DAG 273: HÄKTAD (T.O.M 10:e AUGUSTI)

Ett snabbt meddelande från en Cell på Häktet:

RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:

Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)

UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.

DAG 274: NYTORGET

Vaknar diagnoslös.
Ingen sjukskrivning i sikte.
Frustration.
Gick till Nytorget
Såna som jag satt där.
OCH GJORDE INGENTING.

"NI ÄR ALLA BORTSKÄMDA,LATA OCH SJÄVUPPTAGNA KULTURARBETARE SOM UTNYTTJAR DEN STACKARS STATEN OCH ALLA HÖGINKOMSTAGARE SOM MÅSTE BETALA ERA LÖNER" skrek jag lite spontant för att se om det blev någon reaktion.

Det blev det.
Två kvinnor i fyrtioårsåldern började gråta.
En kille med väldigt tighta jeans sa att han tjänade 60000 i månaden efter skatt. Jag vågade inte fråga vad han gjorde.
En skådistjej på 20 skrek tillbaka.

"BEHÅLL DITT MISSLYCKADE LIV FÖR DIG SJÄLV!"

"NARCISSIST" svarade jag mest för att vigla upp massorna.
Det visade sig vara en alldeles utmärkt plan.

Den tighte killen gick med bestämda steg mot mig från andra sidan gräsmattan.
Jag höjde garden beredd på handgemäng.
Den 20 åriga skådistjejen med långt mörkt hår och svår blick satte fart från andra hållet.
Jag tog av mig min sko, beredd att kasta den på henne om hon gjorde några otillbörliga närmanden.

Medan jag satt där och väntade på att slåss kände jag ett rus i min kropp.

"SANNINGEN SKALL SEGRA!" Skrek jag och hoppade upp på bänken i någon kung- fu liknande pose.

Skådisbruden var nära nu.
Jag vet att jag utan problem skulle sänka henne vid eventuell närkontakt.
Och jag såg fram emot det.
Banka skiten ur henne bara.
Så verklig världen tedde sig plötsligt. Jag älskade varje detalj.
Grönt gräs. Gula, röda, vita, blå blommorna i rabatten.
Fontänen i mitten av parken.

Utan att jag märkt det stod skådisbruden bredvid mig och försökte nypa mig på låret.
Jag blev förbannad.

"BÄTTRE KAN DU!" Skrek jag och vevade med knytnävarna.

Den tighte killen var framme vid oss nu.
Han måste ha vikt penis och pung bakåt för att få plats i de där brallorna, hann jag tänka innan han knockade mig.
Så föll jag.Och jag föll och föll. Och när jag landade på gräsmattan och bakhuvudet studsade upp och ned några gånger mot den hård,mjuka marken var lyckan total.

Sen låg jag bara och studerade himlen och ett moln som hade formats till en stor älg. En fjortontaggare.

I ögonvrån såg jag hur den tighte killen brottades ned i fontänen av en annan tight kille.
De två gråtande fyrtioåringarna hade råkat i luven på en äldre dam. De låg i rabatten och rev och slet i varandras hår. Samtidigt satte en handikappad konstnär i rullstol högkurs mot en 30 årig framgångsrik mediestjärna.

Vart man än vände sig slogs folk med varandra.
Och mitt i allt det här sprang skådistjejen runt och försökte nypa folk.

Jag grät av lycka.