DAG 224

03:00 i natt ringde telefonen. Jag var mitt i en dröm om en
Direktsänd Riksdagsdebatt och därför mer än tacksam över att bli väckt.

"Talar jag med Miss Loser" sa en Man med Japansk brytning

"Stämmer" sa jag

"Förlåt. Jag ber Dig att ha Överseende med de Tillrättavisningar och Förolämpningar som jag kommer att bombadera dig med under en och en halv minut. Jag är bara en enkel budbärare och citerar min uppdragsgivare: Mrs Mendel-Enk"

"Shoot the Shit Sho- Gun" sa jag och satte mig upp i sängen.
Fortfarande lycklig över att verkligheten inte var en dröm.

Mannen harklade sig i telefonen och tog sats.

"Har alla Dina Hästar lämnat Båset?
Har alla dina Pommes Frites lämnat Tallriken?
Har alla Dina Astronauter övergivit Moderskeppet?

Kort sagt: Är du helt Jävla Dum i Huve't?

Hur fan kan du begära av Dina Stackars Läsare att de skall Skriva din Pressrelase?
MAN INVOLVERAR ALDRIG LÄSAREN FÖR ATT FULLBORDA SITT ETT VERK! MAN ÄR TACKSAM!

Tacksam över att det finns människor som kan läsa.
Tacksam över att det finns människor som orkar läsa.
Tacksam över att det finns människor som VILL läsa.
Och sist men inte minst FÖRVÅNAD över att det finns människor som:
LÄSER DIN BLOGG!

Nu går du genast ut med en Offentlig Ursäkt och säger att du är en Undermänniska!
Men att du är tacksam för att du, trots din kormosomsammansättning, ändå får fortsätta leva och dela syre med dem.
Sen Erbjuder du dig att skriva alla Läsares PressReleaser.
Om de har något att Releasa.
Verkställ Nu!"

Den Japanske Mannen harklade sig och bad om Ursäkt för sitt dåliga uttal.
Sen sa han att han väntar i Telefonen medan jag Verkställer mitt Uppdrag.

"Inga Problem" sa jag.

Här kommer Ursäkten:

FÖRLÅT.
JAG ÄR DUM I HUVET.
NI BEHÖVER INTE SKRIVA NÅGON PRESSRELEASE.
JAG KAN SKRIVA EN ÅT ER ISTÄLLET.


Sen gick jag tillbaka till Telefonen. Den Japanske Mannen hade somnat.

"Sho-Gun?" viskade jag.

Den Japanske Mannen vaknade, snöt sig och Bad om Ursäkt för att han var en så Urusel Människa med alldeles för stora Sömnbehov.
Sen sa han att han återkommer nästa vecka med ett Stort och Viktigt Uppdrag från Daniella Mendel-Enk.

DAG 225

Drömde att jag var en talande Pressrelease inatt.
Jag skickades ut till en massa Tidningsredaktioner och skanderade ut min existens på Blankvers.
Sen Moonade jag för samtliga åskådare. Sen gick jag.

Vaknade Kallsvettig.

Jag måste nog ta en Pressrelease Paus när allt det här är över.
Men först en Fråga: Var är Era Bidrag?
Kära, Begåvade, Underbara och Generösa läsare (som tar del av mitt Liv alldeles Gratis här på det Super Demokratiska Forumet kallat Internet). Borde inte Ni, av Ren Tacksamhet, bidra med en liten Pressrelease nu?
Jo.

Skicka till akaloserloser@gmail.com.

DAG 228

Nu är den jävla PRESSRELEASEN (som jag tänkte skicka till alla Potentiella KulturArbetsgivare som finns) klar.

"AKA LOSER 300- Arbetslös KulturArbetarBlogg av en Arbetslös Kulturarbetare om en Arbetslös KulturArbetare som mest är Arbetslös."

Jag heter Aka Loser och är 32 och ett halvt år.
Jag har 300 A-kasse dagar på mig att hitta ett Jobb.
Annars kommer min Jobbcoach att skjuta mig.
Har ni något ledigt?

Jag tror att jag kan allt.
Jag har gått 450 kurser i Kreativt Skrivande, Konst och Självutveckling.
Det enda jag missat är en Akvarellkurs på Tjörn men det kommer.
Dessutom har jag varit inspärrad i 5 veckor och gått flera kurser på Häktet.
Så har jag skrivit en bok om min barndom. Två gånger.
Jag har en Fanclub på Facebook och är Allmänt Uppskattad av Gräsrötterna.


