag sitter i skiten. Stopp.
Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.
Här kommer de: .
Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.
Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.
Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.
Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.
Kära Läsare. Stopp.
Jag måste leverera. Stopp.
20/10 är dagen D.
Stopp.
Jag sitter i skiten. Stopp.
Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.
Här kommer de: .
Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.
Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.
Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.
Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.
Kära Läsare. Stopp.
Jag måste leverera. Stopp.
20/10 är dagen D.
Stopp.
onsdag 23 september 2009
DAG 226
Fick ett Telegram imorse:
"Hej från JAPAN. Stopp. Har Läst Din Pressrelease. Stopp.
Du kan absolut inte skicka den. Stopp.
Det är alldeles för få Ursäkter. Stopp.
Gör som Japanerna. Stopp.
Inled med Förlåt. Sen ber du om Ursäkt tre gånger.
Sen avslutar du med Förlåt. Stopp.
Skriv om nu! Klart Slut från Daniella Mendel-Enk"
Sen fick jag ett Mail :
"VÄRDELÖS PRESRELEASE! MIN POLSKA SJÄL VRIDER SIG AV SKAM! VILL DU ATT SAMTLIGA POTENTIELLA KULTURARBETSGIVARE SKALL SVARTLISTA DIG FÖR ALL FRAMTID? SKRIV GENAST OM ELLER SÅ SKJUTER JAG DIG! "
Med Vänlig Hälsning JobbCoachen från Okänd Ort.
Sen ringde Spärrvakt Sara.
"Jag har läst din Pressrelease" sa hon och gäspade. "Seg och tråkig som en omörad Hängbiff. Skriv om, Marinera och Kötta på den rejält!"
Jag är förvirrad. Tydligen kan jag inte det här med PressRelease. Därför vänder jag mig till Dig Begåvade och Mångfacetterade Läsare.
Jag Efterlyser en Klatschig PressRelease på Temat:
AKA LOSER 300 -The Blogg.
Skicka in Ditt Bidrag till akaloserloser@gmail.com.
Som Ersättning får du ta del av ...ett större Sammanhang.
Eller så får du en T-Shirt.
Bidraget skall vara inskickat senast Måndag Nästa Vecka kl 1200
"Hej från JAPAN. Stopp. Har Läst Din Pressrelease. Stopp.
Du kan absolut inte skicka den. Stopp.
Det är alldeles för få Ursäkter. Stopp.
Gör som Japanerna. Stopp.
Inled med Förlåt. Sen ber du om Ursäkt tre gånger.
Sen avslutar du med Förlåt. Stopp.
Skriv om nu! Klart Slut från Daniella Mendel-Enk"
Sen fick jag ett Mail :
"VÄRDELÖS PRESRELEASE! MIN POLSKA SJÄL VRIDER SIG AV SKAM! VILL DU ATT SAMTLIGA POTENTIELLA KULTURARBETSGIVARE SKALL SVARTLISTA DIG FÖR ALL FRAMTID? SKRIV GENAST OM ELLER SÅ SKJUTER JAG DIG! "
Med Vänlig Hälsning JobbCoachen från Okänd Ort.
Sen ringde Spärrvakt Sara.
"Jag har läst din Pressrelease" sa hon och gäspade. "Seg och tråkig som en omörad Hängbiff. Skriv om, Marinera och Kötta på den rejält!"
Jag är förvirrad. Tydligen kan jag inte det här med PressRelease. Därför vänder jag mig till Dig Begåvade och Mångfacetterade Läsare.
Jag Efterlyser en Klatschig PressRelease på Temat:
AKA LOSER 300 -The Blogg.
Skicka in Ditt Bidrag till akaloserloser@gmail.com.
Som Ersättning får du ta del av ...ett större Sammanhang.
Eller så får du en T-Shirt.
Bidraget skall vara inskickat senast Måndag Nästa Vecka kl 1200
måndag 21 september 2009
DAG 228
Nu är den jävla PRESSRELEASEN (som jag tänkte skicka till alla Potentiella KulturArbetsgivare som finns) klar.
"AKA LOSER 300- Arbetslös KulturArbetarBlogg av en Arbetslös Kulturarbetare om en Arbetslös KulturArbetare som mest är Arbetslös."
Jag heter Aka Loser och är 32 och ett halvt år.
Jag har 300 A-kasse dagar på mig att hitta ett Jobb.
Annars kommer min Jobbcoach att skjuta mig.
Har ni något ledigt?
Jag tror att jag kan allt.
Jag har gått 450 kurser i Kreativt Skrivande, Konst och Självutveckling.
Det enda jag missat är en Akvarellkurs på Tjörn men det kommer.
Dessutom har jag varit inspärrad i 5 veckor och gått flera kurser på Häktet.
Så har jag skrivit en bok om min barndom. Två gånger.
Jag har en Fanclub på Facebook och är Allmänt Uppskattad av Gräsrötterna.
Jag är inskriven på AF KULTUR ÖST (Arbetsförmedlingarnas Rolls-Rolls) och tilldelad en Polsk och Lomhörd Jobbcoach som gärna vill se mig död.
Därför har jag sedan dag 300 dokumenterat mitt liv. Som ett Testamente.
Ni borde läsa den nu. Börja på dag 300. Följ nedräkningen.
Sagt om Aka Loser:
"Hon är oerhört Karismatisk, Begåvad och Talangfull. Hon är Arbetslös. Nästan Jämt. Har ändå Hög Tunnelbane Moral. Plankar aldrig. Sånt uppskattar jag." Spärrvakt Sara, vän.
"Hon är Provocerande Naiv, Jobbig och Lat. Fullständigt Oseriös i sitt Jobbsökande. Lyssnar inte till Goda Råd och Saknar Hyfs. Irriterande, helt enkelt. Som konstnär? Oupptäckt. Förmodligen kommer hon hinna dö innan någon fattar att hon någonsin har funnits" Jobbcoachen
Sagt om Aka Loser av Aka Loser: "Jag tycker om att ordvitsa"
Vill ni veta mer om mig och mitt Tidsdokument av Livet som Arbetslös KulturArbetare i FattigSverige 2009 kan ni gå in på:
akaloser300.blogspot.com
Kontakta mig på akaloserloser@gmail.com om ni har ett Jobb eller Fråga.
Ni kommer garanterat få tag på mig. Eftersom jag för det mesta ligger hemma på mitt Träkors och vältrar mig i Självförakt.
"AKA LOSER 300- Arbetslös KulturArbetarBlogg av en Arbetslös Kulturarbetare om en Arbetslös KulturArbetare som mest är Arbetslös."
Jag heter Aka Loser och är 32 och ett halvt år.
Jag har 300 A-kasse dagar på mig att hitta ett Jobb.
Annars kommer min Jobbcoach att skjuta mig.
Har ni något ledigt?
Jag tror att jag kan allt.
Jag har gått 450 kurser i Kreativt Skrivande, Konst och Självutveckling.
Det enda jag missat är en Akvarellkurs på Tjörn men det kommer.
Dessutom har jag varit inspärrad i 5 veckor och gått flera kurser på Häktet.
Så har jag skrivit en bok om min barndom. Två gånger.
Jag har en Fanclub på Facebook och är Allmänt Uppskattad av Gräsrötterna.
Jag är inskriven på AF KULTUR ÖST (Arbetsförmedlingarnas Rolls-Rolls) och tilldelad en Polsk och Lomhörd Jobbcoach som gärna vill se mig död.
Därför har jag sedan dag 300 dokumenterat mitt liv. Som ett Testamente.
Ni borde läsa den nu. Börja på dag 300. Följ nedräkningen.
Sagt om Aka Loser:
"Hon är oerhört Karismatisk, Begåvad och Talangfull. Hon är Arbetslös. Nästan Jämt. Har ändå Hög Tunnelbane Moral. Plankar aldrig. Sånt uppskattar jag." Spärrvakt Sara, vän.
