UTE OCH HÄMNAS ÅTER 7/12

DAG 200

0700: Min Hjärna återvände från sin Exil med Glasklara Analyser och Nya Insikter.

0730: Jag satte mig genast och skrev Daniella Mendel-Enks Barndom. Haiku versionen.

0830:Klar!

0840: Signed. Sealed. Delivered till Det Japanska Förlaget!

0900: Firar med The Dude och BaginBox vinet.

0930 The Dude avslöjar att Daniella Mendel-Enk redan hade lagt ut Uppdraget på Jobbcoachen.
Som levererade en version förra veckan.

0932: Jag skriker: "JÄVLA JAPAAAN! VARFÖR SA DU INGENTING!"

0932: The Dude rycker på axlarna. "Du Slacker. Du bra Slacker. Du inte bra Jobber."

0935: Jag försöker strypa The Dude.

0936: The Dude golvar mig med sin Ki kraft och en Spark i Skrevet.

0937: The Dude däckar.

1000: Jag ger mig ut på stan med ett Uppdrag: Hitta den Glassigaste Jävla Konst/Kultur/Arty/Farty Arbetsplats som finns.
Ta mig in. Ta över. Och Lägga hela jävla KulturSverige under mina fötter!

Sen skall jag: hitta Jobbcoachen, Fånga henne och Bryta ner varenda Cell i kroppen på henne med min Framgång!

Vänta bara.

HÄMND!

DAG 201

The Dude aka "Den Japanske Mannen"har flyttat in hos mig.
Han har en Koffert med tre likadana Kostymer som han vägrar bära.
Det enda han vill ha på sig är ett par Vita Vintage Tubsockar han har köpt på Blocket. I övrigt är han naken.
Han går efter mig i Lägenheten och antecknar allt jag gör.
Han fryser.
Igår gav jag honom mina Pyjamasbyxor från Högstadiet.
Han blev väldigt tacksam och bugade och bockade i en kvart.
Sen la han sig på min Soffa och drack BaginBox Vinet direkt ur kranen.
Jag frågade vad han gjorde:

"Övar Slacker" sa han.
Sen däckade han.

DAG 202

Fri.

Gick på min vanliga Yogaklass för att fira.
Det är jag och ett gäng 70 plussare med Gikt och Slitet Bäcken.
Jag brukar hänga med dom.
Den här gången var det Avslutningsfika.
Tanterna hade de gjort en Tårta gjord av Grädde, Smör och Gelatin och köpt ett Helrör Vodka som de gav Yoga läraren.
Hon tackade, bugade och sa "Aum Shanti".
Vi satt mitt i Salen och åt och snackade Liktorn, Hemorrojder och Bukfetma.Tanterna skrockade och klämde i sig Tårtan med sina Korviga Fingrar. Jag såg fram emot att åldras.

Sen pratade vi om vilka som får vara med på Tant Yogan.
Tanterna tyckte att de skulle få ha de bästa platserna eftersom dom är Tanter. Jag höll med.

Sen tyckte dom att man inte skulle få gå på kursen om man inte kom varje gång. Jag höll med.

Sen tyckte dom att man borde bannlysa alla under 60 eftersom de var för böjliga i lederna. Jag höll med. Och hoppades att de såg att jag var en Gammal Själ fången i en Ung Kropp.

Sen tyckte dom att man speciellt skulle bannlysa alla 30 åringar som kunde gå ner i Spagat och Andas.

Sen tyckte dom att man skulle bannlysa 30 åringar från Tunnelbanan också, eftersom de ofta stod ivägen med sina Barnvagnar. Och Mobiltelefoner.

Sen tyckte dom att man nog skulle bannlysa alla 30 åringar Överallt.
Eftersom de bara utnyttjade System, gick på Bidrag, Pratade för Högt, Ammade Offentligt och tog en massa Lebensraum från Tanterna.

"NÅGONSTANS MÅSTE MAN HA EN FRIZON!" skrek Tanterna och Hötte med Nävarna.

Sen vändes alla blickar mot mig.

"Absolut" sa jag. "Jag kommer just från en Källarlokal som till mångt och mycket liknar en Grav. Det var absolut en Frizon. Jag kan rekommendera den. Om ni inte får plats där så är jag säker på att Stadens Kyrkogårdar ställer upp. Om ni har tur kanske ni får dela grav med någon känd Skald från 1700 talet."

"Aum Shanti" sa Yoga Läraren.

DAG 203

The Dude aka "Den Japanske Mannen" har hållit mig vaken hela natten med sina frågor:

The Dude: Varför du Arbetslös?

Jag: Kulturpolitik.

The Dude: Brist på talang?

Jag: Självklart inte.

Tyst. The Dude antecknar. "Självklart inte Brist på Talang"

The Dude: Varför du så Lat?

Jag : Jag är inte Lat. Jag är Harmonisk.

The Dude (antecknar): "Harmonisk och Lat."

Jag: Harmonisk och Utsvulten. Inte Lat.

The Dude: Älsklingsmat?

Jag: Fett.

The Dude: Hobbies?

Jag: Förakt.

The Dude: Varför du här?

Jag: Varför du här?

The Dude: Jag här för att bli Slacker som du.

Jag: Jag är ingen Slacker. Jag är Instängd. I vanliga fall är jag ute och Erövrar Världen med min Begåvning. Varje dag.

Tyst en stund.

The Dude: Du är Slacker.

Jag: Jag är instängd.

The Dude: Slacker.

Jag: Instängd.

The Dude: Slacker.

Jag: INTE SLACKER! DÖRRJÄVLEN ÄR FÖRFAN LÅST! JAG KOMMER INTE UT!

Jag kastar mig mot dörren.
För att demonstrera. Hur låst den är.
Den åker upp. På vid gavel.