Jag är inskriven på AF KULTUR ÖST (Arbetsförmedlingarnas Rolls-Rolls) och tilldelad en Polsk och Lomhörd Jobbcoach som gärna vill se mig död.
Därför har jag sedan dag 300 dokumenterat mitt liv. Som ett Testamente.
Ni borde läsa den nu. Börja på dag 300. Följ nedräkningen.

Sagt om Aka Loser:
"Hon är oerhört Karismatisk, Begåvad och Talangfull. Hon är Arbetslös. Nästan Jämt. Har ändå Hög Tunnelbane Moral. Plankar aldrig. Sånt uppskattar jag." Spärrvakt Sara, vän.

"Hon är Provocerande Naiv, Jobbig och Lat. Fullständigt Oseriös i sitt Jobbsökande. Lyssnar inte till Goda Råd och Saknar Hyfs. Irriterande, helt enkelt. Som konstnär? Oupptäckt. Förmodligen kommer hon hinna dö innan någon fattar att hon någonsin har funnits" Jobbcoachen

Sagt om Aka Loser av Aka Loser: "Jag tycker om att ordvitsa"

Vill ni veta mer om mig och mitt Tidsdokument av Livet som Arbetslös KulturArbetare i FattigSverige 2009 kan ni gå in på:

akaloser300.blogspot.com

Kontakta mig på akaloserloser@gmail.com om ni har ett Jobb eller Fråga.
Ni kommer garanterat få tag på mig. Eftersom jag för det mesta ligger hemma på mitt Träkors och vältrar mig i Självförakt.

DAG 230

Jobbcoachen är borta igen.
Hon ringde innan hon försvann.

"Du har knäckt mitt näsben" sa hon

"Förlåt" sa jag

"Jag har stämt dig" fortsatte hon.

"Tack" sa jag.

"Nu försvinner jag på obestämd tid så att Polisen kan misstänka dig och förhoppningsvis spärra in dig igen. Adjö"

"Ha det så bra i Polen" sa jag.

Jag gick ut på Gården. Tog riktning mot Sandlådan.
Satte mig i den och började gräva.
Jag delade lådan med Katten Figge som satt och spann. Tror jag.
När jag hade grävt i tio minuter stötte jag på lite Gegg.
När jag hade grävt en halvtimma stötte jag på Gegg och lite Kattbajs.
När jag hade grävt en timma stötte jag på Gegg, Kattbajs och mera Gegg.
När jag hade grävt tre timmar mötte jag en liten Indian som uppmanade mig att fortsätta gräva utan mat eller vatten i ytterligare fyra timmar.
Fyra timmar senare mötte jag mitt Totemdjur.
En Bäver.

"Gnag" sa hon och tog tag i mitt skenben.

"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!" skrek jag.

Sedan började jag Skaka, Darra och Tugga Fradga.
Katten Figge tog till flykten. Jag satt kvar.
Kunde inget annat.

Efter tjugo minuter var det över.
Kroppen var lugn. Jag reste mig.
Talade till Församlingen av nyfikna Grannar som hade samlats på Gården.

"Här står jag. Med båda fötterna i en Sandlåda fylld med, Gegg, Bajs, en Krävande Indian och en Bäver som Bits.
Det är Fuktigt, Äckligt, Luktar illa och Ganska Trångt.
Men det är här jag står. Jag kan inte göra så mycket annat.
Jag är 32,5 år.
Jag har Inget Jobb, Ingen Relation, Ingen Familj och Inga Minnen.
Men jag har ett Hem, ett Träkors och en Jobbcoach som har stämt mig och gärna vill se mig död.
Är det värt att leva för?
Nej.
Därför kommer jag nu att lägga mig ned i den här Gropen jag har Grävt.
Ni får gärna hjälpa till att täcka mig med Sand, Gegg och Kattbajs.
Tack för mig och på återseende"

Jag la mig ned. Det var tyst i Församlingen. Ingen rörde sig.
Jag låg i Sandlådan och såg hur mitt liv passerade revy bland molnen.

Plötlsigt stod Daniella Mendel-Enk ovanför mig.

"Jag har läst din Blogg" sa hon.
"Du måste Marknadsföra den. Skriv en PressRelease nu!"