Igår grät jag hos Gunnar och Siv.
Idag har jag fått DN, Elräkningen och ett mail från
"How to enlarge your Penis"
Ordningen är återställd. I'm back. Det finns en Gud.
(Som tydligen vill att jag skall ha en väldigt stor snopp.)
För att fira min återuppståndelse övade jag lite på mitt träkors.
Sen ringde jag Spärrvakt Sara.
Hon blev glad när hon hörde min röst för då kunde hon berätta för någon om hennes nya "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar
(hon har tryckt upp 50 stycken och sålt alla till en bonde utanför Umeå).
Jag sa grattis och frågade henne om hon inte skulle fråga mig hur det hade varit i Häktet.
Varför skulle jag det? frågade Spärrvakt Sara.
Sen var hon tvungen att lägga på.
Hon skulle till Spärren och stoppa folk.
Jag sitter inne på toaletten (för det är här jag tänker bäst) och försöker få ihop trådarna.
Jag måste ha raderats ur det kollektiva undermedvetna de senaste fem veckorna.
Ingen har träffat mig, saknat mig eller undrat var jag har varit någonstans.
Det enda kruxet är det här med A-kassan.
Jag borde ju rimligtvis ha försvunnit tillfälligt ur A-kassans medvetande också. Men icke. 25 A-kasse dagar ha gått upp i rök.
Det ger visserligen lite klirr i kassan.
Men mitt liv är 25 dagar kortare nu än för 25 dagar sedan.
Jag gillar inte den tanken.
"LIVET HADE ÄNDÅ VARIT 25 DAGAR KORTARE, OAVSETT OM DU ÄR UNDER DÖDSHOT ELLER INTE! IDIOT!'"
Det där var Gunnar som skriker från andra sidan väggen.
Sedan igår har vi fått någon slags telepatisk kontakt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till. Hursomhelst kan han läsa mina tankar...
"DU TÄNKER JU FÖR FAN HÖGT!! OCH DEN HÄR JÄVLA STATARKÅKEN ÄR JÄVLIGT LYHÖRD!!"
Tänker jag högt?
"KAN DU HÅLLA KÄFTEN NU SÅ ATT MAN KAN FÅ SKITA IFRED?!"
?
Jag sitter i köket och försöker få ihop trådarna.
Det är något som inte stämmer, de senaste fem veckorna..
"SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAN"
Gunnar igen.
"HUR DÅ?" (Det är lika bra att tilltala honom direkt.)
Gunnar: "FÖRST MÅSTE DU HA ETT MOTTO!"
Jag: "Ett motto, jag antecknar..."
Gunnar: "KÄFTEN, JAG ÄR INTE KLAR!"
Jag: "Förlåt"
Gunnar: "SEN SKALL DU GÖRA EN :"MASSIVE ACTION PLAN!"
Jag: "Vad är det?"
Gunnar: "VA FAN VET JAG, JAG E BARA EN ENKEL KNEGARE"
Jag: "Men varför sa du det då?"
Gunnar "JAG HAR RÅKAT FÅ IN EN SÅN DÄR AMERIKANSK COACH I MIN HÖRAPPARAT. DEN JÄVLA STRIDSPITTSFJOLLAN LÄMNAR MIG INTE IFRED. VILL DU HA HONOM? "
Jag: "O YEAH, SEND HIM OVER, GOD BLESS, HALLELUJA, AMEN!"
Visar inlägg med etikett HÄKTAD. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett HÄKTAD. Visa alla inlägg
fredag 21 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
DAG: 244 (enligt den nya tidräkningen )
Det är något som inte stämmer.
Ingen verkar ha märkt att jag har varit häktad i fem veckor.
Ingen av mina grannar nämner något om mitt tillfälliga försvinnande.
Inte ens min lägenhet vittnar om någon frånvaro.
När jag kom hem i måndags förväntade jag mig en hög av post, tidningar, räkningar och några Inkassokrav.
Sånt som får en att känna sig viktig.
Men icke. Inte ens minsta lilla Direktreklam.
Jag tycks ha varit försvunnen ur alla grannars, företag, distributörers och systems medvetande.
Eller så har jag inte varit försvunnen alls.
Jag har hängt knäveck i mitt träkors hela dagen och funderat på om jag verkligen finns.
Det skulle vara en stor lättnad om jag kom fram till att jag inte gjorde det.
Ingen verkar ha märkt att jag har varit häktad i fem veckor.
Ingen av mina grannar nämner något om mitt tillfälliga försvinnande.
Inte ens min lägenhet vittnar om någon frånvaro.
När jag kom hem i måndags förväntade jag mig en hög av post, tidningar, räkningar och några Inkassokrav.
Sånt som får en att känna sig viktig.
Men icke. Inte ens minsta lilla Direktreklam.
Jag tycks ha varit försvunnen ur alla grannars, företag, distributörers och systems medvetande.
Eller så har jag inte varit försvunnen alls.
Jag har hängt knäveck i mitt träkors hela dagen och funderat på om jag verkligen finns.
