DAG 221: TELEGRAM FRÅN EN KÄLLARLOKAL

Förlåt. Stopp.

Jag sitter i skiten. Stopp.

Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.

Här kommer de: .

Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.

Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.

Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.

Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.

Kära Läsare. Stopp.

Jag måste leverera. Stopp.

20/10 är dagen D.

Stopp.

FÖRLÄNGD HÄKTNINGSTID TILL DEN 17:E AUGUSTI!

Kort meddelande från HÄKTET:

Lägesrapport:
Jag har fått förlängt till den 17:e augusti.

Motivering:
Förargelseväckande beteende inne på Häktet.

Det enda jag har gjort är att jag försökt övertala en av Vakterna att de kanske behövde en personlafest på avdelningen eftersom jag hade märkt att det var väldigt dålig stämning bland Personalen. Och att det antagligen berodde på deras Chef.
Vakten blev så glad över att någon såg henne och den övriga personalens mödor att hon började gråta.
Sen sa hon att hon tyckte att en personlafest var en utmärkt idé.
Jag föreslog att de kunde ha den på sån där helgkryssning till Tallin.
Vakten var helt med på noterna.
Jag föreslog att jag kunde följa med på kryssningen och stå för underhållningen, eftersom jag var KulturArbetare och väldigt vig.
Vakten påminde mig om att jag satt i Häktet skäligen misstänkt för något (hon visste inte vad eftersom hon inte läst min blogg).
Då passade jag på att tänja lite på sanningen och sa att jag hade hamnat fel.
Egentligen borde jag sitta i fyllecell.
Eftersom jag har alkoholproblem.
Eller, jag har samma symptom som en som har alkolholproblem.
Eftersom min hjärna konstant är på rymmen.
Vilket tydligen väcker förargelse. Därför måste jag spärras in.
Vakten skakade på huvudet och suckade något om systemet och att det är väldigt snäva ramar för vad som är "normalt beteende" nuförtiden.
Jag höll med och sa att det kändes som om vi var bästisar.
Det tyckte hon med.
Så när vi hade konstaterat det sa jag att jag nog borde följa med på kryssningen till Tallin, som moraliskt stöd till henne (min nya bästis) och personalen.
Jag kunde sitta i en av fyllecellerna på färjan och ta emot kriminalvårdsanställda som behövde prata ut.
Som tack kunde jag få gå iland några minuter i Tallin och se på de Estniska fåglarna och känna friheten i deras vingslag.

Min plan var att jag skulle passa på att smita när hon och jag tittade på fåglar.
Jag skulle ta mig till Polen, hitta Jobbcoachen och få hem henne till Sverige.
På så sätt skulle jag bli rentvådd från misstankarna att jag har fört bort Jobbcoachen.
Dessutom skulle alla skämmas jättemycket för att de frihetsberövat en Arbetslös Kulturarbetare.
Jag skulle därmed få en offentlig ursäkt och kanske ett flersiffrigt skadestånd.

Hursomhelst dagen efter mitt och vaktens lilla samtal gick allt åt helvete.
Hon hade genast gått till Chefen och föreslagit en personalfest på en kryssning till Tallin och att jag skulle vara med som moraliskt stöd i en av fyllecellerna.
Chefen hade frågat varför Personalen behövde moraliskt stöd.
Vakten hade sagt att det berodde på Chefen.
Hur menar du? hade Chefen frågat.
Du är en maktmissbrukande fascist, hade Vakten sagt.
Chefen hade frågat var hon hade fått det ifrån.
Vakten hade sagt att hon fått det från mig.

Resultat:
Förlängd häktningstid till den 17:e augusti samt en kurs i ART.
Jag har ingen aning om vad det är, men med all sannolikhet har jag redan gått den.