"Hon är Provocerande Naiv, Jobbig och Lat. Fullständigt Oseriös i sitt Jobbsökande. Lyssnar inte till Goda Råd och Saknar Hyfs. Irriterande, helt enkelt. Som konstnär? Oupptäckt. Förmodligen kommer hon hinna dö innan någon fattar att hon någonsin har funnits" Jobbcoachen
Sagt om Aka Loser av Aka Loser: "Jag tycker om att ordvitsa"
Vill ni veta mer om mig och mitt Tidsdokument av Livet som Arbetslös KulturArbetare i FattigSverige 2009 kan ni gå in på:
akaloser300.blogspot.com
Kontakta mig på akaloserloser@gmail.com om ni har ett Jobb eller Fråga.
Ni kommer garanterat få tag på mig. Eftersom jag för det mesta ligger hemma på mitt Träkors och vältrar mig i Självförakt.
fredag 4 september 2009
DAG 232
Jobbcoachen ringde 0500 imorse.
"Medborgarplatsen nu!" väste hon i telefon
Jag gick lugnt dit.
Jobbcoachen var klädd i Burka (heltäckande) och högklackat.
Ville inte bli igenkänd.
Jag hade pyjamas.
"HAR DU FORMULERAT ETT MOTTO?" frågad Jobbcoachen
"Japp" sa jag.
"LÅT HÖRA" sa Jobbcocoachen
"Man vet aldrig när ett rep kan komma till användning." sa jag.
Tyst en stund. Jobbcoachen såg förvirrad ut.
"Nalle Puh-direktcitat" sa jag.
"Jag vet" väste Jobbcoachen "Man vet aldrig när ett SNÖRE kan komma till användning, heter det"
"Nej, rep" sa jag
"Snöre" sa Jobbcoachen
"Rep" sa jag
"Snöre" sa Jobbcoachen
"Rep, snöre, snöre, rep, samma sak" sa jag och knyckte på axlarna.
Tyst en stund. Jobbcoachen såg ut som om hon ville bita någon.
"OKEJ SKIT I MOTTO! HAR DU EN AFFÄRSPLAN?" Jobbcoachen stirrade stint in i mina ögon.
"Absolut, jag tänkte starta en Självutvecklingskurs som heter:
ATT ÄGA SIG SJÄLV OCH SÄLJA UT DELAR AV SIN FAMILJ.
Jag skall hålla den på konferenshotellet i Saltsjöbaden.
Och jag tänkte att den skulle resultera i att deltagarna fick auktionera ut sina föräldrar till varandra."
"VÄRDELÖS IDÉ!" sa Jobbcoachen och tog upp sin kalender.
Tyst en stund.
"OM 232 DAGAR ÄR DU DÖD" fortsatte hon och log triumferande.
"DET VAR ETT JÄVLA TJAT OM DÖDEN!" sa jag och gav en henne en rak höger.
Sen ringde min mobil. Jag svarade.
Dålig linje. Långdistans samtal.
En kvinnoröst.
"Är det Aka Loser jag talar med?"
"Ja"
"Bra. Kom till mitt kontor nu. Jag har ett jobb åt dig"
"Medborgarplatsen nu!" väste hon i telefon
Jag gick lugnt dit.
Jobbcoachen var klädd i Burka (heltäckande) och högklackat.
Ville inte bli igenkänd.
Jag hade pyjamas.
"HAR DU FORMULERAT ETT MOTTO?" frågad Jobbcoachen
"Japp" sa jag.
"LÅT HÖRA" sa Jobbcocoachen
"Man vet aldrig när ett rep kan komma till användning." sa jag.
Tyst en stund. Jobbcoachen såg förvirrad ut.
"Nalle Puh-direktcitat" sa jag.
"Jag vet" väste Jobbcoachen "Man vet aldrig när ett SNÖRE kan komma till användning, heter det"
"Nej, rep" sa jag
"Snöre" sa Jobbcoachen
"Rep" sa jag
"Snöre" sa Jobbcoachen
"Rep, snöre, snöre, rep, samma sak" sa jag och knyckte på axlarna.
Tyst en stund. Jobbcoachen såg ut som om hon ville bita någon.
"OKEJ SKIT I MOTTO! HAR DU EN AFFÄRSPLAN?" Jobbcoachen stirrade stint in i mina ögon.
"Absolut, jag tänkte starta en Självutvecklingskurs som heter:
ATT ÄGA SIG SJÄLV OCH SÄLJA UT DELAR AV SIN FAMILJ.
Jag skall hålla den på konferenshotellet i Saltsjöbaden.
Och jag tänkte att den skulle resultera i att deltagarna fick auktionera ut sina föräldrar till varandra."
"VÄRDELÖS IDÉ!" sa Jobbcoachen och tog upp sin kalender.
Tyst en stund.
"OM 232 DAGAR ÄR DU DÖD" fortsatte hon och log triumferande.
"DET VAR ETT JÄVLA TJAT OM DÖDEN!" sa jag och gav en henne en rak höger.
Sen ringde min mobil. Jag svarade.
Dålig linje. Långdistans samtal.
En kvinnoröst.
"Är det Aka Loser jag talar med?"
"Ja"
"Bra. Kom till mitt kontor nu. Jag har ett jobb åt dig"
tisdag 18 augusti 2009
DAG: 271 a. k. a. DAG: 245
08:30
Telefonen ringer.
Jag ligger fortfarande och sover men svarar tydligen ändå.
En kvinnoröst viskar att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att systemet är en lyx jag inte kan unna mig.
Kvinnan i telefonen blir tyst. Sen frågar hon vad jag pratar om.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att jag befinner mig i ett parallellt universum och ber henne och hennes Orcher att lämna mig ifred. Sen lägger jag till att hon luktar Amorphophallus titanum (lat:oformlig manslem)
Kvinnan i luren säger att hon överväger att ringa polisen och anmäla mig för trakasserier.
Ungefär då vaknar jag. Jag harklar mig, ber om ursäkt och säger att jag inte tar ansvar för den konversation som utspelade sig tidigare eftersom jag inte var vid medvetande.
Kvinnan godtar min ursäkt.
Jag tackar och frågar vad hon vill.
Kvinnan i luren säger att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag svarar att jag älskar systemet och gärna vill fortsätta åka runt i det.
Kvinnan i luren upprepar att jag isåfall borde infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00.
AF KULTUR ÖST 10:00
Jag sitter i en filtbeklädd röd designstol och studerar Arbetsförmedlare som avverkar den ena Arbetslösa Kulturarbetaren efter den andra. Alla ler, pratar snällt och är solbrända.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Skönt. Men konstigt.
Jag har ju ändå varit skäligen misstänkt för att ha fört bort en av deras arbetskamrater.
10:30
Jag sitter fortfarande i den filtbeklädda röda designstolen.
Arbetsförmedlarna avverkar fortfarande Arbetslösa Kulturarbetare.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Fortfarande skönt.
11:00
Jag har somnat i min filtbeklädda röda designstol.
Huvudet hänger vid bröstet. Dreglar lite.
Ganska skönt.
Någon knackar mig på axeln.
JOBBCOACHEN?!
"IN PÅ MITT KONTOR! NU!"
11:01
Jag och Jobbcoachen inne på Jobbcoachens kontor kallat "Regissören" .
På kontoret finns ett skrivbord, en dator och en självlysande jordglob.
Jobbcoachen sitter i kontorsstol (lyxvarianten: svart läder, armstöd och huvudkudde)
Jag sitter på en gul Ikeapall som heter Evert.
"HUR HAR SOMMAREN VARIT DÅ?" frågar Jobbcoachen, småler och bjuder mig på ett tuggummi.
