Vaknar diagnoslös.
Ingen sjukskrivning i sikte.
Frustration.
Gick till Nytorget
Såna som jag satt där.
OCH GJORDE INGENTING.
"NI ÄR ALLA BORTSKÄMDA,LATA OCH SJÄVUPPTAGNA KULTURARBETARE SOM UTNYTTJAR DEN STACKARS STATEN OCH ALLA HÖGINKOMSTAGARE SOM MÅSTE BETALA ERA LÖNER" skrek jag lite spontant för att se om det blev någon reaktion.
Det blev det.
Två kvinnor i fyrtioårsåldern började gråta.
En kille med väldigt tighta jeans sa att han tjänade 60000 i månaden efter skatt. Jag vågade inte fråga vad han gjorde.
En skådistjej på 20 skrek tillbaka.
"BEHÅLL DITT MISSLYCKADE LIV FÖR DIG SJÄLV!"
"NARCISSIST" svarade jag mest för att vigla upp massorna.
Det visade sig vara en alldeles utmärkt plan.
Den tighte killen gick med bestämda steg mot mig från andra sidan gräsmattan.
Jag höjde garden beredd på handgemäng.
Den 20 åriga skådistjejen med långt mörkt hår och svår blick satte fart från andra hållet.
Jag tog av mig min sko, beredd att kasta den på henne om hon gjorde några otillbörliga närmanden.
Medan jag satt där och väntade på att slåss kände jag ett rus i min kropp.
"SANNINGEN SKALL SEGRA!" Skrek jag och hoppade upp på bänken i någon kung- fu liknande pose.
Skådisbruden var nära nu.
Jag vet att jag utan problem skulle sänka henne vid eventuell närkontakt.
Och jag såg fram emot det.
Banka skiten ur henne bara.
Så verklig världen tedde sig plötsligt. Jag älskade varje detalj.
Grönt gräs. Gula, röda, vita, blå blommorna i rabatten.
Fontänen i mitten av parken.
Utan att jag märkt det stod skådisbruden bredvid mig och försökte nypa mig på låret.
Jag blev förbannad.
"BÄTTRE KAN DU!" Skrek jag och vevade med knytnävarna.
Den tighte killen var framme vid oss nu.
Han måste ha vikt penis och pung bakåt för att få plats i de där brallorna, hann jag tänka innan han knockade mig.
Så föll jag.Och jag föll och föll. Och när jag landade på gräsmattan och bakhuvudet studsade upp och ned några gånger mot den hård,mjuka marken var lyckan total.
Sen låg jag bara och studerade himlen och ett moln som hade formats till en stor älg. En fjortontaggare.
I ögonvrån såg jag hur den tighte killen brottades ned i fontänen av en annan tight kille.
De två gråtande fyrtioåringarna hade råkat i luven på en äldre dam. De låg i rabatten och rev och slet i varandras hår. Samtidigt satte en handikappad konstnär i rullstol högkurs mot en 30 årig framgångsrik mediestjärna.
Vart man än vände sig slogs folk med varandra.
Och mitt i allt det här sprang skådistjejen runt och försökte nypa folk.
Jag grät av lycka.
Visar inlägg med etikett NARCISSIST. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett NARCISSIST. Visa alla inlägg
torsdag 9 juli 2009
måndag 6 juli 2009
DAG 277
HELG AKTIVITET: REKREATION PÅ LANDET.
MEDVERKANDE: PSYKOLOG MAJA, SOCIAL SIV, JAG OCH MITT TRÄKORS
HJÄRNSTATUS: Den överväger exil.
MISSION: Få en diagnos.
Psykolog Maja och Social Siv är från Norrland och väldigt händiga. Därför gör dom allt "schälva".
Odlar. Plockar. Stickar. Hugger. Syr. Karvar. Kavlar. Kardar. Spinner. Tömmer latriner.
Sånt som man gör i Norrland.
Fast nu bor dom på en Hästgård utanför Stockholm.
Egentligen har dom alltid bott i Stockholm.
Den där Norrländska grejen är en kvarleva från sjuttiotalet när Social Siv fick för sig att hon skulle leva nära någon typ av natur från förr och hamnade i Ångermanland, fick jobb på Socialen, bev månskensbonde och födde Maja.
Så bodde dom så i tre månader tills de blev utmobbade av grannarna i ”byn”.
