DAG 200

0700: Min Hjärna återvände från sin Exil med Glasklara Analyser och Nya Insikter.

0730: Jag satte mig genast och skrev Daniella Mendel-Enks Barndom. Haiku versionen.

0830:Klar!

0840: Signed. Sealed. Delivered till Det Japanska Förlaget!

0900: Firar med The Dude och BaginBox vinet.

0930 The Dude avslöjar att Daniella Mendel-Enk redan hade lagt ut Uppdraget på Jobbcoachen.
Som levererade en version förra veckan.

0932: Jag skriker: "JÄVLA JAPAAAN! VARFÖR SA DU INGENTING!"

0932: The Dude rycker på axlarna. "Du Slacker. Du bra Slacker. Du inte bra Jobber."

0935: Jag försöker strypa The Dude.

0936: The Dude golvar mig med sin Ki kraft och en Spark i Skrevet.

0937: The Dude däckar.

1000: Jag ger mig ut på stan med ett Uppdrag: Hitta den Glassigaste Jävla Konst/Kultur/Arty/Farty Arbetsplats som finns.
Ta mig in. Ta över. Och Lägga hela jävla KulturSverige under mina fötter!

Sen skall jag: hitta Jobbcoachen, Fånga henne och Bryta ner varenda Cell i kroppen på henne med min Framgång!

Vänta bara.

HÄMND!

DAG 213

Jag ligger klistrad mot Källarväggen och lyssnar på Den Japanske Mannens Telefonsamtal.
Jag har börjat lära mig Japanska nu.
Hai betyder Ja.
Det är mest det han säger.
Jag tror han pratar med sin Japanska Morsa.
Hon längtar efter honom.
Han tröstar henne.
Hon säger att hon är döende.
Han säger "Hai".
Hon säger att hon har varit döende länge.
Han säger "Hai".
"Ända sedan du föddes" fortsätter hon.
Han svarar inte. Jag tror att han nickar.

"Jag måste göra det här" säger han efter en stund.
"Japans Största Utländska Författare håller på att förlora sin barndom på grund av att en Lat Arbetslös Kultur Arbetare på Söder inte gör sitt jobb. Man måste göra sitt jobb."

Den Japanska Morsan snyftar.

"Man berövar inte någon hennes barndom."
säger Den Japanske Mannen.

Den Japanska Morsan säger "Kom hem nu"

"Hai" säger Den Japanske Mannen.

Sen lägger de på.

Han åker aldrig hem.
Han står kvar vid Husfasaden.
Han smeker den och sjunger små Japanska visor.
Jag tror att han är kär.

DAG 220

Hjälp.

Jag är kvar i Källarhålet.
Jobbcoachen vägrar släppa ut mig.
Hon bor i min längenhet.
Den Japanske Mannen cirkulerar fortfarande utanför huset.
På nätterna när han sover smyger Jobbcoachen ut och går till ett Nattöppet Seveneleven. Där handlar hon all vår mat. För mina A-kasse pengar. Såklart.

Jag har sagt till henne att hon påminner om Joseph Fritzl.
Jag vet inte varför men det är något med hennes oansade mustasch.
Jag tycker inte den klär henne. Det sa jag också.

"JAG HAR INGEN MUSTASCH" svarade hon och gav mig en elpistolstöt.

"Okej, dina fjun på överläppen påminner om Joseph Fritzls" sa jag.

"JAG HAR INGA FJUN!" sa hon och gav mig en till stöt.

"Okej, din nakna överläpp påminner absolut inte om Joseph Fritzl, men iövrig är ni ganska lika" försökte jag.

"JUST DET!" sa Jobbcoachen.

"Utom sexet då" sa jag.

"JAG HAR INTE SEX!" sa Jobbcoachen och gav mig fem stötar till.

"NEJ DET FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN MED EN SÅN ÖVERLÄPP" sa jag och vred mig av skratt.

Sen bombaderade Jobbcoachen mig med elchocker i en och enhalv timme.
När hon var klar hade jag förlorat allt närminne.

"NU, SKRIVA!" sa Jobbcoachen. "VERKSTÄLL!"

"Vaddå?" frågade jag.

"Daniella Mendel-Enks barndom, Haiku versionen, Det Japanska Förlaget väntar"

"Minns inte" sa jag. " Hur ser jag ut i håret förresten?"

"FRIZZY" svarade Jobbcoachen och gick ut och låste dörren.

Den Japanske Mannen står på andra sidan husväggen. Ute i kylan.
På nätterna när han tror att ingen hör pratar han till husfasaden.
Han viskar små Japanska ord till den.
Jag tror att han längtar hem.

DAG 221: TELEGRAM FRÅN EN KÄLLARLOKAL

Förlåt. Stopp.

Jag sitter i skiten. Stopp.

Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.

Här kommer de: .

Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.

Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.

Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.

Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.

Kära Läsare. Stopp.

Jag måste leverera. Stopp.

20/10 är dagen D.

