DAG 232

Jobbcoachen ringde 0500 imorse.

"Medborgarplatsen nu!" väste hon i telefon

Jag gick lugnt dit.
Jobbcoachen var klädd i Burka (heltäckande) och högklackat.
Ville inte bli igenkänd.
Jag hade pyjamas.

"HAR DU FORMULERAT ETT MOTTO?" frågad Jobbcoachen

"Japp" sa jag.

"LÅT HÖRA" sa Jobbcocoachen

"Man vet aldrig när ett rep kan komma till användning." sa jag.

Tyst en stund. Jobbcoachen såg förvirrad ut.

"Nalle Puh-direktcitat" sa jag.

"Jag vet" väste Jobbcoachen "Man vet aldrig när ett SNÖRE kan komma till användning, heter det"

"Nej, rep" sa jag

"Snöre" sa Jobbcoachen

"Rep" sa jag

"Snöre" sa Jobbcoachen

"Rep, snöre, snöre, rep, samma sak" sa jag och knyckte på axlarna.

Tyst en stund. Jobbcoachen såg ut som om hon ville bita någon.

"OKEJ SKIT I MOTTO! HAR DU EN AFFÄRSPLAN?" Jobbcoachen stirrade stint in i mina ögon.

"Absolut, jag tänkte starta en Självutvecklingskurs som heter:
ATT ÄGA SIG SJÄLV OCH SÄLJA UT DELAR AV SIN FAMILJ.
Jag skall hålla den på konferenshotellet i Saltsjöbaden.
Och jag tänkte att den skulle resultera i att deltagarna fick auktionera ut sina föräldrar till varandra."

"VÄRDELÖS IDÉ!" sa Jobbcoachen och tog upp sin kalender.

Tyst en stund.

"OM 232 DAGAR ÄR DU DÖD" fortsatte hon och log triumferande.

"DET VAR ETT JÄVLA TJAT OM DÖDEN!" sa jag och gav en henne en rak höger.

Sen ringde min mobil. Jag svarade.
Dålig linje. Långdistans samtal.
En kvinnoröst.

"Är det Aka Loser jag talar med?"

"Ja"

"Bra. Kom till mitt kontor nu. Jag har ett jobb åt dig"