0700: Steg Två i min Massiv JobbsökarAttack:
Ta mig från KulturHögkvarterens Korridorer till deras Kontorsrum.
Hurihelvete skall det gå till då? Skall man behöva ligga med den där Mellanchefen?
Japp.
0800: Jag ringer Mellanchefen. Mellanchefen svarar:
MellanChefen: "Mellanchefen på en Stor, Statlig och Inflytelserik Kulturinstitution"
Jag: "Hej det är Aka. Skall vi ligga? "
Mellanchefen harklar sig, snyter sig.
Mellanchefen: "Ehm.. nje... jo.. eh.. hmm"
Mellanchefen harklar sig. Hummar. Snyter sig. Hummar. Lägger på.
0805: Kontemplation.
0810: Jag ligger med The Dude istället.
0815: Jag inser att liggandet med The Dude inte kommer att ta mig någonstans. Kastar mig över datorn för en Quick Fix lösning på min Massiv Jobbsökar Kampanj.
0816: Har slumpmässigt valt en av de 520 000 Externa Jobbcoacherna som står till tjänst via Arbetsförmedlingen.
0817: Ringer. Någon lyfter luren. Gäspar. Snyter sig. Harklar sig. Gäspar. Svarar:
"Coach Elitens Elit Coach For You and For Real to Illuminate Your Life Right now Right On Halleluja"
Jag: "Hej det är Aka Loser"
Herr Extern Jobbcoach : "Jaha"
Jag: "Ja"
Herr Extern Jobbcoach: "Vad sysslar du med då?"
Jag: "Arbetslös KulturArbetare"
Herr Extern Jobbcoach: "Jasså en sån"
Tyst en stund.
Herr Extern Jobbcoach: "Först och främst vill jag bara säga att 3 % av de som sysslar med Kultur har jobb ett år efter avslutad Högskoleutbildning.
2 % har jobb efter fem år.
1 % har jobb efter tio år.
Efter femton år har ingen jobb alls.
Sen dör alla. Bara så du vet."
Tyst
Herr Extern Jobbcoach:"Varför vill du ha en Jobbcoach förresten?"
Jag: "Jag vill ..."
Herr Extern Jobbcoach:"Dåliga förutsättningar? Taskig Barndom. Dålig Självkänsla? Sånt tjafs, va? ""
Jag: "Njae.."
Herr Extern Jobbcoach:"Först och Främst vill jag säga att jag jobbar mest med Riktigt Tunga Case va. Lyfter folk från botten va. Häromåret Coachade jag 149 ungdomar från Rinkeby, va. Dom har inga förutsättningar överhuvudtaget. De flesta av dom dör väldigt snabbt. Överlevnaden är noll. Hajar'u?"
Jag: " Ja. Hur gick det då?"
Herr Extern Jobbcoach: "Äh va fan vet jag. Var tvungen att avsluta det hela för att lägga in mig på Rehab."
Tyst.
Herr Extern Jobbcoach:"Aha när ska vi ses då?"
Jag: "Jag tror inte.. "
Herr Extern Jobbcoach:"Asså om du tycker att du kan avgöra om vi funkar ihop efter två minuter så be my guest va. That's not really how I'm operating va."
Jag: "Nähä, hur opererar du då?"
Herr Extern Jobbcoach: "Först och främst vill jag säga att Jag jobbar mest med Multinationella Företag. Börsnoterad. På Börsen. Och sånt."
Jag: "Som Arbetsförmedlingen?"
Djup suck. Tyst en stund. Herr Extern grejar med något i telefonen.
Herr Extern Jobbcoach:"Nu har jag gjort en prognos på dig, har knappat in alla dina uppgifter på min Structural Analysis NL P Specific Coach Administrating Program and I see you have Zero Chance of Survival. Ser Jävligt Mörkt Ut.
Lika dystert som för Jätteskölpaddorna på Galapagos. Du skulle behöva en jävla massa internationella organ och ideella organisationer om du skall komma levande ur det här. Ursäkta min franska men: You are Fuckin' Stekt. Asså."
Jag: "Tack"
0900: Jag ligger med The Dude. Igen.
Visar inlägg med etikett ARBETSFÖRMEDLING. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ARBETSFÖRMEDLING. Visa alla inlägg
tisdag 8 december 2009
tisdag 29 september 2009
DAG 222
Helgrapport:
Som jag skrev igår har jag tillbringat Helgen och Måndagen med att be om Ursäkt. Jag började i Lördags och var klar sent igårkväll.