Det skulle vara en stor lättnad om jag kom fram till att jag inte gjorde det.
tisdag 18 augusti 2009
DAG: 271 a. k. a. DAG: 245
08:30
Telefonen ringer.
Jag ligger fortfarande och sover men svarar tydligen ändå.
En kvinnoröst viskar att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att systemet är en lyx jag inte kan unna mig.
Kvinnan i telefonen blir tyst. Sen frågar hon vad jag pratar om.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att jag befinner mig i ett parallellt universum och ber henne och hennes Orcher att lämna mig ifred. Sen lägger jag till att hon luktar Amorphophallus titanum (lat:oformlig manslem)
Kvinnan i luren säger att hon överväger att ringa polisen och anmäla mig för trakasserier.
Ungefär då vaknar jag. Jag harklar mig, ber om ursäkt och säger att jag inte tar ansvar för den konversation som utspelade sig tidigare eftersom jag inte var vid medvetande.
Kvinnan godtar min ursäkt.
Jag tackar och frågar vad hon vill.
Kvinnan i luren säger att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag svarar att jag älskar systemet och gärna vill fortsätta åka runt i det.
Kvinnan i luren upprepar att jag isåfall borde infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00.
AF KULTUR ÖST 10:00
Jag sitter i en filtbeklädd röd designstol och studerar Arbetsförmedlare som avverkar den ena Arbetslösa Kulturarbetaren efter den andra. Alla ler, pratar snällt och är solbrända.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Skönt. Men konstigt.
Jag har ju ändå varit skäligen misstänkt för att ha fört bort en av deras arbetskamrater.
10:30
Jag sitter fortfarande i den filtbeklädda röda designstolen.
Arbetsförmedlarna avverkar fortfarande Arbetslösa Kulturarbetare.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Fortfarande skönt.
11:00
Jag har somnat i min filtbeklädda röda designstol.
Huvudet hänger vid bröstet. Dreglar lite.
Ganska skönt.
Någon knackar mig på axeln.
JOBBCOACHEN?!
"IN PÅ MITT KONTOR! NU!"
11:01
Jag och Jobbcoachen inne på Jobbcoachens kontor kallat "Regissören" .
På kontoret finns ett skrivbord, en dator och en självlysande jordglob.
Jobbcoachen sitter i kontorsstol (lyxvarianten: svart läder, armstöd och huvudkudde)
Jag sitter på en gul Ikeapall som heter Evert.
"HUR HAR SOMMAREN VARIT DÅ?" frågar Jobbcoachen, småler och bjuder mig på ett tuggummi.
"Jo tack, jämna plågor" svarar jag och tar ett tuggummi.
Tyst en stund. Jobbcoachen studerar mig. Hon ler fortfarande.
"Du är inte särskilt solbränd" säger hon och snurrar ett halvt varv och knappar in något på datorn.
"Hur var vädret i Polen?" frågar jag
Jobbcoachen snurrar tillbaka ett halvt varv och borrar ögonen i mig.
"Ett ord till om Polen och jag försvinner igen" väser hon mellan tänderna.
Jag nickar, tuggar lite och försöker göra en bubbla med mitt tuggummi.
Det går inte så bra.
Jobbcoachen snurrar tillbaka till sin dator.
"Nu skall vi se, du har 245 A-kasse dagar kvar"
"Nä" säger jag "271 dagar, de senaste fem veckorna räknas väl inte?"
"Varför skulle de inte göra det?" frågar Jobbcoachen utan att lyfta blicken från sin dator.
"Men jag har ju suttit häktad, jag har ju inte haft någon möjlighet att..." säger jag
"Systemet säger ingenting om häktad. Systemet säger 245 dagar. Och då är det 245 dagar. 245 dagar till Dagen D"
myser Jobbcoachen och knackar lite på skrivbordslådan där hon förvarar sin Colt.
"Från och med nu är det jag som sätter reglerna" Jobbcoachen tittar mig rakt i ögonen.
"Din attityd under hösten 2009 skall vara: Extremt Positiv, Väldigt Följsam och Helt Befriad från Sarkasmer. Är det uppfattat?"
"Det är absolut uppfattat, inga problem. Jag är: JätteGlad, Flexibel och Fullständigt Seriös" svarar jag.
"Om du andas minsta pessimism försvinner jag och du blir inburad för alltid. Uppfattat?"
"Okidoki uppfattat" säger jag och tuggar jättemycket på mitt tuggummi.
"Vi träffas minst en gång i veckan. Du får reda på var, när och hur någon timma innan vi skall träffas. Uppfattat?"
"Uppfattat" säger jag och gör tummen upp.
"Till nästa gång vi skall ses skall du ha formulerat ett MOTTO! Det skall vara fullt av optimism, framåtanda och vinnarglädje. Och så får det gärna vara lite rivigt"
"Rivigt?"
"Märk inte ord, då skjuter jag dig."
"Uppfattat" säger jag, blinkar med höger öga och gör V- tecknet.
