Dröm:
Jag är ett träd. I en Granskog.
En ensam Lönn i en värld full av Barr.
Jag försöker bonda med en Tall. Snacka lite om vädret. Hur kallt det är.
Hon vänder bort ryggen. Alla tittar på mig. Fnyser. Fnissar. Pekar.
En nyplanterad Gran ropar: "HON ÄR JU NAKEN!"
Samtliga Barrträd brister ut i gapflabb.
Jag vaknar med ett skrik.Kallsvettig.
Sen faller jag. Långt. Djupt. Länge.
Jag drar täcket ovanför huvudet
The Dude aka Den Japanske Mannen står ovanför mig med ett Förstoringsglas, Penna bakom örat och sitt Anteckningsblock under armen.
Jag; VAD GÖR DU DUDE!?
The Dude: Studerar Slacker som Sover och Skriker.
Jag: JAG ÄR INGEN SLACKER!
The Dude: Vad är du då?
Tyst en stund.
Jag: Jag är ett Träd. Som är utrotningshotat. GE MIG TELEFONEN! PRONTO!
Jag ringer Psykolog Maja
Psykolog Maja: Hej det är Psykolog Maja i Mobiltelefonen som jag har byggt schälv...
Jag: Hej det är Aka, jag..
Psykolog Maja: Nämen hej Stackare. Sitter du alldeles schälv i Kalla Ensamma Stöckhölm. Utan Familj. Utan jobb. Och med en Hjärna som slutat utvecklas och antagligen växer inåt?
Jag: Ja..
Psykolog Maja: Frågar du dig schälv: Var det värt det? Alla Dessa "Schälvförverkligande KonstnärsDrömmar"? Vad skulle jag med dom till?
Jag: Nja..
Psykolog Maja: Svarar du dig schälv: Nej, nu ger jag upp och gör något för någon annan! FÖR EN GÅNG SKULL!
Jag: Näe..
Psykolog Maja: Synd.
Jag: Mmmm
Psykolog Maja: Måste gå. Skall sitta i BRIS Jourtelefon hela Helgen.
Visar inlägg med etikett TALLIN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TALLIN. Visa alla inlägg
måndag 21 december 2009
måndag 10 augusti 2009
FÖRLÄNGD HÄKTNINGSTID TILL DEN 17:E AUGUSTI!
Kort meddelande från HÄKTET:
Lägesrapport:
Jag har fått förlängt till den 17:e augusti.
Motivering:
Förargelseväckande beteende inne på Häktet.
Det enda jag har gjort är att jag försökt övertala en av Vakterna att de kanske behövde en personlafest på avdelningen eftersom jag hade märkt att det var väldigt dålig stämning bland Personalen. Och att det antagligen berodde på deras Chef.
Vakten blev så glad över att någon såg henne och den övriga personalens mödor att hon började gråta.
Sen sa hon att hon tyckte att en personlafest var en utmärkt idé.
Jag föreslog att de kunde ha den på sån där helgkryssning till Tallin.
Vakten var helt med på noterna.
Jag föreslog att jag kunde följa med på kryssningen och stå för underhållningen, eftersom jag var KulturArbetare och väldigt vig.
Vakten påminde mig om att jag satt i Häktet skäligen misstänkt för något (hon visste inte vad eftersom hon inte läst min blogg).
Då passade jag på att tänja lite på sanningen och sa att jag hade hamnat fel.
Egentligen borde jag sitta i fyllecell.
Eftersom jag har alkoholproblem.
Eller, jag har samma symptom som en som har alkolholproblem.
Eftersom min hjärna konstant är på rymmen.
Vilket tydligen väcker förargelse. Därför måste jag spärras in.
Vakten skakade på huvudet och suckade något om systemet och att det är väldigt snäva ramar för vad som är "normalt beteende" nuförtiden.
Jag höll med och sa att det kändes som om vi var bästisar.
Det tyckte hon med.
Så när vi hade konstaterat det sa jag att jag nog borde följa med på kryssningen till Tallin, som moraliskt stöd till henne (min nya bästis) och personalen.
Jag kunde sitta i en av fyllecellerna på färjan och ta emot kriminalvårdsanställda som behövde prata ut.
Som tack kunde jag få gå iland några minuter i Tallin och se på de Estniska fåglarna och känna friheten i deras vingslag.
Min plan var att jag skulle passa på att smita när hon och jag tittade på fåglar.
