Lägesrapport:
1) Jag är fortfarande Träd på Moderna.
Tre dagar i veckan.
Måndag, Tisdag och Onsdag.
På Måndagar och Onsdagar är det Dagisklasser som slickar mig i Armhålan.
Eller petar fast Snorkråkor på den delen av min Stam som består av min Stjärt.
På Tisdagar är det Medelåldersmän som Krisar och vill ha en Kram.
Samtliga tror att jag är gjord av Wellpapp.
2) Jag är Gravid.
Allt tyder på det.
Ett litet problem bara.
Jag vet inte riktigt vem Fadern är.
Det finns Två Kandidater.
Kandidat Ett: Mellanchefen.
Han var på Moderna under Julen och stod och kramade mig i en kvart.
Sen upptäcket han att jag var på riktigt.
Då gick vi hem till honom.
Sen kom Frun hem. Hon är KulturVD.
Vi slogs en stund. Jag och Frun.
När hon hade golvat mig ringde hon tre Samtal och Svartlistade mig på Samtliga Kulturinstitut i Sverige.
Då hotade jag henne att gå till Samtliga Skvallertidningar i Sverige.
Då hotade hon mig med en Förskärare.
Då gick jag hem och la mig på mitt Träkors.
Jag har legat där sedan dess.
Kandidat nummer 2: The Dude aka Den Japanske Mannen.
Som jag har försökt göra barn med hela Julhelgen.
Eller på Julafton mest.
Sen åkte han till Japan.
För att avsluta sitt jobb och begrava den Den Japanska Morsan.
Han skulle vara borta tre veckor. Nu har det gått sex.
Kanske sitter han fast.
I en snöstorm.
På en flygplats.
Eller i sina Japanska Ambitioner.
4) På Måndag skall jag till Af Kultur Öst.
Jobbcoachen är tillbaka. Hon med.
Ingen vet var hon har varit.
Jag gissar att hon är: Väldigt Solbränd, Dränkt i TaxFreeParfym och har (förhoppningsvis) Ansat Mustachen på sin Överläpp.
Visar inlägg med etikett DEN JAPANSKE MANNEN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DEN JAPANSKE MANNEN. Visa alla inlägg
fredag 5 februari 2010
måndag 9 november 2009
DAG 206
När jag vakande Lördags satt han bredvid mig.
Den Japanske Mannen.
Han hade rivit Muren.
Tagit sig in till mig.
Och byggt upp den inifrån.
Husfasaden var fallen!
Och återuppstånden.
Jag hade tuppat av under en hög Murbruk.
Han har vårdat mig hela helgen.
Jag vet inte vad han vill.
Han gråter mest.
Och säger att Den Japanska Morsan är död.
Och att han från och med nu vill bli kallad "The Dude"
efter snubben i "The Big Lebovski".
Den Japanske Mannen.
Han hade rivit Muren.
Tagit sig in till mig.
Och byggt upp den inifrån.
Husfasaden var fallen!
Och återuppstånden.
Jag hade tuppat av under en hög Murbruk.
Han har vårdat mig hela helgen.
Jag vet inte vad han vill.
Han gråter mest.
Och säger att Den Japanska Morsan är död.
Och att han från och med nu vill bli kallad "The Dude"
efter snubben i "The Big Lebovski".
fredag 6 november 2009
DAG 207
Det verkar som om det är något som inte står rätt till med Den Japanske Mannen.
Igårkväll gifte han sig med Husfasaden.
Han hade klätt upp sig i Kimono.
Bjudit in sina Tre Japanska Låtsaskompisar
Kallat dit en Shinto Präst.
Sedan lovade han evig trohet.
De Tre Japanska Låtsas Kompisarna kastade lite ris på honom och gratulerade.
Den Japanske Mannen hånglade med Husfasaden fram till klockan 2200.
Då ringde telefonen. Den Japanske Mannen svarade tyst.
Sen sa han "Hai" tre gånger, la på, suckade och försvann.
Nu kom han tillbaka.
Han slår något tungt mot väggen samtidigt som han ropar Japanska slagord.
Väggen skakar. Golvet skakar. Taket skakar. Världen skakar.
Det faller murbruk från väggarna.
Och mitt Träkors är inte mycket till tröst nu.
Igårkväll gifte han sig med Husfasaden.
Han hade klätt upp sig i Kimono.
Bjudit in sina Tre Japanska Låtsaskompisar
Kallat dit en Shinto Präst.
Sedan lovade han evig trohet.
De Tre Japanska Låtsas Kompisarna kastade lite ris på honom och gratulerade.