Telefonen ringer.
Jag ligger fortfarande och sover men svarar tydligen ändå.
En kvinnoröst viskar att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att systemet är en lyx jag inte kan unna mig.
Kvinnan i telefonen blir tyst. Sen frågar hon vad jag pratar om.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att jag befinner mig i ett parallellt universum och ber henne och hennes Orcher att lämna mig ifred. Sen lägger jag till att hon luktar Amorphophallus titanum (lat:oformlig manslem)
Kvinnan i luren säger att hon överväger att ringa polisen och anmäla mig för trakasserier.
Ungefär då vaknar jag. Jag harklar mig, ber om ursäkt och säger att jag inte tar ansvar för den konversation som utspelade sig tidigare eftersom jag inte var vid medvetande.
Kvinnan godtar min ursäkt.
Jag tackar och frågar vad hon vill.
Kvinnan i luren säger att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag svarar att jag älskar systemet och gärna vill fortsätta åka runt i det.
Kvinnan i luren upprepar att jag isåfall borde infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00.
AF KULTUR ÖST 10:00
Jag sitter i en filtbeklädd röd designstol och studerar Arbetsförmedlare som avverkar den ena Arbetslösa Kulturarbetaren efter den andra. Alla ler, pratar snällt och är solbrända.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Skönt. Men konstigt.
Jag har ju ändå varit skäligen misstänkt för att ha fört bort en av deras arbetskamrater.
10:30
Jag sitter fortfarande i den filtbeklädda röda designstolen.
Arbetsförmedlarna avverkar fortfarande Arbetslösa Kulturarbetare.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Fortfarande skönt.
11:00
Jag har somnat i min filtbeklädda röda designstol.
Huvudet hänger vid bröstet. Dreglar lite.
Ganska skönt.
Någon knackar mig på axeln.
JOBBCOACHEN?!
"IN PÅ MITT KONTOR! NU!"
11:01
Jag och Jobbcoachen inne på Jobbcoachens kontor kallat "Regissören" .
På kontoret finns ett skrivbord, en dator och en självlysande jordglob.
Jobbcoachen sitter i kontorsstol (lyxvarianten: svart läder, armstöd och huvudkudde)
Jag sitter på en gul Ikeapall som heter Evert.
"HUR HAR SOMMAREN VARIT DÅ?" frågar Jobbcoachen, småler och bjuder mig på ett tuggummi.
"Jo tack, jämna plågor" svarar jag och tar ett tuggummi.
Tyst en stund. Jobbcoachen studerar mig. Hon ler fortfarande.
"Du är inte särskilt solbränd" säger hon och snurrar ett halvt varv och knappar in något på datorn.
"Hur var vädret i Polen?" frågar jag
Jobbcoachen snurrar tillbaka ett halvt varv och borrar ögonen i mig.
"Ett ord till om Polen och jag försvinner igen" väser hon mellan tänderna.
Jag nickar, tuggar lite och försöker göra en bubbla med mitt tuggummi.
Det går inte så bra.
Jobbcoachen snurrar tillbaka till sin dator.
"Nu skall vi se, du har 245 A-kasse dagar kvar"
"Nä" säger jag "271 dagar, de senaste fem veckorna räknas väl inte?"
"Varför skulle de inte göra det?" frågar Jobbcoachen utan att lyfta blicken från sin dator.
"Men jag har ju suttit häktad, jag har ju inte haft någon möjlighet att..." säger jag
"Systemet säger ingenting om häktad. Systemet säger 245 dagar. Och då är det 245 dagar. 245 dagar till Dagen D"
myser Jobbcoachen och knackar lite på skrivbordslådan där hon förvarar sin Colt.
"Från och med nu är det jag som sätter reglerna" Jobbcoachen tittar mig rakt i ögonen.
"Din attityd under hösten 2009 skall vara: Extremt Positiv, Väldigt Följsam och Helt Befriad från Sarkasmer. Är det uppfattat?"
"Det är absolut uppfattat, inga problem. Jag är: JätteGlad, Flexibel och Fullständigt Seriös" svarar jag.
"Om du andas minsta pessimism försvinner jag och du blir inburad för alltid. Uppfattat?"
"Okidoki uppfattat" säger jag och tuggar jättemycket på mitt tuggummi.
"Vi träffas minst en gång i veckan. Du får reda på var, när och hur någon timma innan vi skall träffas. Uppfattat?"
"Uppfattat" säger jag och gör tummen upp.
"Till nästa gång vi skall ses skall du ha formulerat ett MOTTO! Det skall vara fullt av optimism, framåtanda och vinnarglädje. Och så får det gärna vara lite rivigt"
"Rivigt?"
"Märk inte ord, då skjuter jag dig."
"Uppfattat" säger jag, blinkar med höger öga och gör V- tecknet.
fredag 10 juli 2009
DAG 273: HÄKTAD (T.O.M 10:e AUGUSTI)
Ett snabbt meddelande från en Cell på Häktet:
RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:
Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)
UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.
RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:
Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)
UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)