"Jo tack, jämna plågor" svarar jag och tar ett tuggummi.
Tyst en stund. Jobbcoachen studerar mig. Hon ler fortfarande.
"Du är inte särskilt solbränd" säger hon och snurrar ett halvt varv och knappar in något på datorn.
"Hur var vädret i Polen?" frågar jag
Jobbcoachen snurrar tillbaka ett halvt varv och borrar ögonen i mig.
"Ett ord till om Polen och jag försvinner igen" väser hon mellan tänderna.
Jag nickar, tuggar lite och försöker göra en bubbla med mitt tuggummi.
Det går inte så bra.
Jobbcoachen snurrar tillbaka till sin dator.
"Nu skall vi se, du har 245 A-kasse dagar kvar"
"Nä" säger jag "271 dagar, de senaste fem veckorna räknas väl inte?"
"Varför skulle de inte göra det?" frågar Jobbcoachen utan att lyfta blicken från sin dator.
"Men jag har ju suttit häktad, jag har ju inte haft någon möjlighet att..." säger jag
"Systemet säger ingenting om häktad. Systemet säger 245 dagar. Och då är det 245 dagar. 245 dagar till Dagen D"
myser Jobbcoachen och knackar lite på skrivbordslådan där hon förvarar sin Colt.
"Från och med nu är det jag som sätter reglerna" Jobbcoachen tittar mig rakt i ögonen.
"Din attityd under hösten 2009 skall vara: Extremt Positiv, Väldigt Följsam och Helt Befriad från Sarkasmer. Är det uppfattat?"
"Det är absolut uppfattat, inga problem. Jag är: JätteGlad, Flexibel och Fullständigt Seriös" svarar jag.
"Om du andas minsta pessimism försvinner jag och du blir inburad för alltid. Uppfattat?"
"Okidoki uppfattat" säger jag och tuggar jättemycket på mitt tuggummi.
"Vi träffas minst en gång i veckan. Du får reda på var, när och hur någon timma innan vi skall träffas. Uppfattat?"
"Uppfattat" säger jag och gör tummen upp.
"Till nästa gång vi skall ses skall du ha formulerat ett MOTTO! Det skall vara fullt av optimism, framåtanda och vinnarglädje. Och så får det gärna vara lite rivigt"
"Rivigt?"
"Märk inte ord, då skjuter jag dig."
"Uppfattat" säger jag, blinkar med höger öga och gör V- tecknet.
Telefonen ringer.
Jag ligger fortfarande och sover men svarar tydligen ändå.
En kvinnoröst viskar att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att systemet är en lyx jag inte kan unna mig.
Kvinnan i telefonen blir tyst. Sen frågar hon vad jag pratar om.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att jag befinner mig i ett parallellt universum och ber henne och hennes Orcher att lämna mig ifred. Sen lägger jag till att hon luktar Amorphophallus titanum (lat:oformlig manslem)
Kvinnan i luren säger att hon överväger att ringa polisen och anmäla mig för trakasserier.
Ungefär då vaknar jag. Jag harklar mig, ber om ursäkt och säger att jag inte tar ansvar för den konversation som utspelade sig tidigare eftersom jag inte var vid medvetande.
Kvinnan godtar min ursäkt.
Jag tackar och frågar vad hon vill.
Kvinnan i luren säger att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag svarar att jag älskar systemet och gärna vill fortsätta åka runt i det.
Kvinnan i luren upprepar att jag isåfall borde infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00.
AF KULTUR ÖST 10:00
Jag sitter i en filtbeklädd röd designstol och studerar Arbetsförmedlare som avverkar den ena Arbetslösa Kulturarbetaren efter den andra. Alla ler, pratar snällt och är solbrända.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Skönt. Men konstigt.
Jag har ju ändå varit skäligen misstänkt för att ha fört bort en av deras arbetskamrater.
10:30
Jag sitter fortfarande i den filtbeklädda röda designstolen.
Arbetsförmedlarna avverkar fortfarande Arbetslösa Kulturarbetare.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Fortfarande skönt.
11:00
Jag har somnat i min filtbeklädda röda designstol.
Huvudet hänger vid bröstet. Dreglar lite.
Ganska skönt.
Någon knackar mig på axeln.
JOBBCOACHEN?!
"IN PÅ MITT KONTOR! NU!"
11:01
Jag och Jobbcoachen inne på Jobbcoachens kontor kallat "Regissören" .
På kontoret finns ett skrivbord, en dator och en självlysande jordglob.
Jobbcoachen sitter i kontorsstol (lyxvarianten: svart läder, armstöd och huvudkudde)
Jag sitter på en gul Ikeapall som heter Evert.
"HUR HAR SOMMAREN VARIT DÅ?" frågar Jobbcoachen, småler och bjuder mig på ett tuggummi.
"Jo tack, jämna plågor" svarar jag och tar ett tuggummi.
Tyst en stund. Jobbcoachen studerar mig. Hon ler fortfarande.
"Du är inte särskilt solbränd" säger hon och snurrar ett halvt varv och knappar in något på datorn.
"Hur var vädret i Polen?" frågar jag
Jobbcoachen snurrar tillbaka ett halvt varv och borrar ögonen i mig.
"Ett ord till om Polen och jag försvinner igen" väser hon mellan tänderna.
Jag nickar, tuggar lite och försöker göra en bubbla med mitt tuggummi.
Det går inte så bra.
Jobbcoachen snurrar tillbaka till sin dator.
"Nu skall vi se, du har 245 A-kasse dagar kvar"
"Nä" säger jag "271 dagar, de senaste fem veckorna räknas väl inte?"
"Varför skulle de inte göra det?" frågar Jobbcoachen utan att lyfta blicken från sin dator.
"Men jag har ju suttit häktad, jag har ju inte haft någon möjlighet att..." säger jag
"Systemet säger ingenting om häktad. Systemet säger 245 dagar. Och då är det 245 dagar. 245 dagar till Dagen D"
myser Jobbcoachen och knackar lite på skrivbordslådan där hon förvarar sin Colt.
"Från och med nu är det jag som sätter reglerna" Jobbcoachen tittar mig rakt i ögonen.
"Din attityd under hösten 2009 skall vara: Extremt Positiv, Väldigt Följsam och Helt Befriad från Sarkasmer. Är det uppfattat?"
"Det är absolut uppfattat, inga problem. Jag är: JätteGlad, Flexibel och Fullständigt Seriös" svarar jag.
"Om du andas minsta pessimism försvinner jag och du blir inburad för alltid. Uppfattat?"
"Okidoki uppfattat" säger jag och tuggar jättemycket på mitt tuggummi.
"Vi träffas minst en gång i veckan. Du får reda på var, när och hur någon timma innan vi skall träffas. Uppfattat?"
"Uppfattat" säger jag och gör tummen upp.
"Till nästa gång vi skall ses skall du ha formulerat ett MOTTO! Det skall vara fullt av optimism, framåtanda och vinnarglädje. Och så får det gärna vara lite rivigt"
"Rivigt?"
"Märk inte ord, då skjuter jag dig."
"Uppfattat" säger jag, blinkar med höger öga och gör V- tecknet.
måndag 10 augusti 2009
FÖRLÄNGD HÄKTNINGSTID TILL DEN 17:E AUGUSTI!
Kort meddelande från HÄKTET:
Lägesrapport:
Jag har fått förlängt till den 17:e augusti.
Motivering:
Förargelseväckande beteende inne på Häktet.
Det enda jag har gjort är att jag försökt övertala en av Vakterna att de kanske behövde en personlafest på avdelningen eftersom jag hade märkt att det var väldigt dålig stämning bland Personalen. Och att det antagligen berodde på deras Chef.