Första samtalet gick till en ung kille med kastrat röst.
Jag presenterade mig som Miss Aka Loser.
Han kom inte ihåg mig.
Jag sa att jag hade glömt honom också men att jag utgick ifrån att vi hade haft sex någon gång eftersom han gick under benämningen "Akrobat Porr Pojken" i min telefonbok.
Han sa att det var ett oerhört kränkande och objektifierande tilltalsnamn.
Jag sa Förlåt.
Han la på.
Andra samtalet gick till Janne Josefsson.
Han frågade vem fan jag var.
Jag sa att jag var en Arbetslös KulturArbetare.
Han frågade var jag bodde och lät plötsligt vänlig, intresserad och på jakt efter ett Scoop.
"På Söder" sa jag.
"Då gills det inte" sa han.
"Söder om Söder?" försökte jag.
"Näe." sa Janne.
"Göteborg" sa jag. "Backaplan"
"Överklasshora" sa Janne.
"Förlåt" sa jag.
Sen ringde jag Genus Göran och bad om ursäkt för att jag inte trodde att Kvinnsen inom Landstinget skulle gå på att han var "en av dem" bara för att han rökte Gula Blend, smetade in sig i handkräm hela tiden och talade om sig själv och dem i Första Person Pluralis (Vi).
Genus Göran, som är väldigt stolt, protesterade direkt och sa att han dvs "Vi" alltid använder Första Person Plurarlis.
Oavsett hur många "Vi" talar med. Även när "Vi" bara talar om oss själva, sa Göran.
"Vi" tycker att Första Person Pluralis är den mest Demokratiska formen av Personliga Pronomen som finns.
Göran avslutade med att säga att alla borde känna sig som ett "Vi" i Kvinnokampen.
Även sådana Antifeminsitiska Kvinnokamps Analfabeter som Jag (Aka)
"Vi" menar du väl" sa jag.
"Var inte Näsvis, Lilla Gumman. Det passar Oss inte." sa Genus Göran.
"Förlåt" sa jag.
"Vi Förlåter Oss" sa Genus Göran.
Efter Göran var det Psykolog Majas tur.
Psykolog Maja svarade direkt.
"Hej Det är Maja i mobiltelefonen som jag har byggt schälv!"
"Hej det är Aka" sa jag.
"Jamen hej där stackare, hur mår du? Är de dumma mot dig på Arbetsförmedlingen? Blir du häcklad av Kulturetablissemanget? Vad tråkigt." sa Psyk Maja.
"Tack jag mår bra" svarade jag "Jämna plågor"
"Jamen det förstår jag. Det kan inte vara lätt att förverkliga sig schälv och så finns det inget schälv att förverkliga.
Och om det finns ett schälv att förverkliga finns det ingen verklighetsförankring i schälva schälvet.
Och då blir det ju schälvklart helt omöjligt att göra något alls.
Och det som återstår är: Döden."
"Jag ringde mest för att säga Förlåt"
"Jamen Gode Gud, är det här ett såntdäringa Suicid Samtal? Gör det inte!!!" sa Psyk Maja.
"Nej jag tänkte inte.." försökte jag.
"Stanna där du är!! Var är du förresten" fortsatte Psyk Maja.
"Hemma" sa jag.
"Var är det? På en Parkbänk? I Tågtunneln vid Årstaviken?
I Förorten på en Betong Balkong med en kanyl i armvecket?" frågade Psyk Maja samtidigt som hon ropade på Social Siv att köra fram bilen.
"I en etta på Söder" sa jag.
"Åh herregud! Jag kommer nu!"
Sen kom Psyk Maja, Social Siv och Diakon Dan som bott i Gambia.
Ett helt kristeam.
Jag bjöd på kaffe och kakor medan de gestaltade meningen med livet för mig. Diakon Dan spelade trummor, Social Siv dansade Afrikansk dans och Psyk Maja Sjöng Kumbaya alldeles Schälv.
Sen tyckte de nog att jag var botad.
Innan de gick sa jag "Tack för dansen och underhållningen"
Jag tyckte framförallt att Social Sivs Kolonialrumpa guppade härligt till Diakon Dans taktlöshet och att Psyk Majas vibratotolkning av Kumbaya fick mig att vilja leva, sträva och kanske starta ett världskrig senare i år.
