DAG 212

Idag har jag räknat mina tår. De var tio.
Precis som igår.

DAG 213

Jag ligger klistrad mot Källarväggen och lyssnar på Den Japanske Mannens Telefonsamtal.
Jag har börjat lära mig Japanska nu.
Hai betyder Ja.
Det är mest det han säger.
Jag tror han pratar med sin Japanska Morsa.
Hon längtar efter honom.
Han tröstar henne.
Hon säger att hon är döende.
Han säger "Hai".
Hon säger att hon har varit döende länge.
Han säger "Hai".
"Ända sedan du föddes" fortsätter hon.
Han svarar inte. Jag tror att han nickar.

"Jag måste göra det här" säger han efter en stund.
"Japans Största Utländska Författare håller på att förlora sin barndom på grund av att en Lat Arbetslös Kultur Arbetare på Söder inte gör sitt jobb. Man måste göra sitt jobb."

Den Japanska Morsan snyftar.

"Man berövar inte någon hennes barndom."
säger Den Japanske Mannen.

Den Japanska Morsan säger "Kom hem nu"

"Hai" säger Den Japanske Mannen.

Sen lägger de på.

Han åker aldrig hem.
Han står kvar vid Husfasaden.
Han smeker den och sjunger små Japanska visor.
Jag tror att han är kär.

DAG 214

Sov.

DAG 215

0900 Fick Gudomlig inspiration och skrev i tre timmar.
1200 Jublade, Halleluja, Amen, God Bless, Hare Krishna,Hare Rama, Rama Rama, Jada, Jada, Yeah.
1201 Läste det jag hade skrivit.
1210 Insåg att jag har skrivit ett Testamente i Haiku:


"Japanske Mannen
Han Får Allt-
Inklusive min Jobbcoach"

DAG 216

Jag ringde Spärrvakt Sara idag.
Jag tänkte att hon kunde ta sig in i min lägenhet,
slå ner Jobbcoachen och rädda mig härifrån.
Men hon skulle till Gävle för att sälja "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar.
Jag sa att hon borde rädda mig först eftersom vi har en lång och djup vänskap bakom oss.

"Det kanske vi har" sa Spärrvakt Sara "Men Kampen går före allt"

"Vilken Kamp?" frågade jag.

"Vilken Kamp som helst" sa Spärrvakt Sara och la på.

DAG 217

MORGON:

0700 Elstöt

0710 SevenEleven Degfrukost.

0715 Morgonandakt under Elpsitolhot till Mia Törnbloms sommarprat.

0715 Jobbcoachen säger "Skriv" och går.

0716 Jag skriver.

0800 Jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ord som har fastnat på pappret.

0801 Jag tänker: "Äntligen något att leverera till det Japanska Förlaget"

0803 Jag tar upp pappret och läser.

0804 Jag inser att jag har skrivit en Kontaktannons.

"Till Potentiell Framtida Partner:
Jag är en person på flera år som söker någon.
Så här ser jag ut: Mitt Huvud utgör ungefär 2/3 delar av min kropp.
Det är inte rimligt. Men sant.
Jag tycker att jag borde göra något åt det men Mia Törnblom säger att man skall: "Älska sig Själv som Man är" och tyvärr måste jag lyssna på henne.
Annars får jag Elchocker.
Jag har Svarta Kläder nästan jämt.
Om det står någon annan tjej med svarta kläder på parkeringen där vi skall träffas så kan Du gå på mina Bröst.
Som är stora. I förhållande till Kroppen alltså.
Hursomhelst, jag kommer att stå och hålla upp Höger Långfinger.
”Fuck You” tecknet kommer att signaleras från min Högra Hand.
För att skrämma bort tänkbara våldtäktsmän.
Jag har inget till övers för dom.
Missförstå mig rätt. Jag gillar Sex.
Så det kan vi ha om du nödvändigtvis vill.
Du kommer att märka att jag är väldigt atletisk och vig."


0810 Jag inser att jag har skrivit samma Kontaktannons en gång förrut.
Jag skickade in den till DN och SVD.
Blev Refuserad.

0815 Jag sörjer alla de älskare jag kunde haft och som jag aldrig fick på grund av: DN OCH SVENSKANS JÄVLA GATEKEEPERS PÅ DERAS JÄVLA KONTAKTANNONSREDAKTIONER!