Vakten blev så glad över att någon såg henne och den övriga personalens mödor att hon började gråta.
Sen sa hon att hon tyckte att en personlafest var en utmärkt idé.
Jag föreslog att de kunde ha den på sån där helgkryssning till Tallin.
Vakten var helt med på noterna.
Jag föreslog att jag kunde följa med på kryssningen och stå för underhållningen, eftersom jag var KulturArbetare och väldigt vig.
Vakten påminde mig om att jag satt i Häktet skäligen misstänkt för något (hon visste inte vad eftersom hon inte läst min blogg).
Då passade jag på att tänja lite på sanningen och sa att jag hade hamnat fel.
Egentligen borde jag sitta i fyllecell.
Eftersom jag har alkoholproblem.
Eller, jag har samma symptom som en som har alkolholproblem.
Eftersom min hjärna konstant är på rymmen.
Vilket tydligen väcker förargelse. Därför måste jag spärras in.
Vakten skakade på huvudet och suckade något om systemet och att det är väldigt snäva ramar för vad som är "normalt beteende" nuförtiden.
Jag höll med och sa att det kändes som om vi var bästisar.
Det tyckte hon med.
Så när vi hade konstaterat det sa jag att jag nog borde följa med på kryssningen till Tallin, som moraliskt stöd till henne (min nya bästis) och personalen.
Jag kunde sitta i en av fyllecellerna på färjan och ta emot kriminalvårdsanställda som behövde prata ut.
Som tack kunde jag få gå iland några minuter i Tallin och se på de Estniska fåglarna och känna friheten i deras vingslag.
Min plan var att jag skulle passa på att smita när hon och jag tittade på fåglar.
Jag skulle ta mig till Polen, hitta Jobbcoachen och få hem henne till Sverige.
På så sätt skulle jag bli rentvådd från misstankarna att jag har fört bort Jobbcoachen.
Dessutom skulle alla skämmas jättemycket för att de frihetsberövat en Arbetslös Kulturarbetare.
Jag skulle därmed få en offentlig ursäkt och kanske ett flersiffrigt skadestånd.
Hursomhelst dagen efter mitt och vaktens lilla samtal gick allt åt helvete.
Hon hade genast gått till Chefen och föreslagit en personalfest på en kryssning till Tallin och att jag skulle vara med som moraliskt stöd i en av fyllecellerna.
Chefen hade frågat varför Personalen behövde moraliskt stöd.
Vakten hade sagt att det berodde på Chefen.
Hur menar du? hade Chefen frågat.
Du är en maktmissbrukande fascist, hade Vakten sagt.
Chefen hade frågat var hon hade fått det ifrån.
Vakten hade sagt att hon fått det från mig.
Resultat:
Förlängd häktningstid till den 17:e augusti samt en kurs i ART.
Jag har ingen aning om vad det är, men med all sannolikhet har jag redan gått den.
Lägesrapport:
Jag har fått förlängt till den 17:e augusti.
Motivering:
Förargelseväckande beteende inne på Häktet.
Det enda jag har gjort är att jag försökt övertala en av Vakterna att de kanske behövde en personlafest på avdelningen eftersom jag hade märkt att det var väldigt dålig stämning bland Personalen. Och att det antagligen berodde på deras Chef.
Vakten blev så glad över att någon såg henne och den övriga personalens mödor att hon började gråta.
Sen sa hon att hon tyckte att en personlafest var en utmärkt idé.
Jag föreslog att de kunde ha den på sån där helgkryssning till Tallin.
Vakten var helt med på noterna.
Jag föreslog att jag kunde följa med på kryssningen och stå för underhållningen, eftersom jag var KulturArbetare och väldigt vig.
Vakten påminde mig om att jag satt i Häktet skäligen misstänkt för något (hon visste inte vad eftersom hon inte läst min blogg).
Då passade jag på att tänja lite på sanningen och sa att jag hade hamnat fel.
Egentligen borde jag sitta i fyllecell.
Eftersom jag har alkoholproblem.
Eller, jag har samma symptom som en som har alkolholproblem.
Eftersom min hjärna konstant är på rymmen.
Vilket tydligen väcker förargelse. Därför måste jag spärras in.
Vakten skakade på huvudet och suckade något om systemet och att det är väldigt snäva ramar för vad som är "normalt beteende" nuförtiden.
Jag höll med och sa att det kändes som om vi var bästisar.
Det tyckte hon med.
Så när vi hade konstaterat det sa jag att jag nog borde följa med på kryssningen till Tallin, som moraliskt stöd till henne (min nya bästis) och personalen.
Jag kunde sitta i en av fyllecellerna på färjan och ta emot kriminalvårdsanställda som behövde prata ut.
Som tack kunde jag få gå iland några minuter i Tallin och se på de Estniska fåglarna och känna friheten i deras vingslag.
Min plan var att jag skulle passa på att smita när hon och jag tittade på fåglar.
Jag skulle ta mig till Polen, hitta Jobbcoachen och få hem henne till Sverige.
På så sätt skulle jag bli rentvådd från misstankarna att jag har fört bort Jobbcoachen.
Dessutom skulle alla skämmas jättemycket för att de frihetsberövat en Arbetslös Kulturarbetare.
Jag skulle därmed få en offentlig ursäkt och kanske ett flersiffrigt skadestånd.
Hursomhelst dagen efter mitt och vaktens lilla samtal gick allt åt helvete.
Hon hade genast gått till Chefen och föreslagit en personalfest på en kryssning till Tallin och att jag skulle vara med som moraliskt stöd i en av fyllecellerna.
Chefen hade frågat varför Personalen behövde moraliskt stöd.
Vakten hade sagt att det berodde på Chefen.
Hur menar du? hade Chefen frågat.
Du är en maktmissbrukande fascist, hade Vakten sagt.
Chefen hade frågat var hon hade fått det ifrån.
Vakten hade sagt att hon fått det från mig.
Resultat:
Förlängd häktningstid till den 17:e augusti samt en kurs i ART.
Jag har ingen aning om vad det är, men med all sannolikhet har jag redan gått den.
fredag 10 juli 2009
DAG 273: HÄKTAD (T.O.M 10:e AUGUSTI)
Ett snabbt meddelande från en Cell på Häktet:
RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:
Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)
UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.
RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:
Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)
UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.
onsdag 8 juli 2009
DAG 275
08:30 Vaknar utbränd. Somnar om.
08:32 Telefonen ringer. Jag svarar. Något klickar. Någon skrattar. Lägger på. Vem var det? Jag anar.
08:45 Jag googlar på kvacksalvare som gärna skriver ut sjukintyg. Telefonen ringer. Tyst tyst tyst. Polskt Skratt.
Definitivt Jobbcoachen. Jag lägger på.
10:00 Posten har kommit. Avslag på könsbyte ansökan. Djup depression i tio minuter. Tills jag kommer på att depression är en bra sjukskrivningsanledning. Blir glad och firar med glass.
10:10 Inser att depressionen har gått över.
11:00 Telefon ringer igen. Kan inte ta det. Har fastnat (bokstavlig talat) på en lite väl spikgles spikmatta jag fått låna av Psykolog Maja (hon har gjort den schälv).
08:32 Telefonen ringer. Jag svarar. Något klickar. Någon skrattar. Lägger på. Vem var det? Jag anar.
08:45 Jag googlar på kvacksalvare som gärna skriver ut sjukintyg. Telefonen ringer. Tyst tyst tyst. Polskt Skratt.
Definitivt Jobbcoachen. Jag lägger på.
10:00 Posten har kommit. Avslag på könsbyte ansökan. Djup depression i tio minuter. Tills jag kommer på att depression är en bra sjukskrivningsanledning. Blir glad och firar med glass.
10:10 Inser att depressionen har gått över.