Då flyttade dom tillbaka till Stockholmstrakten.
Social Siv refererar fortfarande till Norrland som ”Ursprunget”.
Och Psykolog Maja kallar sig för inflyttad Norrlänning och vägrar ändra på sina ”sche- ljud”.
När jag kom dit höll Psykolog Maja på att sy en fårskinns pläd och Social Siv lutade av ett bord.
Psykolog Maja hade precis påbörjat sin semester och njöt av att bara "vara"
Jag tänkte att en diskussion om varandet var en bra ingång till att få en diagnos
"Jo apropå varandet, jag har lite probl... "
”Ja det förstår jag" avbröt Social Siv "Fölk i Stöckholm är ju så dåliga på varandet. Det är bara stress, stress, stress.
Och spring, spring, spring. Aldrig någon ro och eftertanke.”
"Just" suckade Psykolog Maja som var klar med fårskinnspläden.
"NÄ, NU BLIR DET SURDEG!" fortsatte hon, klappade händerna och tog fram ett krus med ett gäng levande organismer
"Är den inte vacker? Jag gjorde den schälv 1990!"
1990 var Psykolog Maja åtta år.
"Apropå 90-talet, jag minns ju knappt.." försökte jag i hopp om att det skulle låta lite stört.
"Nä, det förstår jag verkligen, när man bor i Stöckhölm har man väl inte tid att minnas någonting. Som med mina klilenter på BUP med sina mobiler och sms och twitter och bling bling. Alltså jag fick in en flicka igår med en sån däringa blogg. Hon var ju helt sönder stressad. Jag sa det, det är Stöckhölm, sa jag. Man får inte vara barn längre ”
Psykolog Maja skakade på huvudet och tog fram en bytta till sin deg.
”Nej annat var det i Ursprunget” sa Siv
”Där fanns bara känslor och natur och två kanaler på tv ”
”Så var det ju i hela Sverige” sa jag
”Jo men vi hade knappt någon mottagning” Svara Siv.
”Vi hade ju inte ens någon TV tills jag byggde en schälv ”
sa Psykolog Maja och lade en hemmagjord kökshandduk av hampa på sitt surdegsbröd.
Social Siv öppnade en ny burk avlutningsgrejs och tog ett djupt andetag.
Sen tog hon ett till. Och ett till.
Sen stod hon bara stilla i en minut och tittade och sjöng sånger från Guatemala.
Medan Social Siv stod och tog kontakt med det undermedvetna gick jag och Psykolog Maja ut i bo’n för att hugga lite ved.
Så att vi kunde laga mat i vedugnen som Psykolog Maja byggt schälv.
Psykolog Maja passade på att fråga hur det var med mig.
Jag svarade att jag var Arbetslös Kultur Arbetare nuförtiden.
”Jomen det har du ju alltid varit” sa Psykolog Maja.
”Nej förr var jag bara Arbetslös nu har jag kvalat in på AF KULTUR ÖST.” sa jag.
"Där får man gå på CV kurs och jobbcoach och praktisk kompetensutveckling och sånt”
”Oj vad du ligger i. Du får ta det lugnt nu”
"Just det..." sa jag och kände att vi var inne på rätt spår.
Psykolog Maja placerade ett vedträ på en stubbe.
”Så att du inte bränner ut dig"
"Precis, jag är nog lite.." försökte jag
Psykolog Maja höjde yxan.
"Ni är ju så tappra ni Kulturmänniskor som kämpar och kämpar hela tiden och trögt går det och inga jobb finns det.
Jamen det tär ju på schälvkänslan"
"Absolut och det är därför..."
Psykolog Maja högg.
"Och din bransch som är så kaxig och armbågig. Inte konstigt att författare och konstnärer tar livet av sig i parti och minut."
Ahhh självmord. Äntligen en naturlig ingång, tänkte jag och vädrade diagnos framgång.
"Apropå självmord..."
Men så bytte Psyk Maja spår.
”Har du sett den nya vebon? Är den inte vacker? Jag har byggt den schälv!”
Psykolog Maja hade huggt klart alla trettio vedträn och var redan på väg in i huset igen.
När vi kom in stod Social Siv och skalade närodlad potatis (från potatislandet Maja gjort schälv).
"Mamma har du hört hur hårt dom har de domhäringa Kulturarbetarna?”
"Ja, det är fruktansvärt" höll jag med " vissa dagar sitter jag bara och.."