Den Japanske Mannen hånglade med Husfasaden fram till klockan 2200.
Då ringde telefonen. Den Japanske Mannen svarade tyst.
Sen sa han "Hai" tre gånger, la på, suckade och försvann.
Nu kom han tillbaka.
Han slår något tungt mot väggen samtidigt som han ropar Japanska slagord.
Väggen skakar. Golvet skakar. Taket skakar. Världen skakar.
Det faller murbruk från väggarna.
Och mitt Träkors är inte mycket till tröst nu.
torsdag 5 november 2009
DAG 208
Jobbcoachen har dragit.
Jag är ensam.
Det är tyst härinne.
Det är tyst därute.
Och Den Japanske Mannen har slutat sjunga.
Jag är ensam.
Det är tyst härinne.
Det är tyst därute.
Och Den Japanske Mannen har slutat sjunga.
torsdag 29 oktober 2009
DAG 213
Jag ligger klistrad mot Källarväggen och lyssnar på Den Japanske Mannens Telefonsamtal.
Jag har börjat lära mig Japanska nu.
Hai betyder Ja.
Det är mest det han säger.
Jag tror han pratar med sin Japanska Morsa.
Hon längtar efter honom.
Han tröstar henne.
Hon säger att hon är döende.
Han säger "Hai".
Hon säger att hon har varit döende länge.
Han säger "Hai".
"Ända sedan du föddes" fortsätter hon.
Han svarar inte. Jag tror att han nickar.
"Jag måste göra det här" säger han efter en stund.
"Japans Största Utländska Författare håller på att förlora sin barndom på grund av att en Lat Arbetslös Kultur Arbetare på Söder inte gör sitt jobb. Man måste göra sitt jobb."
Den Japanska Morsan snyftar.
"Man berövar inte någon hennes barndom."
säger Den Japanske Mannen.
Den Japanska Morsan säger "Kom hem nu"
"Hai" säger Den Japanske Mannen.
Sen lägger de på.
Han åker aldrig hem.
Han står kvar vid Husfasaden.
Han smeker den och sjunger små Japanska visor.
Jag tror att han är kär.
Jag har börjat lära mig Japanska nu.
Hai betyder Ja.
Det är mest det han säger.
Jag tror han pratar med sin Japanska Morsa.
Hon längtar efter honom.
Han tröstar henne.
Hon säger att hon är döende.
Han säger "Hai".
Hon säger att hon har varit döende länge.
Han säger "Hai".
"Ända sedan du föddes" fortsätter hon.
Han svarar inte. Jag tror att han nickar.
"Jag måste göra det här" säger han efter en stund.
"Japans Största Utländska Författare håller på att förlora sin barndom på grund av att en Lat Arbetslös Kultur Arbetare på Söder inte gör sitt jobb. Man måste göra sitt jobb."
Den Japanska Morsan snyftar.
"Man berövar inte någon hennes barndom."
säger Den Japanske Mannen.
Den Japanska Morsan säger "Kom hem nu"
"Hai" säger Den Japanske Mannen.
Sen lägger de på.
Han åker aldrig hem.
Han står kvar vid Husfasaden.
Han smeker den och sjunger små Japanska visor.
Jag tror att han är kär.
tisdag 27 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
DAG 218
Den Japanske Mannen firar sin födelsedag utanför.
Han har kallat dit sina tre Japanska Låtsaskompisar.
Alla har druckit tre Sake var.
Nu står de och kräks i Vildvinet som växer längs Fasaden.
Snart kommer han att däcka.
Jag skall passa på att viska i hans öra.
Små, små ord han förhoppningsvis har glömt imorgon.
Han har kallat dit sina tre Japanska Låtsaskompisar.
Alla har druckit tre Sake var.
Nu står de och kräks i Vildvinet som växer längs Fasaden.
Snart kommer han att däcka.
Jag skall passa på att viska i hans öra.
Små, små ord han förhoppningsvis har glömt imorgon.
onsdag 21 oktober 2009
DAG 219
Fortfarande Inlåst.
Min Hjärna har börjat jävlas igen.
Den har tagit tilll vana att hoppa ur mitt Huvud varje natt.
Den ligger bredvid mig på Huvudkudden gör Situps, Armhävningar och Andningsövningar.
Jag tror den förbereder sig för någonting stort.
Jag frågar vad.
"Vi måste dra" säger Den "Förstår du inte det?"
"Nej" säger Jag.
"Jag tänkte att vi kunde ta oss ut via Kloakerna" fortsätter Hjärnan mellan Situpsen.