0820 JAG SPRINGER RUNT OCH LEKER GÖKUR TILLSAMMANS MED HJÄRNAN SOM DANSAR HAMBO.

0825 I'M LOSIN' IT!

0900 SLÄPP UT MIG FÖR FAAAN!

DAG 218

Den Japanske Mannen firar sin födelsedag utanför.
Han har kallat dit sina tre Japanska Låtsaskompisar.
Alla har druckit tre Sake var.
Nu står de och kräks i Vildvinet som växer längs Fasaden.
Snart kommer han att däcka.
Jag skall passa på att viska i hans öra.
Små, små ord han förhoppningsvis har glömt imorgon.

DAG 219

Fortfarande Inlåst.
Min Hjärna har börjat jävlas igen.
Den har tagit tilll vana att hoppa ur mitt Huvud varje natt.
Den ligger bredvid mig på Huvudkudden gör Situps, Armhävningar och Andningsövningar.
Jag tror den förbereder sig för någonting stort.
Jag frågar vad.

"Vi måste dra" säger Den "Förstår du inte det?"

"Nej" säger Jag.

"Jag tänkte att vi kunde ta oss ut via Kloakerna" fortsätter Hjärnan mellan Situpsen.

"Det finns inga Kloaker här" säger Jag

"Visst finns det Kloaker. Kloaker finns överallt" muttrar Hjärnan och sparkar mig i sidan. Sen somnar vi. Båda två.

Jobbcoachen väcker oss med Elstötar och SevenElevenFrukost som mest består av deg. Sen säger hon: Skriv.
Jag gör som hon säger.
Hjärnan försätter sig i Trans, Kopplar upp sig mot Daniella Mendel-Enks Hårddisk och surfar in i hennes Limbiska system.
Jag skriver.
När jag läser igenom Utkasten står det ingenting.
Blanka sidor. Tomt.
Jag skäller på Hjärnan för att den inte har gjort sitt jobb.
Men den bara suckar och rycker på axlarna. "Vi måste ta oss härifrån."

"Okej" säger jag, reser mig upp och kastar mig mot väggen.
Hoppas att den skall ge vika.
Inget händer.
Mer än att jag tuppar av.

När jag vaknar hör jag Den Japanske Mannen yla utanför.
Han ylar att jag måste skicka in ett Manus nu, annars måste han begå Harakiri.
Det är bråttom.

DAG 220

Hjälp.

Jag är kvar i Källarhålet.
Jobbcoachen vägrar släppa ut mig.
Hon bor i min längenhet.
Den Japanske Mannen cirkulerar fortfarande utanför huset.
På nätterna när han sover smyger Jobbcoachen ut och går till ett Nattöppet Seveneleven. Där handlar hon all vår mat. För mina A-kasse pengar. Såklart.

Jag har sagt till henne att hon påminner om Joseph Fritzl.
Jag vet inte varför men det är något med hennes oansade mustasch.
Jag tycker inte den klär henne. Det sa jag också.

"JAG HAR INGEN MUSTASCH" svarade hon och gav mig en elpistolstöt.

"Okej, dina fjun på överläppen påminner om Joseph Fritzls" sa jag.

"JAG HAR INGA FJUN!" sa hon och gav mig en till stöt.

"Okej, din nakna överläpp påminner absolut inte om Joseph Fritzl, men iövrig är ni ganska lika" försökte jag.

"JUST DET!" sa Jobbcoachen.

"Utom sexet då" sa jag.

"JAG HAR INTE SEX!" sa Jobbcoachen och gav mig fem stötar till.

"NEJ DET FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN MED EN SÅN ÖVERLÄPP" sa jag och vred mig av skratt.

Sen bombaderade Jobbcoachen mig med elchocker i en och enhalv timme.
När hon var klar hade jag förlorat allt närminne.

"NU, SKRIVA!" sa Jobbcoachen. "VERKSTÄLL!"

"Vaddå?" frågade jag.

"Daniella Mendel-Enks barndom, Haiku versionen, Det Japanska Förlaget väntar"

"Minns inte" sa jag. " Hur ser jag ut i håret förresten?"

"FRIZZY" svarade Jobbcoachen och gick ut och låste dörren.

Den Japanske Mannen står på andra sidan husväggen. Ute i kylan.
På nätterna när han tror att ingen hör pratar han till husfasaden.
Han viskar små Japanska ord till den.
Jag tror att han längtar hem.

DAG 221: TELEGRAM FRÅN EN KÄLLARLOKAL

Förlåt. Stopp.

Jag sitter i skiten. Stopp.

Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.

Här kommer de: .

Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.

Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.

Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.

Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.

Kära Läsare. Stopp.

Jag måste leverera. Stopp.

20/10 är dagen D.

Stopp.