11:00 Telefon ringer igen. Kan inte ta det. Har fastnat (bokstavlig talat) på en lite väl spikgles spikmatta jag fått låna av Psykolog Maja (hon har gjort den schälv).
måndag 6 juli 2009
DAG 277
HELG AKTIVITET: REKREATION PÅ LANDET.
MEDVERKANDE: PSYKOLOG MAJA, SOCIAL SIV, JAG OCH MITT TRÄKORS
HJÄRNSTATUS: Den överväger exil.
MISSION: Få en diagnos.
Psykolog Maja och Social Siv är från Norrland och väldigt händiga. Därför gör dom allt "schälva".
Odlar. Plockar. Stickar. Hugger. Syr. Karvar. Kavlar. Kardar. Spinner. Tömmer latriner.
Sånt som man gör i Norrland.
Fast nu bor dom på en Hästgård utanför Stockholm.
Egentligen har dom alltid bott i Stockholm.
Den där Norrländska grejen är en kvarleva från sjuttiotalet när Social Siv fick för sig att hon skulle leva nära någon typ av natur från förr och hamnade i Ångermanland, fick jobb på Socialen, bev månskensbonde och födde Maja.
Så bodde dom så i tre månader tills de blev utmobbade av grannarna i ”byn”.
Då flyttade dom tillbaka till Stockholmstrakten.
Social Siv refererar fortfarande till Norrland som ”Ursprunget”.
Och Psykolog Maja kallar sig för inflyttad Norrlänning och vägrar ändra på sina ”sche- ljud”.
När jag kom dit höll Psykolog Maja på att sy en fårskinns pläd och Social Siv lutade av ett bord.
Psykolog Maja hade precis påbörjat sin semester och njöt av att bara "vara"
Jag tänkte att en diskussion om varandet var en bra ingång till att få en diagnos
"Jo apropå varandet, jag har lite probl... "
”Ja det förstår jag" avbröt Social Siv "Fölk i Stöckholm är ju så dåliga på varandet. Det är bara stress, stress, stress.
Och spring, spring, spring. Aldrig någon ro och eftertanke.”
"Just" suckade Psykolog Maja som var klar med fårskinnspläden.
"NÄ, NU BLIR DET SURDEG!" fortsatte hon, klappade händerna och tog fram ett krus med ett gäng levande organismer
"Är den inte vacker? Jag gjorde den schälv 1990!"
1990 var Psykolog Maja åtta år.
"Apropå 90-talet, jag minns ju knappt.." försökte jag i hopp om att det skulle låta lite stört.
"Nä, det förstår jag verkligen, när man bor i Stöckhölm har man väl inte tid att minnas någonting. Som med mina klilenter på BUP med sina mobiler och sms och twitter och bling bling. Alltså jag fick in en flicka igår med en sån däringa blogg. Hon var ju helt sönder stressad. Jag sa det, det är Stöckhölm, sa jag. Man får inte vara barn längre ”
Psykolog Maja skakade på huvudet och tog fram en bytta till sin deg.
”Nej annat var det i Ursprunget” sa Siv
”Där fanns bara känslor och natur och två kanaler på tv ”
”Så var det ju i hela Sverige” sa jag
”Jo men vi hade knappt någon mottagning” Svara Siv.
”Vi hade ju inte ens någon TV tills jag byggde en schälv ”
sa Psykolog Maja och lade en hemmagjord kökshandduk av hampa på sitt surdegsbröd.
Social Siv öppnade en ny burk avlutningsgrejs och tog ett djupt andetag.
Sen tog hon ett till. Och ett till.
Sen stod hon bara stilla i en minut och tittade och sjöng sånger från Guatemala.
Medan Social Siv stod och tog kontakt med det undermedvetna gick jag och Psykolog Maja ut i bo’n för att hugga lite ved.
Så att vi kunde laga mat i vedugnen som Psykolog Maja byggt schälv.
Psykolog Maja passade på att fråga hur det var med mig.
Jag svarade att jag var Arbetslös Kultur Arbetare nuförtiden.
”Jomen det har du ju alltid varit” sa Psykolog Maja.
”Nej förr var jag bara Arbetslös nu har jag kvalat in på AF KULTUR ÖST.” sa jag.
"Där får man gå på CV kurs och jobbcoach och praktisk kompetensutveckling och sånt”
”Oj vad du ligger i. Du får ta det lugnt nu”
"Just det..." sa jag och kände att vi var inne på rätt spår.
Psykolog Maja placerade ett vedträ på en stubbe.
”Så att du inte bränner ut dig"
"Precis, jag är nog lite.." försökte jag
Psykolog Maja höjde yxan.
"Ni är ju så tappra ni Kulturmänniskor som kämpar och kämpar hela tiden och trögt går det och inga jobb finns det.
Jamen det tär ju på schälvkänslan"
"Absolut och det är därför..."
Psykolog Maja högg.
"Och din bransch som är så kaxig och armbågig. Inte konstigt att författare och konstnärer tar livet av sig i parti och minut."
Ahhh självmord. Äntligen en naturlig ingång, tänkte jag och vädrade diagnos framgång.
"Apropå självmord..."
Men så bytte Psyk Maja spår.
”Har du sett den nya vebon? Är den inte vacker? Jag har byggt den schälv!”
Psykolog Maja hade huggt klart alla trettio vedträn och var redan på väg in i huset igen.
När vi kom in stod Social Siv och skalade närodlad potatis (från potatislandet Maja gjort schälv).
"Mamma har du hört hur hårt dom har de domhäringa Kulturarbetarna?”
"Ja, det är fruktansvärt" höll jag med " vissa dagar sitter jag bara och.."
Psykolog Maja och dukade fram tallrikar, bestick och glas.
”Titta jag har blåst dom schälv. ” Sa hon och visade upp ett glas. ”och så har drejat och bränt tallrikarna. Och grytan”
"Och när vi ändå är inne på det där med bränt..." försökte jag.
”Nä nu är det dags för lite sånhäringa Grounding känner jag”
Social Siv, som är en 177cm stor Barbamama i GudrunSjödén särk, tog sikte mot mig och öppnade sin famn.
Sen tryckte hon ned mitt huvud mellan sina enorma bröst.
"Du behöver komma i kontakt med urmodern"
"BOR HON HÄR?" frågade jag fortfarande med huvudet mellan Sivs bröst.
" SHHHHH. Bara känn och andas och gråt. Bort bort Stress. Bort bort. Stöckhölm. "
"INGA PROBLEM " Skrek jag från brösten. "STOCKHOLM KÄNNS VÄLDIGT AVLÄGSET, DU KAN SLÄPPA, JAG MÅR BRA NU"
”Åhhh måste vara så stark och hård och tuff hela tiden. Hörde du Maja. Kom och ge henne en kram."
Maja omfamnade mig bakifrån med orden.
"Äntligen lite Gruppkram"
"Så här gjorde vi alltid i Ursprunget" fortsatte Social Siv "Vi fanns där för varandra kan man säg. Kramades, kelades och var fysiska. Inte som Stöckhölm som är så kallt och aldrig har man kroppskontakt förrutom när man trängs på tunnelbanan och någon jävel tafsar och en säger bort bort och han skiter i det och man säger sluta men sen e det ju lite skönt för det var ju så länge sen man var nära någon, för man bor ju i Stöckhölm. Så man låter han fortsätta.”
”Jo” säger Psykolog Maja tätt klistrad mot min kropp. ” Sen är det ju extra tufft för sånahäringa Kulturmänniskor med alla narcissister och borderline personligheter i branschen"
"Japp och det är där vi kommer till diagnos..." försökte jag fortfarande nedtryckt mellan Sivs bröst.