"Det finns inga Kloaker här" säger Jag
"Visst finns det Kloaker. Kloaker finns överallt" muttrar Hjärnan och sparkar mig i sidan. Sen somnar vi. Båda två.
Jobbcoachen väcker oss med Elstötar och SevenElevenFrukost som mest består av deg. Sen säger hon: Skriv.
Jag gör som hon säger.
Hjärnan försätter sig i Trans, Kopplar upp sig mot Daniella Mendel-Enks Hårddisk och surfar in i hennes Limbiska system.
Jag skriver.
När jag läser igenom Utkasten står det ingenting.
Blanka sidor. Tomt.
Jag skäller på Hjärnan för att den inte har gjort sitt jobb.
Men den bara suckar och rycker på axlarna. "Vi måste ta oss härifrån."
"Okej" säger jag, reser mig upp och kastar mig mot väggen.
Hoppas att den skall ge vika.
Inget händer.
Mer än att jag tuppar av.
När jag vaknar hör jag Den Japanske Mannen yla utanför.
Han ylar att jag måste skicka in ett Manus nu, annars måste han begå Harakiri.
Det är bråttom.
Min Hjärna har börjat jävlas igen.
Den har tagit tilll vana att hoppa ur mitt Huvud varje natt.
Den ligger bredvid mig på Huvudkudden gör Situps, Armhävningar och Andningsövningar.
Jag tror den förbereder sig för någonting stort.
Jag frågar vad.
"Vi måste dra" säger Den "Förstår du inte det?"
"Nej" säger Jag.
"Jag tänkte att vi kunde ta oss ut via Kloakerna" fortsätter Hjärnan mellan Situpsen.
"Det finns inga Kloaker här" säger Jag
"Visst finns det Kloaker. Kloaker finns överallt" muttrar Hjärnan och sparkar mig i sidan. Sen somnar vi. Båda två.
Jobbcoachen väcker oss med Elstötar och SevenElevenFrukost som mest består av deg. Sen säger hon: Skriv.
Jag gör som hon säger.
Hjärnan försätter sig i Trans, Kopplar upp sig mot Daniella Mendel-Enks Hårddisk och surfar in i hennes Limbiska system.
Jag skriver.
När jag läser igenom Utkasten står det ingenting.
Blanka sidor. Tomt.
Jag skäller på Hjärnan för att den inte har gjort sitt jobb.
Men den bara suckar och rycker på axlarna. "Vi måste ta oss härifrån."
"Okej" säger jag, reser mig upp och kastar mig mot väggen.
Hoppas att den skall ge vika.
Inget händer.
Mer än att jag tuppar av.
När jag vaknar hör jag Den Japanske Mannen yla utanför.
Han ylar att jag måste skicka in ett Manus nu, annars måste han begå Harakiri.
Det är bråttom.
tisdag 20 oktober 2009
DAG 220
Hjälp.
Jag är kvar i Källarhålet.
Jobbcoachen vägrar släppa ut mig.
Hon bor i min längenhet.
Den Japanske Mannen cirkulerar fortfarande utanför huset.
På nätterna när han sover smyger Jobbcoachen ut och går till ett Nattöppet Seveneleven. Där handlar hon all vår mat. För mina A-kasse pengar. Såklart.
Jag har sagt till henne att hon påminner om Joseph Fritzl.
Jag vet inte varför men det är något med hennes oansade mustasch.
Jag tycker inte den klär henne. Det sa jag också.
"JAG HAR INGEN MUSTASCH" svarade hon och gav mig en elpistolstöt.
"Okej, dina fjun på överläppen påminner om Joseph Fritzls" sa jag.
"JAG HAR INGA FJUN!" sa hon och gav mig en till stöt.
"Okej, din nakna överläpp påminner absolut inte om Joseph Fritzl, men iövrig är ni ganska lika" försökte jag.
"JUST DET!" sa Jobbcoachen.
"Utom sexet då" sa jag.
"JAG HAR INTE SEX!" sa Jobbcoachen och gav mig fem stötar till.
"NEJ DET FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN MED EN SÅN ÖVERLÄPP" sa jag och vred mig av skratt.
Sen bombaderade Jobbcoachen mig med elchocker i en och enhalv timme.
När hon var klar hade jag förlorat allt närminne.
"NU, SKRIVA!" sa Jobbcoachen. "VERKSTÄLL!"
"Vaddå?" frågade jag.
"Daniella Mendel-Enks barndom, Haiku versionen, Det Japanska Förlaget väntar"
"Minns inte" sa jag. " Hur ser jag ut i håret förresten?"
"FRIZZY" svarade Jobbcoachen och gick ut och låste dörren.