Psykolog Maja och dukade fram tallrikar, bestick och glas.
”Titta jag har blåst dom schälv. ” Sa hon och visade upp ett glas. ”och så har drejat och bränt tallrikarna. Och grytan”
"Och när vi ändå är inne på det där med bränt..." försökte jag.
”Nä nu är det dags för lite sånhäringa Grounding känner jag”
Social Siv, som är en 177cm stor Barbamama i GudrunSjödén särk, tog sikte mot mig och öppnade sin famn.
Sen tryckte hon ned mitt huvud mellan sina enorma bröst.
"Du behöver komma i kontakt med urmodern"
"BOR HON HÄR?" frågade jag fortfarande med huvudet mellan Sivs bröst.
" SHHHHH. Bara känn och andas och gråt. Bort bort Stress. Bort bort. Stöckhölm. "
"INGA PROBLEM " Skrek jag från brösten. "STOCKHOLM KÄNNS VÄLDIGT AVLÄGSET, DU KAN SLÄPPA, JAG MÅR BRA NU"
”Åhhh måste vara så stark och hård och tuff hela tiden. Hörde du Maja. Kom och ge henne en kram."
Maja omfamnade mig bakifrån med orden.
"Äntligen lite Gruppkram"
"Så här gjorde vi alltid i Ursprunget" fortsatte Social Siv "Vi fanns där för varandra kan man säg. Kramades, kelades och var fysiska. Inte som Stöckhölm som är så kallt och aldrig har man kroppskontakt förrutom när man trängs på tunnelbanan och någon jävel tafsar och en säger bort bort och han skiter i det och man säger sluta men sen e det ju lite skönt för det var ju så länge sen man var nära någon, för man bor ju i Stöckhölm. Så man låter han fortsätta.”
”Jo” säger Psykolog Maja tätt klistrad mot min kropp. ” Sen är det ju extra tufft för sånahäringa Kulturmänniskor med alla narcissister och borderline personligheter i branschen"
"Japp och det är där vi kommer till diagnos..." försökte jag fortfarande nedtryckt mellan Sivs bröst.
"Egocentriska, omnipotetna narcissister med hävdelse behov för inte har dom blivit sedda av mamma. Nej då. Och övergivna av pappa är dom. Så det är ju, se mig mamma här är jag, titta vad jag kan, se vad jag har gjort! Hela hela tiden. Det är bara jag, jag, jag. Jamen ni är inte centrum i Universum! Allt handlar inte om er! Skadade skadade skadade människor”
Nu grät Psykolog Maja
”Ja, dom samlas ju där” suckade Social Siv.
"Jamen att behöva handskas med dom dagarna i ända…” hulkade Psykolog Maja
”… omänskligt” fortsatte Social Siv och trycker ned mitt huvud mellan sina bröst lite mer.
”Och hipp och cool och rätt skall man vara. Och alltid på topp. Och framgångsrik och självsäker. Och snygga möbler och man och barn med unisex kläder och Gi metod och Yoga och och och bo på Söder. Det är förjävligt ren ut sagt! Stryk skall dom ha!”
Psykolog Maja slutade gråta, släppte armarna om min kropp och tittade på mig med bestämd blick.
”Sätt dig på stolen (förresten har du sett att jag har gjort den schälv). Ta mat. Vi ligger tio minuter efter i Schemat som jag gjort schälv. Vi skall hinna vända höet (som jag har gjort schälv) och klippa fåren ( jag har gjort dom schälv) och ta en ridtur.
Sen skall vi leta näver till konten (som vi skall göra schälva) och ta ett dopp i schön (som jag rensat schälv), bada bastu (som jag har gjort schälv) och dricka kvällsörtthé (som jag odlat schälv) och mysa (det får du göra schälv, jag hinner inte). Så lägger vi oss klockan 2215 efter väderleksrapporten på P1”
MEDVERKANDE: PSYKOLOG MAJA, SOCIAL SIV, JAG OCH MITT TRÄKORS
HJÄRNSTATUS: Den överväger exil.
MISSION: Få en diagnos.
Psykolog Maja och Social Siv är från Norrland och väldigt händiga. Därför gör dom allt "schälva".
Odlar. Plockar. Stickar. Hugger. Syr. Karvar. Kavlar. Kardar. Spinner. Tömmer latriner.
Sånt som man gör i Norrland.
