DAG 275

08:30 Vaknar utbränd. Somnar om.

08:32 Telefonen ringer. Jag svarar. Något klickar. Någon skrattar. Lägger på. Vem var det? Jag anar.

08:45 Jag googlar på kvacksalvare som gärna skriver ut sjukintyg. Telefonen ringer. Tyst tyst tyst. Polskt Skratt.
Definitivt Jobbcoachen. Jag lägger på.

10:00 Posten har kommit. Avslag på könsbyte ansökan. Djup depression i tio minuter. Tills jag kommer på att depression är en bra sjukskrivningsanledning. Blir glad och firar med glass.

10:10 Inser att depressionen har gått över.

11:00 Telefon ringer igen. Kan inte ta det. Har fastnat (bokstavlig talat) på en lite väl spikgles spikmatta jag fått låna av Psykolog Maja (hon har gjort den schälv).

DAG 293

Jag har lämnat in en ansökan om könsbyte. Jag vet att det kan låta desperat.
Men hey. Jag är desperat.
Någonstans finns min äkta hälft.
Och vem vet det kanske rentutav är jag själv.
Jag tänkte att om jag bytte kön kunde jag träffa den andra delen av mig som jag så länge letat efter. Gräv där du står heter det ju. Så jag gräver där jag står. En penis skulle sitta fint. Kanske man kunde sätta den bredvid eller under snippan. Så kunde jag bli självförsörjande. Är inte det definitionen av att vara lyckad? Att vara självförsörjande. Oberoende.


(Dessutom har Jag räknat ut att jag har helg. Kassan betalar bara för vardagar. Mina räknade dagar har alltså blivit fler.
Jobbcoachen behöver inte ladda sin pistol förrän i maj 2010.)