Den Japanske Mannen står på andra sidan husväggen. Ute i kylan.
På nätterna när han tror att ingen hör pratar han till husfasaden.
Han viskar små Japanska ord till den.
Jag tror att han längtar hem.
Jag är kvar i Källarhålet.
Jobbcoachen vägrar släppa ut mig.
Hon bor i min längenhet.
Den Japanske Mannen cirkulerar fortfarande utanför huset.
På nätterna när han sover smyger Jobbcoachen ut och går till ett Nattöppet Seveneleven. Där handlar hon all vår mat. För mina A-kasse pengar. Såklart.
Jag har sagt till henne att hon påminner om Joseph Fritzl.
Jag vet inte varför men det är något med hennes oansade mustasch.
Jag tycker inte den klär henne. Det sa jag också.
"JAG HAR INGEN MUSTASCH" svarade hon och gav mig en elpistolstöt.
"Okej, dina fjun på överläppen påminner om Joseph Fritzls" sa jag.
"JAG HAR INGA FJUN!" sa hon och gav mig en till stöt.
"Okej, din nakna överläpp påminner absolut inte om Joseph Fritzl, men iövrig är ni ganska lika" försökte jag.
"JUST DET!" sa Jobbcoachen.
"Utom sexet då" sa jag.
"JAG HAR INTE SEX!" sa Jobbcoachen och gav mig fem stötar till.
"NEJ DET FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN MED EN SÅN ÖVERLÄPP" sa jag och vred mig av skratt.
Sen bombaderade Jobbcoachen mig med elchocker i en och enhalv timme.
När hon var klar hade jag förlorat allt närminne.
"NU, SKRIVA!" sa Jobbcoachen. "VERKSTÄLL!"
"Vaddå?" frågade jag.
"Daniella Mendel-Enks barndom, Haiku versionen, Det Japanska Förlaget väntar"
"Minns inte" sa jag. " Hur ser jag ut i håret förresten?"
"FRIZZY" svarade Jobbcoachen och gick ut och låste dörren.
Den Japanske Mannen står på andra sidan husväggen. Ute i kylan.
På nätterna när han tror att ingen hör pratar han till husfasaden.
Han viskar små Japanska ord till den.
Jag tror att han längtar hem.
måndag 12 oktober 2009
DAG 221: TELEGRAM FRÅN EN KÄLLARLOKAL
Förlåt. Stopp.
Jag sitter i skiten. Stopp.
Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.
Här kommer de: .
Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.
Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.
Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.
Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.
Kära Läsare. Stopp.
Jag måste leverera. Stopp.
20/10 är dagen D.
Stopp.
Jag sitter i skiten. Stopp.
Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.
Här kommer de: .
Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.
Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.
Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.
Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.
Kära Läsare. Stopp.
Jag måste leverera. Stopp.
20/10 är dagen D.
Stopp.
onsdag 30 september 2009
TILLBAKA DEN 12/10!
Den Japanske Mannen har ringt igen. Jag blev lite varm i magen av att höra hans Japanska uttal.
Han har läst om mina Ursäkter och är väldigt imponerad.
Daniella Mendel-Enk är också nöjd.
Därför har hon beslutat att förlänga vårt Samarbete.
Hon fortsätter att Diktera sin Barndom, via Skype, från Japan.
10 dagars Jobb! Visserligen underbetalt. Men ändå.
Han har läst om mina Ursäkter och är väldigt imponerad.
Daniella Mendel-Enk är också nöjd.
Därför har hon beslutat att förlänga vårt Samarbete.
Hon fortsätter att Diktera sin Barndom, via Skype, från Japan.
10 dagars Jobb! Visserligen underbetalt. Men ändå.
fredag 25 september 2009
DAG 224
03:00 i natt ringde telefonen. Jag var mitt i en dröm om en
Direktsänd Riksdagsdebatt och därför mer än tacksam över att bli väckt.
"Talar jag med Miss Loser" sa en Man med Japansk brytning
"Stämmer" sa jag
"Förlåt. Jag ber Dig att ha Överseende med de Tillrättavisningar och Förolämpningar som jag kommer att bombadera dig med under en och en halv minut. Jag är bara en enkel budbärare och citerar min uppdragsgivare: Mrs Mendel-Enk"
"Shoot the Shit Sho- Gun" sa jag och satte mig upp i sängen.
Fortfarande lycklig över att verkligheten inte var en dröm.
Mannen harklade sig i telefonen och tog sats.
"Har alla Dina Hästar lämnat Båset?
Har alla dina Pommes Frites lämnat Tallriken?