Jag skulle ta mig till Polen, hitta Jobbcoachen och få hem henne till Sverige.
På så sätt skulle jag bli rentvådd från misstankarna att jag har fört bort Jobbcoachen.
Dessutom skulle alla skämmas jättemycket för att de frihetsberövat en Arbetslös Kulturarbetare.
Jag skulle därmed få en offentlig ursäkt och kanske ett flersiffrigt skadestånd.
Hursomhelst dagen efter mitt och vaktens lilla samtal gick allt åt helvete.
Hon hade genast gått till Chefen och föreslagit en personalfest på en kryssning till Tallin och att jag skulle vara med som moraliskt stöd i en av fyllecellerna.
Chefen hade frågat varför Personalen behövde moraliskt stöd.
Vakten hade sagt att det berodde på Chefen.
Hur menar du? hade Chefen frågat.
Du är en maktmissbrukande fascist, hade Vakten sagt.
Chefen hade frågat var hon hade fått det ifrån.
Vakten hade sagt att hon fått det från mig.
Resultat:
Förlängd häktningstid till den 17:e augusti samt en kurs i ART.
Jag har ingen aning om vad det är, men med all sannolikhet har jag redan gått den.
Lägesrapport:
Jag har fått förlängt till den 17:e augusti.
Motivering:
Förargelseväckande beteende inne på Häktet.
Det enda jag har gjort är att jag försökt övertala en av Vakterna att de kanske behövde en personlafest på avdelningen eftersom jag hade märkt att det var väldigt dålig stämning bland Personalen. Och att det antagligen berodde på deras Chef.
Vakten blev så glad över att någon såg henne och den övriga personalens mödor att hon började gråta.
Sen sa hon att hon tyckte att en personlafest var en utmärkt idé.
Jag föreslog att de kunde ha den på sån där helgkryssning till Tallin.
Vakten var helt med på noterna.
Jag föreslog att jag kunde följa med på kryssningen och stå för underhållningen, eftersom jag var KulturArbetare och väldigt vig.
Vakten påminde mig om att jag satt i Häktet skäligen misstänkt för något (hon visste inte vad eftersom hon inte läst min blogg).
Då passade jag på att tänja lite på sanningen och sa att jag hade hamnat fel.
Egentligen borde jag sitta i fyllecell.
Eftersom jag har alkoholproblem.
Eller, jag har samma symptom som en som har alkolholproblem.
Eftersom min hjärna konstant är på rymmen.
Vilket tydligen väcker förargelse. Därför måste jag spärras in.
Vakten skakade på huvudet och suckade något om systemet och att det är väldigt snäva ramar för vad som är "normalt beteende" nuförtiden.
Jag höll med och sa att det kändes som om vi var bästisar.
Det tyckte hon med.
Så när vi hade konstaterat det sa jag att jag nog borde följa med på kryssningen till Tallin, som moraliskt stöd till henne (min nya bästis) och personalen.
Jag kunde sitta i en av fyllecellerna på färjan och ta emot kriminalvårdsanställda som behövde prata ut.
Som tack kunde jag få gå iland några minuter i Tallin och se på de Estniska fåglarna och känna friheten i deras vingslag.
Min plan var att jag skulle passa på att smita när hon och jag tittade på fåglar.
Jag skulle ta mig till Polen, hitta Jobbcoachen och få hem henne till Sverige.
På så sätt skulle jag bli rentvådd från misstankarna att jag har fört bort Jobbcoachen.
Dessutom skulle alla skämmas jättemycket för att de frihetsberövat en Arbetslös Kulturarbetare.
Jag skulle därmed få en offentlig ursäkt och kanske ett flersiffrigt skadestånd.
Hursomhelst dagen efter mitt och vaktens lilla samtal gick allt åt helvete.
Hon hade genast gått till Chefen och föreslagit en personalfest på en kryssning till Tallin och att jag skulle vara med som moraliskt stöd i en av fyllecellerna.
Chefen hade frågat varför Personalen behövde moraliskt stöd.
Vakten hade sagt att det berodde på Chefen.
Hur menar du? hade Chefen frågat.
Du är en maktmissbrukande fascist, hade Vakten sagt.
Chefen hade frågat var hon hade fått det ifrån.
Vakten hade sagt att hon fått det från mig.
Resultat:
Förlängd häktningstid till den 17:e augusti samt en kurs i ART.
Jag har ingen aning om vad det är, men med all sannolikhet har jag redan gått den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)