DAG 275

08:30 Vaknar utbränd. Somnar om.

08:32 Telefonen ringer. Jag svarar. Något klickar. Någon skrattar. Lägger på. Vem var det? Jag anar.

08:45 Jag googlar på kvacksalvare som gärna skriver ut sjukintyg. Telefonen ringer. Tyst tyst tyst. Polskt Skratt.
Definitivt Jobbcoachen. Jag lägger på.

10:00 Posten har kommit. Avslag på könsbyte ansökan. Djup depression i tio minuter. Tills jag kommer på att depression är en bra sjukskrivningsanledning. Blir glad och firar med glass.

10:10 Inser att depressionen har gått över.

11:00 Telefon ringer igen. Kan inte ta det. Har fastnat (bokstavlig talat) på en lite väl spikgles spikmatta jag fått låna av Psykolog Maja (hon har gjort den schälv).

DAG 276

Utmattningsymptom efter gårdagens inlägg:
Stickningar i fingrar. Ryckiga ögonlock.
Pratar osammanhängande med främlingar.
Går på alla fyra, skäller, viftar på svansen och tror att jag heter Snuffy.
Diagnos?

DAG 278

Jag har legat och övat på mitt träkors hela morgonen.
Det var inte särskilt skönt. Jag led.
Det här håller inte. Min "fullfart- framåt- plöja -svish- svush- jag är en månraket" strategi är påväg käpprätt å helvete.
Det är den där jävla servern i mitt huvud som jävlas med mig.
Jag måste göra något åt min hjärnstatus.
Jag måste få den att vilja stanna kvar huvudet helt enkelt.

Det vore skönt med en diagnos.

Därför har jag bestämt mig för att åka ut till Landet imorgon.
Där bor min gamla kompis Psykolog Maja och hennes mamma Social Siv.
Jag och Psyk Maja träffades på uppropet till Psykologprogrammet Ht 02. Hon var där och räckte upp handen.
Jag var där för att göra en Performance om folk som kommer in på Psykologprogrammet.

Psykolog Maja älskar Diagnoser.
Hon kanske kan ge mig en plats i Diagnoshimlen.
Så kan jag blir Sjukskriven istället.
Så kan Hanne Kjöller på DN skriva ett Upprört Reportage om mig.
Så blir jag känd. Och får massa uppmärksamhet.
Och måste Plastikoperera mig. Och hata Media.
Så är saken biff. Framtiden är här och jag får göra Schlagers och hänga i mitt Träkors på "Allsång på Skansen" .