0600: Flög upp ur sängen med ett brett leende. Fnittrade hela vägen till toaletten.
0601: Kissade.
0610: Frukost till Uptempo musik på P2. Skrattade mig igenom Tidningen.
0620: Yoga, Pilates, Stepup. Kung Fu, Meditation, Fridans, Jolly Jolly Good Good HumptyDumpty Yeah Yeah.
0625: Dagens motto "Omge dig bara med lyckliga människor"
0635: Ringde Reklam Jenny som bor i Välbeställd Förort.
0700: Tog mig till Välbeställd Förort.
0830: Gick igenom Villaområde. Tänkte på döden. Som en Positiv sak.
0900: Framme hos Jenny. Hon log. Jag log. Vi log. Och fnittrade.
0915: Ramlösa Rally. 3 Ramlösa var, på 5 minuter. Bra för... hyn?
0918: Jenny visade kort på sina tre Blondlockiga Barn och Välrakade Man.
0919: Vi skrattade, fnissade och myste över hur lycklig Jenny var.
0920: Jenny visade sitt nya kök. Jag skrattade. Hon skrattade. Jag kissade på mig.
0925: Jag duschade.
0930: Jenny gjorde närmanden. Jag skrattade och viftade bort henne.
0931: Jenny viftade bort mig.
0932: Jenny duschade.
0940: Jenny visade sitt CV, sina Guldägg, Barnens betyg och ett "Tack för senast" SMS från Dalai Lama.
0941:Vi fnittrade och skrattade och log och var glada över hur härligt livet var.
0945: Jenny bjöd på Ekologiska Fullkorns Croissanter. Jag åt en. Jenny åt åtta.
0946: Vi fnittrade över hur galen hon var.
0947: Jag frågade Jenny hur hon gör för att vara så härligt lycklig, fnittrig och galen.
0948: Jenny fnittrade och sa: "Äsch"
0949: Kräkpaus.
0953: Jenny kom tillbaka från toaletten.
0954: Jag påpekade att hon hade lite kräk kvar i mungipan.
0955: Jenny fnittrade och sa: "Äsch".
0954: Vi drack tre Ramlösa till
1000: Kisspaus.
1010: Jenny avslöjade hemligheten till lycka och framgång.
1011: Jag fick ett epileptiskt anfall.
1012: Det visade sig vara ett inverterat skrattanfall.
1013: Jenny fnittrade och busringde 112
1015: Jag åkte ambulans hem.
Visar inlägg med etikett CV KURS. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett CV KURS. Visa alla inlägg
onsdag 26 augusti 2009
tisdag 9 juni 2009
DAG 296
AF KULTUR ÖST: CV kurs. Vi var fem utvalda personer där:
En journalist 45 år, en fotograf 28 år, en konstnär 37 år, en musiker 56 år
och så jag 32 och ett halvt. .
Vi satt alla runt ett bord. Längst bak i konferensrummet satt två jobbcoacher de var 29 respektive 47 år. De satt inte runt bordet. De hade tagit sina stolar och satt sig mot väggen. Jobbcoacherna presenterade sig som branschfolk som nu hjälper andra branschfolk att komma in i branschen igen. De vägde lite på sina stolar när de sa det. En av dom hette Kalle han var 29 år hade fräknar, krulligt hår och keps. Han sa att han gärna hjälpte med allt möjligt. Översätta brev från engelska och sånt. Eller bara lyssna om man ville prata.
”Inget är för lågt inget för högt. Jag är här för er” sa han och sträckte ut sina armar.
Jag gick fram och gav honom en kram.
”Tack” sa jag. ”Vi kanske kan bli ihop” viskade jag i hans öra.
Längst fram stod Arbetsförmedlare och tittade medlidsamt på oss. De sa att de tyckte extra synd om oss kulturarbetare för vi är ju så kompetenta men ändå så arbetslösa. De sa att regeringen tror att det är för att vi inte är duktiga på att marknadsföra och sälja oss. Regeringen menar att man skall vara glad att man får hålla på med sin hobby men därför inte tro att det skall vara kul för det. Man måste öva sitt stora vita leende, polera sina framfötter och vässa sina armbågar. Sen skall man skriva spontanansökningar där man säljer sig som om man är en dammsugare framställd av NASA. Extra duktig på att suga. Maxisug. Suga, svälja, få bort kvalster och andra onödiga former av liv. Så måste man se på sig själv. Som något unikt. Framställd av ett rymdforskningscenter i USA.
Vi alla utvalda som satt i gruppen nickade och höll med.
Den 45 årige journalisten sa: ”Jaha.”
Då sprack Arbetsförmedlaren upp i ett leende.
”Nämen ni verkar ju vara en extra talför grupp. Vissa grupper vi har sitter bara tysta”
Han tittade menande på sin partner och på de två jobbcoacherna som satt längst bak i klassrummet och fnissade. De hade satt på sig jackorna på båda två. Och tuggade tuggummi.
Vi Utvalda Arbetslösa Kulturarbetare nickade igen.
Den 56 årige musikern sa ”Jasså”.
Då blev Arbetsförmedlaren ännu gladare. Han tittade på sin kollega och blinkade.
”Här har vi en grupp med talets gåva. Det kommer att gå bra för er. Det är jag säker på”
Alla i gruppen nickade artigt.
Den 37 årige konstnären sa ”Tack” .
En av jobbcoacherna hade somnat.
Jag räckte upp handen och frågade om man fick gå och kissa. Det fick man.
En journalist 45 år, en fotograf 28 år, en konstnär 37 år, en musiker 56 år
och så jag 32 och ett halvt. .