Har alla Dina Astronauter övergivit Moderskeppet?
Kort sagt: Är du helt Jävla Dum i Huve't?
Hur fan kan du begära av Dina Stackars Läsare att de skall Skriva din Pressrelase?
MAN INVOLVERAR ALDRIG LÄSAREN FÖR ATT FULLBORDA SITT ETT VERK! MAN ÄR TACKSAM!
Tacksam över att det finns människor som kan läsa.
Tacksam över att det finns människor som orkar läsa.
Tacksam över att det finns människor som VILL läsa.
Och sist men inte minst FÖRVÅNAD över att det finns människor som:
LÄSER DIN BLOGG!
Nu går du genast ut med en Offentlig Ursäkt och säger att du är en Undermänniska!
Men att du är tacksam för att du, trots din kormosomsammansättning, ändå får fortsätta leva och dela syre med dem.
Sen Erbjuder du dig att skriva alla Läsares PressReleaser.
Om de har något att Releasa.
Verkställ Nu!"
Den Japanske Mannen harklade sig och bad om Ursäkt för sitt dåliga uttal.
Sen sa han att han väntar i Telefonen medan jag Verkställer mitt Uppdrag.
"Inga Problem" sa jag.
Här kommer Ursäkten:
FÖRLÅT.
JAG ÄR DUM I HUVET.
NI BEHÖVER INTE SKRIVA NÅGON PRESSRELEASE.
JAG KAN SKRIVA EN ÅT ER ISTÄLLET.
Sen gick jag tillbaka till Telefonen. Den Japanske Mannen hade somnat.
"Sho-Gun?" viskade jag.
Den Japanske Mannen vaknade, snöt sig och Bad om Ursäkt för att han var en så Urusel Människa med alldeles för stora Sömnbehov.
Sen sa han att han återkommer nästa vecka med ett Stort och Viktigt Uppdrag från Daniella Mendel-Enk.
Direktsänd Riksdagsdebatt och därför mer än tacksam över att bli väckt.
"Talar jag med Miss Loser" sa en Man med Japansk brytning
"Stämmer" sa jag
"Förlåt. Jag ber Dig att ha Överseende med de Tillrättavisningar och Förolämpningar som jag kommer att bombadera dig med under en och en halv minut. Jag är bara en enkel budbärare och citerar min uppdragsgivare: Mrs Mendel-Enk"
"Shoot the Shit Sho- Gun" sa jag och satte mig upp i sängen.
Fortfarande lycklig över att verkligheten inte var en dröm.
Mannen harklade sig i telefonen och tog sats.
"Har alla Dina Hästar lämnat Båset?
Har alla dina Pommes Frites lämnat Tallriken?
Har alla Dina Astronauter övergivit Moderskeppet?
Kort sagt: Är du helt Jävla Dum i Huve't?
Hur fan kan du begära av Dina Stackars Läsare att de skall Skriva din Pressrelase?
MAN INVOLVERAR ALDRIG LÄSAREN FÖR ATT FULLBORDA SITT ETT VERK! MAN ÄR TACKSAM!
Tacksam över att det finns människor som kan läsa.
Tacksam över att det finns människor som orkar läsa.
Tacksam över att det finns människor som VILL läsa.
Och sist men inte minst FÖRVÅNAD över att det finns människor som:
LÄSER DIN BLOGG!
Nu går du genast ut med en Offentlig Ursäkt och säger att du är en Undermänniska!
Men att du är tacksam för att du, trots din kormosomsammansättning, ändå får fortsätta leva och dela syre med dem.
Sen Erbjuder du dig att skriva alla Läsares PressReleaser.
Om de har något att Releasa.
Verkställ Nu!"
Den Japanske Mannen harklade sig och bad om Ursäkt för sitt dåliga uttal.
Sen sa han att han väntar i Telefonen medan jag Verkställer mitt Uppdrag.
"Inga Problem" sa jag.
Här kommer Ursäkten:
FÖRLÅT.
JAG ÄR DUM I HUVET.
NI BEHÖVER INTE SKRIVA NÅGON PRESSRELEASE.
JAG KAN SKRIVA EN ÅT ER ISTÄLLET.
Sen gick jag tillbaka till Telefonen. Den Japanske Mannen hade somnat.
"Sho-Gun?" viskade jag.
Den Japanske Mannen vaknade, snöt sig och Bad om Ursäkt för att han var en så Urusel Människa med alldeles för stora Sömnbehov.
Sen sa han att han återkommer nästa vecka med ett Stort och Viktigt Uppdrag från Daniella Mendel-Enk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)