DAG 209

Fysisk Status: Fortfarande Hjärnlös.
Mental Status: Strålande.

Jag kan verkligen rekommendera några dagar utan Hjärna eller Mat.
Man kommer närmare Gud på något sätt.
Jag har bett om att få ner mitt Träkors.
Om jag ändå skall möta min Skapare vill jag göra det med värdighet.
Jobbcoachen tyckte till min förvåning att det var en alldeles strålande idé.
Jag bad henne kedja fast mig på Korset. Hon gjorde som jag sa.
Sen kittlade hon mig lite i armhålorna med sin Elpistol.
Det börjar bli ganska skönt.
Sen bad hon mig skriva.
Jag sa att det var ganska svårt eftersom jag var Fastkedjad vid ett Kors.

"Det där är helt fel attityd" sa Jobbcoachen.
"Du måste se dina Hinder som Utmaningar och Kriser som Möjligheter"

"Go Fuck Yourself in Da Arse" sa jag vänligt men bestämt.

DAG 217

MORGON:

0700 Elstöt

0710 SevenEleven Degfrukost.

0715 Morgonandakt under Elpsitolhot till Mia Törnbloms sommarprat.

0715 Jobbcoachen säger "Skriv" och går.

0716 Jag skriver.

0800 Jag upptäcker att jag faktiskt har skrivit ord som har fastnat på pappret.

0801 Jag tänker: "Äntligen något att leverera till det Japanska Förlaget"

0803 Jag tar upp pappret och läser.

0804 Jag inser att jag har skrivit en Kontaktannons.

"Till Potentiell Framtida Partner:
Jag är en person på flera år som söker någon.
Så här ser jag ut: Mitt Huvud utgör ungefär 2/3 delar av min kropp.
Det är inte rimligt. Men sant.
Jag tycker att jag borde göra något åt det men Mia Törnblom säger att man skall: "Älska sig Själv som Man är" och tyvärr måste jag lyssna på henne.
Annars får jag Elchocker.
Jag har Svarta Kläder nästan jämt.
Om det står någon annan tjej med svarta kläder på parkeringen där vi skall träffas så kan Du gå på mina Bröst.
Som är stora. I förhållande till Kroppen alltså.
Hursomhelst, jag kommer att stå och hålla upp Höger Långfinger.
”Fuck You” tecknet kommer att signaleras från min Högra Hand.
För att skrämma bort tänkbara våldtäktsmän.
Jag har inget till övers för dom.
Missförstå mig rätt. Jag gillar Sex.
Så det kan vi ha om du nödvändigtvis vill.
Du kommer att märka att jag är väldigt atletisk och vig."


0810 Jag inser att jag har skrivit samma Kontaktannons en gång förrut.
Jag skickade in den till DN och SVD.
Blev Refuserad.

0815 Jag sörjer alla de älskare jag kunde haft och som jag aldrig fick på grund av: DN OCH SVENSKANS JÄVLA GATEKEEPERS PÅ DERAS JÄVLA KONTAKTANNONSREDAKTIONER!

0820 JAG SPRINGER RUNT OCH LEKER GÖKUR TILLSAMMANS MED HJÄRNAN SOM DANSAR HAMBO.

0825 I'M LOSIN' IT!

0900 SLÄPP UT MIG FÖR FAAAN!

DAG 219

Fortfarande Inlåst.
Min Hjärna har börjat jävlas igen.
Den har tagit tilll vana att hoppa ur mitt Huvud varje natt.
Den ligger bredvid mig på Huvudkudden gör Situps, Armhävningar och Andningsövningar.
Jag tror den förbereder sig för någonting stort.
Jag frågar vad.

"Vi måste dra" säger Den "Förstår du inte det?"

"Nej" säger Jag.

"Jag tänkte att vi kunde ta oss ut via Kloakerna" fortsätter Hjärnan mellan Situpsen.

"Det finns inga Kloaker här" säger Jag

"Visst finns det Kloaker. Kloaker finns överallt" muttrar Hjärnan och sparkar mig i sidan. Sen somnar vi. Båda två.

Jobbcoachen väcker oss med Elstötar och SevenElevenFrukost som mest består av deg. Sen säger hon: Skriv.
Jag gör som hon säger.
Hjärnan försätter sig i Trans, Kopplar upp sig mot Daniella Mendel-Enks Hårddisk och surfar in i hennes Limbiska system.
Jag skriver.
När jag läser igenom Utkasten står det ingenting.
Blanka sidor. Tomt.
Jag skäller på Hjärnan för att den inte har gjort sitt jobb.
Men den bara suckar och rycker på axlarna. "Vi måste ta oss härifrån."

"Okej" säger jag, reser mig upp och kastar mig mot väggen.
Hoppas att den skall ge vika.
Inget händer.
Mer än att jag tuppar av.

När jag vaknar hör jag Den Japanske Mannen yla utanför.
Han ylar att jag måste skicka in ett Manus nu, annars måste han begå Harakiri.
Det är bråttom.

DAG 221: TELEGRAM FRÅN EN KÄLLARLOKAL

Förlåt. Stopp.

Jag sitter i skiten. Stopp.

Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.

Här kommer de: .

Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.

Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.

Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.

Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.

Kära Läsare. Stopp.

Jag måste leverera. Stopp.

20/10 är dagen D.

Stopp.