Fast nu bor dom på en Hästgård utanför Stockholm.
Egentligen har dom alltid bott i Stockholm.
Den där Norrländska grejen är en kvarleva från sjuttiotalet när Social Siv fick för sig att hon skulle leva nära någon typ av natur från förr och hamnade i Ångermanland, fick jobb på Socialen, bev månskensbonde och födde Maja.
Så bodde dom så i tre månader tills de blev utmobbade av grannarna i ”byn”.
Då flyttade dom tillbaka till Stockholmstrakten.
Social Siv refererar fortfarande till Norrland som ”Ursprunget”.
Och Psykolog Maja kallar sig för inflyttad Norrlänning och vägrar ändra på sina ”sche- ljud”.
När jag kom dit höll Psykolog Maja på att sy en fårskinns pläd och Social Siv lutade av ett bord.
Psykolog Maja hade precis påbörjat sin semester och njöt av att bara "vara"
Jag tänkte att en diskussion om varandet var en bra ingång till att få en diagnos
"Jo apropå varandet, jag har lite probl... "
”Ja det förstår jag" avbröt Social Siv "Fölk i Stöckholm är ju så dåliga på varandet. Det är bara stress, stress, stress.
Och spring, spring, spring. Aldrig någon ro och eftertanke.”
"Just" suckade Psykolog Maja som var klar med fårskinnspläden.
"NÄ, NU BLIR DET SURDEG!" fortsatte hon, klappade händerna och tog fram ett krus med ett gäng levande organismer
"Är den inte vacker? Jag gjorde den schälv 1990!"
1990 var Psykolog Maja åtta år.
"Apropå 90-talet, jag minns ju knappt.." försökte jag i hopp om att det skulle låta lite stört.
"Nä, det förstår jag verkligen, när man bor i Stöckhölm har man väl inte tid att minnas någonting. Som med mina klilenter på BUP med sina mobiler och sms och twitter och bling bling. Alltså jag fick in en flicka igår med en sån däringa blogg. Hon var ju helt sönder stressad. Jag sa det, det är Stöckhölm, sa jag. Man får inte vara barn längre ”
Psykolog Maja skakade på huvudet och tog fram en bytta till sin deg.
”Nej annat var det i Ursprunget” sa Siv
”Där fanns bara känslor och natur och två kanaler på tv ”
”Så var det ju i hela Sverige” sa jag
”Jo men vi hade knappt någon mottagning” Svara Siv.
”Vi hade ju inte ens någon TV tills jag byggde en schälv ”
sa Psykolog Maja och lade en hemmagjord kökshandduk av hampa på sitt surdegsbröd.
Social Siv öppnade en ny burk avlutningsgrejs och tog ett djupt andetag.
Sen tog hon ett till. Och ett till.
Sen stod hon bara stilla i en minut och tittade och sjöng sånger från Guatemala.
Medan Social Siv stod och tog kontakt med det undermedvetna gick jag och Psykolog Maja ut i bo’n för att hugga lite ved.
Så att vi kunde laga mat i vedugnen som Psykolog Maja byggt schälv.
Psykolog Maja passade på att fråga hur det var med mig.
Jag svarade att jag var Arbetslös Kultur Arbetare nuförtiden.
”Jomen det har du ju alltid varit” sa Psykolog Maja.
”Nej förr var jag bara Arbetslös nu har jag kvalat in på AF KULTUR ÖST.” sa jag.
"Där får man gå på CV kurs och jobbcoach och praktisk kompetensutveckling och sånt”
”Oj vad du ligger i. Du får ta det lugnt nu”
"Just det..." sa jag och kände att vi var inne på rätt spår.
Psykolog Maja placerade ett vedträ på en stubbe.
”Så att du inte bränner ut dig"
"Precis, jag är nog lite.." försökte jag
Psykolog Maja höjde yxan.
"Ni är ju så tappra ni Kulturmänniskor som kämpar och kämpar hela tiden och trögt går det och inga jobb finns det.
Jamen det tär ju på schälvkänslan"
"Absolut och det är därför..."
Psykolog Maja högg.
"Och din bransch som är så kaxig och armbågig. Inte konstigt att författare och konstnärer tar livet av sig i parti och minut."
Ahhh självmord. Äntligen en naturlig ingång, tänkte jag och vädrade diagnos framgång.
"Apropå självmord..."