Stopp.

TILLBAKA DEN 12/10!

Den Japanske Mannen har ringt igen. Jag blev lite varm i magen av att höra hans Japanska uttal.
Han har läst om mina Ursäkter och är väldigt imponerad.
Daniella Mendel-Enk är också nöjd.
Därför har hon beslutat att förlänga vårt Samarbete.
Hon fortsätter att Diktera sin Barndom, via Skype, från Japan.
10 dagars Jobb! Visserligen underbetalt. Men ändå.

DAG 223

Judisk helg. Yom Kippur. Försoningsdagen. Kunde inte komma lägligare.
Efter att Daniella Mendel-Enk tvingade mig att göra Offentlig Avbön och Be Er alla om Ursäkt fick jag blodad tand.
Jag har sagt Förlåt till folk hela helgen.

(Avlägger Rapport om hur det gick imorgon.)

DAG 224

03:00 i natt ringde telefonen. Jag var mitt i en dröm om en
Direktsänd Riksdagsdebatt och därför mer än tacksam över att bli väckt.

"Talar jag med Miss Loser" sa en Man med Japansk brytning

"Stämmer" sa jag

"Förlåt. Jag ber Dig att ha Överseende med de Tillrättavisningar och Förolämpningar som jag kommer att bombadera dig med under en och en halv minut. Jag är bara en enkel budbärare och citerar min uppdragsgivare: Mrs Mendel-Enk"

"Shoot the Shit Sho- Gun" sa jag och satte mig upp i sängen.
Fortfarande lycklig över att verkligheten inte var en dröm.

Mannen harklade sig i telefonen och tog sats.

"Har alla Dina Hästar lämnat Båset?
Har alla dina Pommes Frites lämnat Tallriken?
Har alla Dina Astronauter övergivit Moderskeppet?

Kort sagt: Är du helt Jävla Dum i Huve't?

Hur fan kan du begära av Dina Stackars Läsare att de skall Skriva din Pressrelase?
MAN INVOLVERAR ALDRIG LÄSAREN FÖR ATT FULLBORDA SITT ETT VERK! MAN ÄR TACKSAM!

Tacksam över att det finns människor som kan läsa.
Tacksam över att det finns människor som orkar läsa.
Tacksam över att det finns människor som VILL läsa.
Och sist men inte minst FÖRVÅNAD över att det finns människor som:
LÄSER DIN BLOGG!

Nu går du genast ut med en Offentlig Ursäkt och säger att du är en Undermänniska!
Men att du är tacksam för att du, trots din kormosomsammansättning, ändå får fortsätta leva och dela syre med dem.
Sen Erbjuder du dig att skriva alla Läsares PressReleaser.
Om de har något att Releasa.
Verkställ Nu!"

Den Japanske Mannen harklade sig och bad om Ursäkt för sitt dåliga uttal.
Sen sa han att han väntar i Telefonen medan jag Verkställer mitt Uppdrag.

"Inga Problem" sa jag.

Här kommer Ursäkten:

FÖRLÅT.
JAG ÄR DUM I HUVET.
NI BEHÖVER INTE SKRIVA NÅGON PRESSRELEASE.
JAG KAN SKRIVA EN ÅT ER ISTÄLLET.


Sen gick jag tillbaka till Telefonen. Den Japanske Mannen hade somnat.

"Sho-Gun?" viskade jag.

Den Japanske Mannen vaknade, snöt sig och Bad om Ursäkt för att han var en så Urusel Människa med alldeles för stora Sömnbehov.
Sen sa han att han återkommer nästa vecka med ett Stort och Viktigt Uppdrag från Daniella Mendel-Enk.

DAG 226

Fick ett Telegram imorse:

"Hej från JAPAN. Stopp. Har Läst Din Pressrelease. Stopp.
Du kan absolut inte skicka den. Stopp.
Det är alldeles för få Ursäkter. Stopp.
Gör som Japanerna. Stopp.
Inled med Förlåt. Sen ber du om Ursäkt tre gånger.
Sen avslutar du med Förlåt. Stopp.
Skriv om nu! Klart Slut från Daniella Mendel-Enk"

Sen fick jag ett Mail :

"VÄRDELÖS PRESRELEASE! MIN POLSKA SJÄL VRIDER SIG AV SKAM! VILL DU ATT SAMTLIGA POTENTIELLA KULTURARBETSGIVARE SKALL SVARTLISTA DIG FÖR ALL FRAMTID? SKRIV GENAST OM ELLER SÅ SKJUTER JAG DIG! "
Med Vänlig Hälsning JobbCoachen från Okänd Ort.

Sen ringde Spärrvakt Sara.

"Jag har läst din Pressrelease" sa hon och gäspade. "Seg och tråkig som en omörad Hängbiff. Skriv om, Marinera och Kötta på den rejält!"

Jag är förvirrad. Tydligen kan jag inte det här med PressRelease. Därför vänder jag mig till Dig Begåvade och Mångfacetterade Läsare.