Vi satt alla runt ett bord. Längst bak i konferensrummet satt två jobbcoacher de var 29 respektive 47 år. De satt inte runt bordet. De hade tagit sina stolar och satt sig mot väggen. Jobbcoacherna presenterade sig som branschfolk som nu hjälper andra branschfolk att komma in i branschen igen. De vägde lite på sina stolar när de sa det. En av dom hette Kalle han var 29 år hade fräknar, krulligt hår och keps. Han sa att han gärna hjälpte med allt möjligt. Översätta brev från engelska och sånt. Eller bara lyssna om man ville prata.
”Inget är för lågt inget för högt. Jag är här för er” sa han och sträckte ut sina armar.
Jag gick fram och gav honom en kram.
”Tack” sa jag. ”Vi kanske kan bli ihop” viskade jag i hans öra.
Längst fram stod Arbetsförmedlare och tittade medlidsamt på oss. De sa att de tyckte extra synd om oss kulturarbetare för vi är ju så kompetenta men ändå så arbetslösa. De sa att regeringen tror att det är för att vi inte är duktiga på att marknadsföra och sälja oss. Regeringen menar att man skall vara glad att man får hålla på med sin hobby men därför inte tro att det skall vara kul för det. Man måste öva sitt stora vita leende, polera sina framfötter och vässa sina armbågar. Sen skall man skriva spontanansökningar där man säljer sig som om man är en dammsugare framställd av NASA. Extra duktig på att suga. Maxisug. Suga, svälja, få bort kvalster och andra onödiga former av liv. Så måste man se på sig själv. Som något unikt. Framställd av ett rymdforskningscenter i USA.
Vi alla utvalda som satt i gruppen nickade och höll med.
Den 45 årige journalisten sa: ”Jaha.”
Då sprack Arbetsförmedlaren upp i ett leende.
”Nämen ni verkar ju vara en extra talför grupp. Vissa grupper vi har sitter bara tysta”
Han tittade menande på sin partner och på de två jobbcoacherna som satt längst bak i klassrummet och fnissade. De hade satt på sig jackorna på båda två. Och tuggade tuggummi.
Vi Utvalda Arbetslösa Kulturarbetare nickade igen.
Den 56 årige musikern sa ”Jasså”.
Då blev Arbetsförmedlaren ännu gladare. Han tittade på sin kollega och blinkade.
”Här har vi en grupp med talets gåva. Det kommer att gå bra för er. Det är jag säker på”
Alla i gruppen nickade artigt.
Den 37 årige konstnären sa ”Tack” .
En av jobbcoacherna hade somnat.
Jag räckte upp handen och frågade om man fick gå och kissa. Det fick man.
måndag 8 juni 2009
DAG 297
Jag har fortfarande inget att göra. Men idag skall jag till Arbetsförmedlingen igen! GÖTT! Jag har lyckats pressa mig in på Arbetsförmedlingen Kultur Öst. Eller ”AF KULTUR ÖST” som vi säger. Det är en bedrift bara det.
Dom har en massa bra åtgärder på AF KULTUR ÖST.
Som CV kurs och Jobbcoach. Där skall man lära sig sälja sig.
Jag har skrivit upp mig på varje grej.
Jag skall gå kompetensutveckling också.
Först skall jag bara ta reda på vad ”kompetens” betyder.
Ingen på AF KULTUR ÖST kan riktigt förklara det när jag frågar.
Fast dom är väldigt snälla ändå. De lägger gärna huvudet på sned och talar extra långsamt när man undrar något. Första dagen jag kom in så gick jag runt och frågade varför just jag hade kommit in. Då la de huvudet på sned och talade långsamt om för mig att AF KULTUR ÖST är en utvald Arbetsförmedling med utvalda människor som de bestämt är speciellt arbetslösa, ännu mer arbetslösa inom kultur än de som inte är lika arbetslösa inom kultur. Och att jag var en sån. Godkänd enligt staten. Kvalitetsstämplad. Kravmärkt. Första grejen på flera år jag har fått Ja på.
Jag vet inte hur jag gjorde.
Det måste ha varit min konstnärssjäl de såg. Mitt blödande hjärta. Mitt enorma huvud, som utgör 2/3 delar av min kropp, mina stirrande ögon och min lilla kropp. Och mina bröst kanske. Som är ganska stora.
Dom har en massa bra åtgärder på AF KULTUR ÖST.
Som CV kurs och Jobbcoach. Där skall man lära sig sälja sig.
Jag har skrivit upp mig på varje grej.
Jag skall gå kompetensutveckling också.
Först skall jag bara ta reda på vad ”kompetens” betyder.
Ingen på AF KULTUR ÖST kan riktigt förklara det när jag frågar.
Fast dom är väldigt snälla ändå. De lägger gärna huvudet på sned och talar extra långsamt när man undrar något. Första dagen jag kom in så gick jag runt och frågade varför just jag hade kommit in. Då la de huvudet på sned och talade långsamt om för mig att AF KULTUR ÖST är en utvald Arbetsförmedling med utvalda människor som de bestämt är speciellt arbetslösa, ännu mer arbetslösa inom kultur än de som inte är lika arbetslösa inom kultur. Och att jag var en sån. Godkänd enligt staten. Kvalitetsstämplad. Kravmärkt. Första grejen på flera år jag har fått Ja på.
Jag vet inte hur jag gjorde.
Det måste ha varit min konstnärssjäl de såg. Mitt blödande hjärta. Mitt enorma huvud, som utgör 2/3 delar av min kropp, mina stirrande ögon och min lilla kropp. Och mina bröst kanske. Som är ganska stora.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)