"Egocentriska, omnipotetna narcissister med hävdelse behov för inte har dom blivit sedda av mamma. Nej då. Och övergivna av pappa är dom. Så det är ju, se mig mamma här är jag, titta vad jag kan, se vad jag har gjort! Hela hela tiden. Det är bara jag, jag, jag. Jamen ni är inte centrum i Universum! Allt handlar inte om er! Skadade skadade skadade människor”
Nu grät Psykolog Maja
”Ja, dom samlas ju där” suckade Social Siv.
"Jamen att behöva handskas med dom dagarna i ända…” hulkade Psykolog Maja
”… omänskligt” fortsatte Social Siv och trycker ned mitt huvud mellan sina bröst lite mer.
”Och hipp och cool och rätt skall man vara. Och alltid på topp. Och framgångsrik och självsäker. Och snygga möbler och man och barn med unisex kläder och Gi metod och Yoga och och och bo på Söder. Det är förjävligt ren ut sagt! Stryk skall dom ha!”
Psykolog Maja slutade gråta, släppte armarna om min kropp och tittade på mig med bestämd blick.
”Sätt dig på stolen (förresten har du sett att jag har gjort den schälv). Ta mat. Vi ligger tio minuter efter i Schemat som jag gjort schälv. Vi skall hinna vända höet (som jag har gjort schälv) och klippa fåren ( jag har gjort dom schälv) och ta en ridtur.
Sen skall vi leta näver till konten (som vi skall göra schälva) och ta ett dopp i schön (som jag rensat schälv), bada bastu (som jag har gjort schälv) och dricka kvällsörtthé (som jag odlat schälv) och mysa (det får du göra schälv, jag hinner inte). Så lägger vi oss klockan 2215 efter väderleksrapporten på P1”
MEDVERKANDE: PSYKOLOG MAJA, SOCIAL SIV, JAG OCH MITT TRÄKORS
HJÄRNSTATUS: Den överväger exil.
MISSION: Få en diagnos.
Psykolog Maja och Social Siv är från Norrland och väldigt händiga. Därför gör dom allt "schälva".
Odlar. Plockar. Stickar. Hugger. Syr. Karvar. Kavlar. Kardar. Spinner. Tömmer latriner.
Sånt som man gör i Norrland.
Fast nu bor dom på en Hästgård utanför Stockholm.
Egentligen har dom alltid bott i Stockholm.
Den där Norrländska grejen är en kvarleva från sjuttiotalet när Social Siv fick för sig att hon skulle leva nära någon typ av natur från förr och hamnade i Ångermanland, fick jobb på Socialen, bev månskensbonde och födde Maja.
Så bodde dom så i tre månader tills de blev utmobbade av grannarna i ”byn”.
Då flyttade dom tillbaka till Stockholmstrakten.
Social Siv refererar fortfarande till Norrland som ”Ursprunget”.
Och Psykolog Maja kallar sig för inflyttad Norrlänning och vägrar ändra på sina ”sche- ljud”.
När jag kom dit höll Psykolog Maja på att sy en fårskinns pläd och Social Siv lutade av ett bord.
Psykolog Maja hade precis påbörjat sin semester och njöt av att bara "vara"
Jag tänkte att en diskussion om varandet var en bra ingång till att få en diagnos
"Jo apropå varandet, jag har lite probl... "
”Ja det förstår jag" avbröt Social Siv "Fölk i Stöckholm är ju så dåliga på varandet. Det är bara stress, stress, stress.
Och spring, spring, spring. Aldrig någon ro och eftertanke.”
"Just" suckade Psykolog Maja som var klar med fårskinnspläden.
"NÄ, NU BLIR DET SURDEG!" fortsatte hon, klappade händerna och tog fram ett krus med ett gäng levande organismer
"Är den inte vacker? Jag gjorde den schälv 1990!"
1990 var Psykolog Maja åtta år.
"Apropå 90-talet, jag minns ju knappt.." försökte jag i hopp om att det skulle låta lite stört.
"Nä, det förstår jag verkligen, när man bor i Stöckhölm har man väl inte tid att minnas någonting. Som med mina klilenter på BUP med sina mobiler och sms och twitter och bling bling. Alltså jag fick in en flicka igår med en sån däringa blogg. Hon var ju helt sönder stressad. Jag sa det, det är Stöckhölm, sa jag. Man får inte vara barn längre ”
Psykolog Maja skakade på huvudet och tog fram en bytta till sin deg.
”Nej annat var det i Ursprunget” sa Siv
”Där fanns bara känslor och natur och två kanaler på tv ”
”Så var det ju i hela Sverige” sa jag
”Jo men vi hade knappt någon mottagning” Svara Siv.
”Vi hade ju inte ens någon TV tills jag byggde en schälv ”
sa Psykolog Maja och lade en hemmagjord kökshandduk av hampa på sitt surdegsbröd.
Social Siv öppnade en ny burk avlutningsgrejs och tog ett djupt andetag.
Sen tog hon ett till. Och ett till.
Sen stod hon bara stilla i en minut och tittade och sjöng sånger från Guatemala.
Medan Social Siv stod och tog kontakt med det undermedvetna gick jag och Psykolog Maja ut i bo’n för att hugga lite ved.
Så att vi kunde laga mat i vedugnen som Psykolog Maja byggt schälv.
Psykolog Maja passade på att fråga hur det var med mig.
Jag svarade att jag var Arbetslös Kultur Arbetare nuförtiden.
”Jomen det har du ju alltid varit” sa Psykolog Maja.
”Nej förr var jag bara Arbetslös nu har jag kvalat in på AF KULTUR ÖST.” sa jag.
"Där får man gå på CV kurs och jobbcoach och praktisk kompetensutveckling och sånt”
”Oj vad du ligger i. Du får ta det lugnt nu”
"Just det..." sa jag och kände att vi var inne på rätt spår.
Psykolog Maja placerade ett vedträ på en stubbe.
”Så att du inte bränner ut dig"
"Precis, jag är nog lite.." försökte jag
Psykolog Maja höjde yxan.
"Ni är ju så tappra ni Kulturmänniskor som kämpar och kämpar hela tiden och trögt går det och inga jobb finns det.
Jamen det tär ju på schälvkänslan"
"Absolut och det är därför..."
Psykolog Maja högg.
"Och din bransch som är så kaxig och armbågig. Inte konstigt att författare och konstnärer tar livet av sig i parti och minut."
Ahhh självmord. Äntligen en naturlig ingång, tänkte jag och vädrade diagnos framgång.
"Apropå självmord..."
Men så bytte Psyk Maja spår.
”Har du sett den nya vebon? Är den inte vacker? Jag har byggt den schälv!”
Psykolog Maja hade huggt klart alla trettio vedträn och var redan på väg in i huset igen.
När vi kom in stod Social Siv och skalade närodlad potatis (från potatislandet Maja gjort schälv).
"Mamma har du hört hur hårt dom har de domhäringa Kulturarbetarna?”
"Ja, det är fruktansvärt" höll jag med " vissa dagar sitter jag bara och.."
Psykolog Maja och dukade fram tallrikar, bestick och glas.
”Titta jag har blåst dom schälv. ” Sa hon och visade upp ett glas. ”och så har drejat och bränt tallrikarna. Och grytan”
"Och när vi ändå är inne på det där med bränt..." försökte jag.
”Nä nu är det dags för lite sånhäringa Grounding känner jag”
Social Siv, som är en 177cm stor Barbamama i GudrunSjödén särk, tog sikte mot mig och öppnade sin famn.
Sen tryckte hon ned mitt huvud mellan sina enorma bröst.
"Du behöver komma i kontakt med urmodern"
"BOR HON HÄR?" frågade jag fortfarande med huvudet mellan Sivs bröst.