Sen sa jag Förlåt för att jag hade råkat krydda med lite sånhäringa Skunk i Sockerkakan.
"Vad är såndäringa Skunk" frågade Psykolog Maja.
"Oh, en ny närproducerad och kravmärkt krydda från Skåne" sa jag.
"Härligt att även Du med alla dina Problem kan se förbi ditt Ego och köpa Kravmärkt!" sa Psyk Maja och gav mig tummen upp.
"Kör försiktigt" sa jag.
Jag tror att de krockade med en parkerad Ford Focus utanför min port.
Som jag skrev igår har jag tillbringat Helgen och Måndagen med att be om Ursäkt. Jag började i Lördags och var klar sent igårkväll.
Första samtalet gick till en ung kille med kastrat röst.
Jag presenterade mig som Miss Aka Loser.
Han kom inte ihåg mig.
Jag sa att jag hade glömt honom också men att jag utgick ifrån att vi hade haft sex någon gång eftersom han gick under benämningen "Akrobat Porr Pojken" i min telefonbok.
Han sa att det var ett oerhört kränkande och objektifierande tilltalsnamn.
Jag sa Förlåt.
Han la på.
Andra samtalet gick till Janne Josefsson.
Han frågade vem fan jag var.
Jag sa att jag var en Arbetslös KulturArbetare.
Han frågade var jag bodde och lät plötsligt vänlig, intresserad och på jakt efter ett Scoop.
"På Söder" sa jag.
"Då gills det inte" sa han.
"Söder om Söder?" försökte jag.
"Näe." sa Janne.
"Göteborg" sa jag. "Backaplan"
"Överklasshora" sa Janne.
"Förlåt" sa jag.
Sen ringde jag Genus Göran och bad om ursäkt för att jag inte trodde att Kvinnsen inom Landstinget skulle gå på att han var "en av dem" bara för att han rökte Gula Blend, smetade in sig i handkräm hela tiden och talade om sig själv och dem i Första Person Pluralis (Vi).
Genus Göran, som är väldigt stolt, protesterade direkt och sa att han dvs "Vi" alltid använder Första Person Plurarlis.
Oavsett hur många "Vi" talar med. Även när "Vi" bara talar om oss själva, sa Göran.
"Vi" tycker att Första Person Pluralis är den mest Demokratiska formen av Personliga Pronomen som finns.
Göran avslutade med att säga att alla borde känna sig som ett "Vi" i Kvinnokampen.
Även sådana Antifeminsitiska Kvinnokamps Analfabeter som Jag (Aka)
"Vi" menar du väl" sa jag.
"Var inte Näsvis, Lilla Gumman. Det passar Oss inte." sa Genus Göran.
"Förlåt" sa jag.
"Vi Förlåter Oss" sa Genus Göran.
Efter Göran var det Psykolog Majas tur.
Psykolog Maja svarade direkt.
"Hej Det är Maja i mobiltelefonen som jag har byggt schälv!"
"Hej det är Aka" sa jag.
"Jamen hej där stackare, hur mår du? Är de dumma mot dig på Arbetsförmedlingen? Blir du häcklad av Kulturetablissemanget? Vad tråkigt." sa Psyk Maja.
"Tack jag mår bra" svarade jag "Jämna plågor"
"Jamen det förstår jag. Det kan inte vara lätt att förverkliga sig schälv och så finns det inget schälv att förverkliga.
Och om det finns ett schälv att förverkliga finns det ingen verklighetsförankring i schälva schälvet.
Och då blir det ju schälvklart helt omöjligt att göra något alls.
Och det som återstår är: Döden."
"Jag ringde mest för att säga Förlåt"
"Jamen Gode Gud, är det här ett såntdäringa Suicid Samtal? Gör det inte!!!" sa Psyk Maja.
"Nej jag tänkte inte.." försökte jag.
"Stanna där du är!! Var är du förresten" fortsatte Psyk Maja.
"Hemma" sa jag.
"Var är det? På en Parkbänk? I Tågtunneln vid Årstaviken?
I Förorten på en Betong Balkong med en kanyl i armvecket?" frågade Psyk Maja samtidigt som hon ropade på Social Siv att köra fram bilen.