DAG 204

Tur att The Dude är här.
We make love under the Murbruk mest hela dagen.
När vi är klara vill jag alltid prata Arbetsmarknadspolitik.
Det är en liten egenhet jag har.
The Dude aka "Den Japanske Mannen" säger att han vill veta allt om mig.
Och att jag skall lära honom allt jag kan om Slackerlivet.
Jag försöker få honom att förstå att jag är:
Oerhört Seriös och tar mig Själv, mitt Liv och mitt Yrke (Arbetslös Kultur Arbetare) på största allvar.
Jag är bara lite ... utbränd. Just nu.

"Hai" säger the Dude och antecknar.

"Vad heter dina Kompisar" frågar han sen.

"Spärrvakt Sara, Psykolog Maja, Genus Göran, Social Siv och sånt." säger jag.

"Vem din bästis?"

"Ingen"

"Älsklingsfärg?"

"Svart"

"Vad vill du bli när du blir stor?"

"Liten"

DAG 205

Vaknar bredvid The Dude aka "Den Japanske Mannen"
Han sover. Jag tittar på honom en kvart.
Han ligger så stilla.
Tre gråa hårstrån.
Och fjuniga öron.
Sen tittar jag på väggen.
Hålet han kommer ifrån.
Som han har murat igen.
Sen skriker jag.

" JÄVLA JAPAAAAAAN!"

Då vaknar han, ler och lägger sin hand på min kind.

"Skall vi inte ta oss härifrån?" frågar jag.

"Bättre härinne. Varmare." svarar han.

"Hai" säger jag.

Then we make love under the Murbruk.

Sen gråter vi båda.
Vi har gråtit hela dagen.
Ingen vet varför.
Antagligen för att The Dude bara köpte Sju Portioner Sushi.
Vi har Tre kvar.
Det räcker till på Fredag.

DAG 206

När jag vakande Lördags satt han bredvid mig.
Den Japanske Mannen.
Han hade rivit Muren.
Tagit sig in till mig.
Och byggt upp den inifrån.

Husfasaden var fallen!

Och återuppstånden.

Jag hade tuppat av under en hög Murbruk.
Han har vårdat mig hela helgen.
Jag vet inte vad han vill.
Han gråter mest.
Och säger att Den Japanska Morsan är död.
Och att han från och med nu vill bli kallad "The Dude"
efter snubben i "The Big Lebovski".

DAG 207

Det verkar som om det är något som inte står rätt till med Den Japanske Mannen.
Igårkväll gifte han sig med Husfasaden.
Han hade klätt upp sig i Kimono.
Bjudit in sina Tre Japanska Låtsaskompisar
Kallat dit en Shinto Präst.
Sedan lovade han evig trohet.
De Tre Japanska Låtsas Kompisarna kastade lite ris på honom och gratulerade.
Den Japanske Mannen hånglade med Husfasaden fram till klockan 2200.
Då ringde telefonen. Den Japanske Mannen svarade tyst.
Sen sa han "Hai" tre gånger, la på, suckade och försvann.
Nu kom han tillbaka.
Han slår något tungt mot väggen samtidigt som han ropar Japanska slagord.
Väggen skakar. Golvet skakar. Taket skakar. Världen skakar.
Det faller murbruk från väggarna.
Och mitt Träkors är inte mycket till tröst nu.

DAG 208

Jobbcoachen har dragit.
Jag är ensam.
Det är tyst härinne.
Det är tyst därute.
Och Den Japanske Mannen har slutat sjunga.

DAG 209

Fysisk Status: Fortfarande Hjärnlös.
Mental Status: Strålande.

Jag kan verkligen rekommendera några dagar utan Hjärna eller Mat.
Man kommer närmare Gud på något sätt.
Jag har bett om att få ner mitt Träkors.
Om jag ändå skall möta min Skapare vill jag göra det med värdighet.
Jobbcoachen tyckte till min förvåning att det var en alldeles strålande idé.
Jag bad henne kedja fast mig på Korset. Hon gjorde som jag sa.
Sen kittlade hon mig lite i armhålorna med sin Elpistol.
Det börjar bli ganska skönt.
Sen bad hon mig skriva.
Jag sa att det var ganska svårt eftersom jag var Fastkedjad vid ett Kors.

"Det där är helt fel attityd" sa Jobbcoachen.
"Du måste se dina Hinder som Utmaningar och Kriser som Möjligheter"

"Go Fuck Yourself in Da Arse" sa jag vänligt men bestämt.

DAG 210

Hjärnan är borta. Den har flytt. Via Kloakerna. Ut i frihet.
Jag försökte springa efter den men eftersom jag inte har ätit på tre dygn orkade jag bara resa mig upp, vifta lite slappt med handen och säga:

"Eh, du Hjärnan, kom tillbak.." Sen föll jag.
Jag låg i två timmar och stirrade i taket.

"Jävligt dålig stil" var de enda ord som kom över mina läppar.
"Jävligt dålig stil"

Efter ett tag ringde telefonen.
Jag svarade. Det var Hjärnan.
Jag frågade var den var.

"Ute och jagar" svarade den.

"Vaddå?" frågade jag.

"Vilt" sa Hjärnan. "Älg, Bambi och sånt. Vi behöver proteiner. "

"Älgar är ganska sällsynta på Södermalm" svarade jag.

"Jag märker det, men det finns gott om Bambi." sa Hjärnan.

Sen la den på.

Jag har inte hört från den sedan dess.
Jag har tappat räkningen på hur länge jag har varit här.
Jag börjar bli allvarligt fundersam över mitt mentala tillstånd.
I övrigt mår jag alldeles utmärkt tack.

DAG 211

Jag har slutat äta.
Om Någon skall ta död på mig så är det inte Jobbcoachen.