" SHHHHH. Bara känn och andas och gråt. Bort bort Stress. Bort bort. Stöckhölm. "
"INGA PROBLEM " Skrek jag från brösten. "STOCKHOLM KÄNNS VÄLDIGT AVLÄGSET, DU KAN SLÄPPA, JAG MÅR BRA NU"
”Åhhh måste vara så stark och hård och tuff hela tiden. Hörde du Maja. Kom och ge henne en kram."
Maja omfamnade mig bakifrån med orden.
"Äntligen lite Gruppkram"
"Så här gjorde vi alltid i Ursprunget" fortsatte Social Siv "Vi fanns där för varandra kan man säg. Kramades, kelades och var fysiska. Inte som Stöckhölm som är så kallt och aldrig har man kroppskontakt förrutom när man trängs på tunnelbanan och någon jävel tafsar och en säger bort bort och han skiter i det och man säger sluta men sen e det ju lite skönt för det var ju så länge sen man var nära någon, för man bor ju i Stöckhölm. Så man låter han fortsätta.”
”Jo” säger Psykolog Maja tätt klistrad mot min kropp. ” Sen är det ju extra tufft för sånahäringa Kulturmänniskor med alla narcissister och borderline personligheter i branschen"
"Japp och det är där vi kommer till diagnos..." försökte jag fortfarande nedtryckt mellan Sivs bröst.
"Egocentriska, omnipotetna narcissister med hävdelse behov för inte har dom blivit sedda av mamma. Nej då. Och övergivna av pappa är dom. Så det är ju, se mig mamma här är jag, titta vad jag kan, se vad jag har gjort! Hela hela tiden. Det är bara jag, jag, jag. Jamen ni är inte centrum i Universum! Allt handlar inte om er! Skadade skadade skadade människor”
Nu grät Psykolog Maja
”Ja, dom samlas ju där” suckade Social Siv.
"Jamen att behöva handskas med dom dagarna i ända…” hulkade Psykolog Maja
”… omänskligt” fortsatte Social Siv och trycker ned mitt huvud mellan sina bröst lite mer.
”Och hipp och cool och rätt skall man vara. Och alltid på topp. Och framgångsrik och självsäker. Och snygga möbler och man och barn med unisex kläder och Gi metod och Yoga och och och bo på Söder. Det är förjävligt ren ut sagt! Stryk skall dom ha!”
Psykolog Maja slutade gråta, släppte armarna om min kropp och tittade på mig med bestämd blick.
”Sätt dig på stolen (förresten har du sett att jag har gjort den schälv). Ta mat. Vi ligger tio minuter efter i Schemat som jag gjort schälv. Vi skall hinna vända höet (som jag har gjort schälv) och klippa fåren ( jag har gjort dom schälv) och ta en ridtur.
Sen skall vi leta näver till konten (som vi skall göra schälva) och ta ett dopp i schön (som jag rensat schälv), bada bastu (som jag har gjort schälv) och dricka kvällsörtthé (som jag odlat schälv) och mysa (det får du göra schälv, jag hinner inte). Så lägger vi oss klockan 2215 efter väderleksrapporten på P1”
onsdag 1 juli 2009
DAG 280 Michael Jackson arv
AF KULTUR ÖST: Jobbcoachmöte 11:30
Tryckande hett. Jobbcoach i minikjol. Håriga ben. Gäll röst.
Tipsade om olika speeddating tekniker. Tror jag.
Egentligen hörde jag knappt vad hon sa.
Mina hjärna och jag är fortfarande på kollisionskurs och jag har svårt med koncentrationen.
Därför satt jag mest och tänkte på att bli brun, akrobatporr och på Michael Jackson arv och om hans påstådda syrgasbädd är tillsalu nu efter hans död. Eller om den bara är ett pr- trick.
Sen tänkte jag lite på pr- trick.
Rubriken på mitt blogginlägg idag är ett pr -trick.
Jag lärde mig det av BookyDarling Maria som är ett pr- geni och min första bloggkompis.
Alla som egentligen är intresserade av att läsa om Michael Jacksons arv kommer att hamna på den här sidan och bli djupt besvikna.
"OM DU INTE FIXAR ETT JOBB SNART BLIR DET JOBEN!" skrek Jobbcoachen två centimeter från mitt öra.
Hon tyckte nog att det var dags för ett hot. Det var ju trots allt bara en vecka sedan hon ringde och klickade med sin pistol i telefonen.
Hursomhelst hon lyckades.
"JOBEN?"
"Japp, inget trevligt ställe. Dom som hamnar på JOBEN mår inte bra."
sa Jobbcoachen, knäckte samtliga fem fingrar på sin höger hand, lutade sig tillbaka, la armarna i kors och gungade lite på sin kontorstol.
"Är det sant? Skicka mig till JOBEN genast. Jag måste börja umgås med likasinnade. Mer deppiga. Som ser lite svart på livet."
Jag kände hur hoppet sakta återvände.
"JOBEN LIGGER I HELVETET! DÄR VILL MAN INTE VARA! DÄR SITTER MAN HELA DAGARNA I TELEFON OCH SÖKER JOBB! OCH NÄR MAN INTE SÖKER JOBB KOMMER EN ARG ARBETSFÖRMEDLARE SOM FLÅSAR DIG I NACKEN OCH KALLAR DIG SAKER DU ÖNSKAR DU INTE FÖRSTOD!"
"Det låter ju som det där Spader Dam som ligger vid Fridhemsplan. Utan latexet då. Eller kedjorna. Spännande grepp AF KULTUR ÖST har börjat med. Me like. Visa mig JOBEN genast "
Jobbcoachen suckade, skakade på huvudet och såg ut att vilja röka ett helt paket Gula Blend.
"Du kvalar inte in på JOBEN än. Du har för många dagar kvar. Jag ville bara upplysa dig om att JOBEN finns."
"Tack" sa jag.
"NU TILL HANDLINGSPLANEN: VAD HAR DU GJORT DEN SENASTE TIDEN? AVGE LÄGESRAPPORT! "
Jobbcoachen bankade in en massa lösenord på sin dator.
"Tja, jag har lämnat in en ansökan om könsbyte, fått en fanclub på facebook, kommit fram till att jag antagligen är Jesus, övat på att hänga i kors, gått på Jobbintervju, nätverksmöte, legat med en kille, träffat Spärrvakt Sara, skrivit en bok, kommit på att jag redan skrivit den boken osv. Lite ditt och datt. Har du tuggummi? " sa jag.
Jobbcoachen slutade skriva på datorn och blev plötsligt alldeles lugn.
"Nej, jag har inget tuggummi. Däremot har jag den här" sa hon och drog ut sin översta skrivbordslåda.
"Colt Python: 357 Magnum. The Rolls- Rolls of Colt revolvers som vi säger i Polen."
"Snygg" sa jag och svalde lite.
"Tack" sa Jobbcoachen och för första gången fick vi ögonkontakt.
Det blev alldeles tyst.
Jag gick snabbt därfrån.
Påväg ut hörde jag Jobbcoachen:
"280 DAGAR KVAR!" Sen sköt hon två lösa skott.
Tryckande hett. Jobbcoach i minikjol. Håriga ben. Gäll röst.
Tipsade om olika speeddating tekniker. Tror jag.
Egentligen hörde jag knappt vad hon sa.
Mina hjärna och jag är fortfarande på kollisionskurs och jag har svårt med koncentrationen.
Därför satt jag mest och tänkte på att bli brun, akrobatporr och på Michael Jackson arv och om hans påstådda syrgasbädd är tillsalu nu efter hans död. Eller om den bara är ett pr- trick.
Sen tänkte jag lite på pr- trick.
Rubriken på mitt blogginlägg idag är ett pr -trick.
Jag lärde mig det av BookyDarling Maria som är ett pr- geni och min första bloggkompis.