Jag Efterlyser en Klatschig PressRelease på Temat:
AKA LOSER 300 -The Blogg.

Skicka in Ditt Bidrag till akaloserloser@gmail.com.

Som Ersättning får du ta del av ...ett större Sammanhang.
Eller så får du en T-Shirt.

Bidraget skall vara inskickat senast Måndag Nästa Vecka kl 1200

DAG 230

Jobbcoachen är borta igen.
Hon ringde innan hon försvann.

"Du har knäckt mitt näsben" sa hon

"Förlåt" sa jag

"Jag har stämt dig" fortsatte hon.

"Tack" sa jag.

"Nu försvinner jag på obestämd tid så att Polisen kan misstänka dig och förhoppningsvis spärra in dig igen. Adjö"

"Ha det så bra i Polen" sa jag.

Jag gick ut på Gården. Tog riktning mot Sandlådan.
Satte mig i den och började gräva.
Jag delade lådan med Katten Figge som satt och spann. Tror jag.
När jag hade grävt i tio minuter stötte jag på lite Gegg.
När jag hade grävt en halvtimma stötte jag på Gegg och lite Kattbajs.
När jag hade grävt en timma stötte jag på Gegg, Kattbajs och mera Gegg.
När jag hade grävt tre timmar mötte jag en liten Indian som uppmanade mig att fortsätta gräva utan mat eller vatten i ytterligare fyra timmar.
Fyra timmar senare mötte jag mitt Totemdjur.
En Bäver.

"Gnag" sa hon och tog tag i mitt skenben.

"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!" skrek jag.

Sedan började jag Skaka, Darra och Tugga Fradga.
Katten Figge tog till flykten. Jag satt kvar.
Kunde inget annat.

Efter tjugo minuter var det över.
Kroppen var lugn. Jag reste mig.
Talade till Församlingen av nyfikna Grannar som hade samlats på Gården.

"Här står jag. Med båda fötterna i en Sandlåda fylld med, Gegg, Bajs, en Krävande Indian och en Bäver som Bits.
Det är Fuktigt, Äckligt, Luktar illa och Ganska Trångt.
Men det är här jag står. Jag kan inte göra så mycket annat.
Jag är 32,5 år.
Jag har Inget Jobb, Ingen Relation, Ingen Familj och Inga Minnen.
Men jag har ett Hem, ett Träkors och en Jobbcoach som har stämt mig och gärna vill se mig död.
Är det värt att leva för?
Nej.
Därför kommer jag nu att lägga mig ned i den här Gropen jag har Grävt.
Ni får gärna hjälpa till att täcka mig med Sand, Gegg och Kattbajs.
Tack för mig och på återseende"

Jag la mig ned. Det var tyst i Församlingen. Ingen rörde sig.
Jag låg i Sandlådan och såg hur mitt liv passerade revy bland molnen.

Plötlsigt stod Daniella Mendel-Enk ovanför mig.

"Jag har läst din Blogg" sa hon.
"Du måste Marknadsföra den. Skriv en PressRelease nu!"

DAG 231

Jag har jobbat åt Daniella Mendel-Enk i Tio dagar.
Tyvärr kan jag inte avslöja vad jag gjorde.
Eftersom det är vädligt hemligt.
Och Daniella Mendel-Enk är en väldigt hemlighetsfull person, full av integritet och värdighet. Speciellt i sitt konstnärskap.
Det enda jag kan säga är att hon dikterade och jag skrev.
Och så handlade det om Hennes Barndom.
Och en bok.
Som skall ges ut nästa år.
På ett av Japans Största Förlag.
De satsar halva sin budget på den där boken.

Jag tror att jag gjorde ett alldeles utmärkt Sekreterarjobb faktiskt.
Trots att jag är i total avsaknad av SimultanKapacitet.
Så det där med att lyssna och skriva samtidigt funkar inte för mig.
Så jag skrev mest. Det gick finfint.

De första elva åren var ganska ointressanta (jag sov mest när hon snackade) så dom hoppade jag över.
Sen började det hända saker. Jag har ingen aning om vad, men jag utgår ifrån att det jag skrev påminner om något hon sa.
Jag litar på att mitt undermedvetna har surfat in på hennes hemsida och "copy/pasteat" för fullt.

I utbyte mot mina tjänster har Daniella Mendel-Enk lovat att vara min mentor. Hon tror att hon har något att ge mig.
Det sista hon gav mig innan vi avslutade vårt samarbete för den här gången var ett motto:

"GRÄV DÄR DU STÅR" sa hon.

"Absolut" sa jag.

JOBB T.O.M. 16/9

Jag har fått jobb.
På okänd ort, en vecka och två dagar (lång tid).
Allt är väldigt hemligt.
Det enda jag kan avslöja är att det är för en Författare som heter:
Daniella Mendel-Enk.
Hon har precis kommit hem från en Boklanserings/PR turné i Japan.
Hon är tydligen stor där.