Men så bytte Psyk Maja spår.
”Har du sett den nya vebon? Är den inte vacker? Jag har byggt den schälv!”
Psykolog Maja hade huggt klart alla trettio vedträn och var redan på väg in i huset igen.
När vi kom in stod Social Siv och skalade närodlad potatis (från potatislandet Maja gjort schälv).
"Mamma har du hört hur hårt dom har de domhäringa Kulturarbetarna?”
"Ja, det är fruktansvärt" höll jag med " vissa dagar sitter jag bara och.."
Psykolog Maja och dukade fram tallrikar, bestick och glas.
”Titta jag har blåst dom schälv. ” Sa hon och visade upp ett glas. ”och så har drejat och bränt tallrikarna. Och grytan”
"Och när vi ändå är inne på det där med bränt..." försökte jag.
”Nä nu är det dags för lite sånhäringa Grounding känner jag”
Social Siv, som är en 177cm stor Barbamama i GudrunSjödén särk, tog sikte mot mig och öppnade sin famn.
Sen tryckte hon ned mitt huvud mellan sina enorma bröst.
"Du behöver komma i kontakt med urmodern"
"BOR HON HÄR?" frågade jag fortfarande med huvudet mellan Sivs bröst.
" SHHHHH. Bara känn och andas och gråt. Bort bort Stress. Bort bort. Stöckhölm. "
"INGA PROBLEM " Skrek jag från brösten. "STOCKHOLM KÄNNS VÄLDIGT AVLÄGSET, DU KAN SLÄPPA, JAG MÅR BRA NU"
”Åhhh måste vara så stark och hård och tuff hela tiden. Hörde du Maja. Kom och ge henne en kram."
Maja omfamnade mig bakifrån med orden.
"Äntligen lite Gruppkram"
"Så här gjorde vi alltid i Ursprunget" fortsatte Social Siv "Vi fanns där för varandra kan man säg. Kramades, kelades och var fysiska. Inte som Stöckhölm som är så kallt och aldrig har man kroppskontakt förrutom när man trängs på tunnelbanan och någon jävel tafsar och en säger bort bort och han skiter i det och man säger sluta men sen e det ju lite skönt för det var ju så länge sen man var nära någon, för man bor ju i Stöckhölm. Så man låter han fortsätta.”
”Jo” säger Psykolog Maja tätt klistrad mot min kropp. ” Sen är det ju extra tufft för sånahäringa Kulturmänniskor med alla narcissister och borderline personligheter i branschen"
"Japp och det är där vi kommer till diagnos..." försökte jag fortfarande nedtryckt mellan Sivs bröst.
"Egocentriska, omnipotetna narcissister med hävdelse behov för inte har dom blivit sedda av mamma. Nej då. Och övergivna av pappa är dom. Så det är ju, se mig mamma här är jag, titta vad jag kan, se vad jag har gjort! Hela hela tiden. Det är bara jag, jag, jag. Jamen ni är inte centrum i Universum! Allt handlar inte om er! Skadade skadade skadade människor”
Nu grät Psykolog Maja
”Ja, dom samlas ju där” suckade Social Siv.
"Jamen att behöva handskas med dom dagarna i ända…” hulkade Psykolog Maja
”… omänskligt” fortsatte Social Siv och trycker ned mitt huvud mellan sina bröst lite mer.
”Och hipp och cool och rätt skall man vara. Och alltid på topp. Och framgångsrik och självsäker. Och snygga möbler och man och barn med unisex kläder och Gi metod och Yoga och och och bo på Söder. Det är förjävligt ren ut sagt! Stryk skall dom ha!”
Psykolog Maja slutade gråta, släppte armarna om min kropp och tittade på mig med bestämd blick.
”Sätt dig på stolen (förresten har du sett att jag har gjort den schälv). Ta mat. Vi ligger tio minuter efter i Schemat som jag gjort schälv. Vi skall hinna vända höet (som jag har gjort schälv) och klippa fåren ( jag har gjort dom schälv) och ta en ridtur.
Sen skall vi leta näver till konten (som vi skall göra schälva) och ta ett dopp i schön (som jag rensat schälv), bada bastu (som jag har gjort schälv) och dricka kvällsörtthé (som jag odlat schälv) och mysa (det får du göra schälv, jag hinner inte). Så lägger vi oss klockan 2215 efter väderleksrapporten på P1”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)