Alla som egentligen är intresserade av att läsa om Michael Jacksons arv kommer att hamna på den här sidan och bli djupt besvikna.
"OM DU INTE FIXAR ETT JOBB SNART BLIR DET JOBEN!" skrek Jobbcoachen två centimeter från mitt öra.
Hon tyckte nog att det var dags för ett hot. Det var ju trots allt bara en vecka sedan hon ringde och klickade med sin pistol i telefonen.
Hursomhelst hon lyckades.
"JOBEN?"
"Japp, inget trevligt ställe. Dom som hamnar på JOBEN mår inte bra."
sa Jobbcoachen, knäckte samtliga fem fingrar på sin höger hand, lutade sig tillbaka, la armarna i kors och gungade lite på sin kontorstol.
"Är det sant? Skicka mig till JOBEN genast. Jag måste börja umgås med likasinnade. Mer deppiga. Som ser lite svart på livet."
Jag kände hur hoppet sakta återvände.
"JOBEN LIGGER I HELVETET! DÄR VILL MAN INTE VARA! DÄR SITTER MAN HELA DAGARNA I TELEFON OCH SÖKER JOBB! OCH NÄR MAN INTE SÖKER JOBB KOMMER EN ARG ARBETSFÖRMEDLARE SOM FLÅSAR DIG I NACKEN OCH KALLAR DIG SAKER DU ÖNSKAR DU INTE FÖRSTOD!"
"Det låter ju som det där Spader Dam som ligger vid Fridhemsplan. Utan latexet då. Eller kedjorna. Spännande grepp AF KULTUR ÖST har börjat med. Me like. Visa mig JOBEN genast "
Jobbcoachen suckade, skakade på huvudet och såg ut att vilja röka ett helt paket Gula Blend.
"Du kvalar inte in på JOBEN än. Du har för många dagar kvar. Jag ville bara upplysa dig om att JOBEN finns."
"Tack" sa jag.
"NU TILL HANDLINGSPLANEN: VAD HAR DU GJORT DEN SENASTE TIDEN? AVGE LÄGESRAPPORT! "
Jobbcoachen bankade in en massa lösenord på sin dator.
"Tja, jag har lämnat in en ansökan om könsbyte, fått en fanclub på facebook, kommit fram till att jag antagligen är Jesus, övat på att hänga i kors, gått på Jobbintervju, nätverksmöte, legat med en kille, träffat Spärrvakt Sara, skrivit en bok, kommit på att jag redan skrivit den boken osv. Lite ditt och datt. Har du tuggummi? " sa jag.
Jobbcoachen slutade skriva på datorn och blev plötsligt alldeles lugn.
"Nej, jag har inget tuggummi. Däremot har jag den här" sa hon och drog ut sin översta skrivbordslåda.
"Colt Python: 357 Magnum. The Rolls- Rolls of Colt revolvers som vi säger i Polen."
"Snygg" sa jag och svalde lite.
"Tack" sa Jobbcoachen och för första gången fick vi ögonkontakt.
Det blev alldeles tyst.
Jag gick snabbt därfrån.
Påväg ut hörde jag Jobbcoachen:
"280 DAGAR KVAR!" Sen sköt hon två lösa skott.
fredag 12 juni 2009
DAG 293
Jag har lämnat in en ansökan om könsbyte. Jag vet att det kan låta desperat.
Men hey. Jag är desperat.
Någonstans finns min äkta hälft.
Och vem vet det kanske rentutav är jag själv.
Jag tänkte att om jag bytte kön kunde jag träffa den andra delen av mig som jag så länge letat efter. Gräv där du står heter det ju. Så jag gräver där jag står. En penis skulle sitta fint. Kanske man kunde sätta den bredvid eller under snippan. Så kunde jag bli självförsörjande. Är inte det definitionen av att vara lyckad? Att vara självförsörjande. Oberoende.
(Dessutom har Jag räknat ut att jag har helg. Kassan betalar bara för vardagar. Mina räknade dagar har alltså blivit fler.
Jobbcoachen behöver inte ladda sin pistol förrän i maj 2010.)
Men hey. Jag är desperat.
Någonstans finns min äkta hälft.
Och vem vet det kanske rentutav är jag själv.
Jag tänkte att om jag bytte kön kunde jag träffa den andra delen av mig som jag så länge letat efter. Gräv där du står heter det ju. Så jag gräver där jag står. En penis skulle sitta fint. Kanske man kunde sätta den bredvid eller under snippan. Så kunde jag bli självförsörjande. Är inte det definitionen av att vara lyckad? Att vara självförsörjande. Oberoende.
(Dessutom har Jag räknat ut att jag har helg. Kassan betalar bara för vardagar. Mina räknade dagar har alltså blivit fler.
Jobbcoachen behöver inte ladda sin pistol förrän i maj 2010.)
måndag 8 juni 2009
DAG 297
Jag har fortfarande inget att göra. Men idag skall jag till Arbetsförmedlingen igen! GÖTT! Jag har lyckats pressa mig in på Arbetsförmedlingen Kultur Öst. Eller ”AF KULTUR ÖST” som vi säger. Det är en bedrift bara det.
Dom har en massa bra åtgärder på AF KULTUR ÖST.
Som CV kurs och Jobbcoach. Där skall man lära sig sälja sig.
Jag har skrivit upp mig på varje grej.
Jag skall gå kompetensutveckling också.
Först skall jag bara ta reda på vad ”kompetens” betyder.
Ingen på AF KULTUR ÖST kan riktigt förklara det när jag frågar.
Fast dom är väldigt snälla ändå. De lägger gärna huvudet på sned och talar extra långsamt när man undrar något. Första dagen jag kom in så gick jag runt och frågade varför just jag hade kommit in. Då la de huvudet på sned och talade långsamt om för mig att AF KULTUR ÖST är en utvald Arbetsförmedling med utvalda människor som de bestämt är speciellt arbetslösa, ännu mer arbetslösa inom kultur än de som inte är lika arbetslösa inom kultur. Och att jag var en sån. Godkänd enligt staten. Kvalitetsstämplad. Kravmärkt. Första grejen på flera år jag har fått Ja på.
Jag vet inte hur jag gjorde.
Det måste ha varit min konstnärssjäl de såg. Mitt blödande hjärta. Mitt enorma huvud, som utgör 2/3 delar av min kropp, mina stirrande ögon och min lilla kropp. Och mina bröst kanske. Som är ganska stora.
Dom har en massa bra åtgärder på AF KULTUR ÖST.
Som CV kurs och Jobbcoach. Där skall man lära sig sälja sig.
Jag har skrivit upp mig på varje grej.
Jag skall gå kompetensutveckling också.
Först skall jag bara ta reda på vad ”kompetens” betyder.
Ingen på AF KULTUR ÖST kan riktigt förklara det när jag frågar.
Fast dom är väldigt snälla ändå. De lägger gärna huvudet på sned och talar extra långsamt när man undrar något. Första dagen jag kom in så gick jag runt och frågade varför just jag hade kommit in. Då la de huvudet på sned och talade långsamt om för mig att AF KULTUR ÖST är en utvald Arbetsförmedling med utvalda människor som de bestämt är speciellt arbetslösa, ännu mer arbetslösa inom kultur än de som inte är lika arbetslösa inom kultur. Och att jag var en sån. Godkänd enligt staten. Kvalitetsstämplad. Kravmärkt. Första grejen på flera år jag har fått Ja på.
Jag vet inte hur jag gjorde.
Det måste ha varit min konstnärssjäl de såg. Mitt blödande hjärta. Mitt enorma huvud, som utgör 2/3 delar av min kropp, mina stirrande ögon och min lilla kropp. Och mina bröst kanske. Som är ganska stora.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)