"I en etta på Söder" sa jag.
"Åh herregud! Jag kommer nu!"
Sen kom Psyk Maja, Social Siv och Diakon Dan som bott i Gambia.
Ett helt kristeam.
Jag bjöd på kaffe och kakor medan de gestaltade meningen med livet för mig. Diakon Dan spelade trummor, Social Siv dansade Afrikansk dans och Psyk Maja Sjöng Kumbaya alldeles Schälv.
Sen tyckte de nog att jag var botad.
Innan de gick sa jag "Tack för dansen och underhållningen"
Jag tyckte framförallt att Social Sivs Kolonialrumpa guppade härligt till Diakon Dans taktlöshet och att Psyk Majas vibratotolkning av Kumbaya fick mig att vilja leva, sträva och kanske starta ett världskrig senare i år.
Sen sa jag Förlåt för att jag hade råkat krydda med lite sånhäringa Skunk i Sockerkakan.
"Vad är såndäringa Skunk" frågade Psykolog Maja.
"Oh, en ny närproducerad och kravmärkt krydda från Skåne" sa jag.
"Härligt att även Du med alla dina Problem kan se förbi ditt Ego och köpa Kravmärkt!" sa Psyk Maja och gav mig tummen upp.
"Kör försiktigt" sa jag.
Jag tror att de krockade med en parkerad Ford Focus utanför min port.
måndag 8 juni 2009
DAG 297
Jag har fortfarande inget att göra. Men idag skall jag till Arbetsförmedlingen igen! GÖTT! Jag har lyckats pressa mig in på Arbetsförmedlingen Kultur Öst. Eller ”AF KULTUR ÖST” som vi säger. Det är en bedrift bara det.
Dom har en massa bra åtgärder på AF KULTUR ÖST.
Som CV kurs och Jobbcoach. Där skall man lära sig sälja sig.
Jag har skrivit upp mig på varje grej.
Jag skall gå kompetensutveckling också.
Först skall jag bara ta reda på vad ”kompetens” betyder.
Ingen på AF KULTUR ÖST kan riktigt förklara det när jag frågar.
Fast dom är väldigt snälla ändå. De lägger gärna huvudet på sned och talar extra långsamt när man undrar något. Första dagen jag kom in så gick jag runt och frågade varför just jag hade kommit in. Då la de huvudet på sned och talade långsamt om för mig att AF KULTUR ÖST är en utvald Arbetsförmedling med utvalda människor som de bestämt är speciellt arbetslösa, ännu mer arbetslösa inom kultur än de som inte är lika arbetslösa inom kultur. Och att jag var en sån. Godkänd enligt staten. Kvalitetsstämplad. Kravmärkt. Första grejen på flera år jag har fått Ja på.
Jag vet inte hur jag gjorde.
Det måste ha varit min konstnärssjäl de såg. Mitt blödande hjärta. Mitt enorma huvud, som utgör 2/3 delar av min kropp, mina stirrande ögon och min lilla kropp. Och mina bröst kanske. Som är ganska stora.
Dom har en massa bra åtgärder på AF KULTUR ÖST.
Som CV kurs och Jobbcoach. Där skall man lära sig sälja sig.
Jag har skrivit upp mig på varje grej.
Jag skall gå kompetensutveckling också.
Först skall jag bara ta reda på vad ”kompetens” betyder.
Ingen på AF KULTUR ÖST kan riktigt förklara det när jag frågar.
Fast dom är väldigt snälla ändå. De lägger gärna huvudet på sned och talar extra långsamt när man undrar något. Första dagen jag kom in så gick jag runt och frågade varför just jag hade kommit in. Då la de huvudet på sned och talade långsamt om för mig att AF KULTUR ÖST är en utvald Arbetsförmedling med utvalda människor som de bestämt är speciellt arbetslösa, ännu mer arbetslösa inom kultur än de som inte är lika arbetslösa inom kultur. Och att jag var en sån. Godkänd enligt staten. Kvalitetsstämplad. Kravmärkt. Första grejen på flera år jag har fått Ja på.
Jag vet inte hur jag gjorde.
Det måste ha varit min konstnärssjäl de såg. Mitt blödande hjärta. Mitt enorma huvud, som utgör 2/3 delar av min kropp, mina stirrande ögon och min lilla kropp. Och mina bröst kanske. Som är ganska stora.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)