Förlåt. Stopp.
Jag sitter i skiten. Stopp.
Närmare bestämt i Fyra Skitar. Stopp.
Här kommer de: .
Skit 1:
Daniella Mendel-Enk vill att jag skickar en första version av hennes Barndom direkt till det Japanska Förlaget senast:
Tisdag den 20/10
Jag har ingen aning om hur det skall gå till.
Jag har legat på mitt Träkors och lyssnat på hennes tragglande i Tio Dagar.
Jag sov mest.
I Lördags bad hon mig skriva ut allt och skicka till Förlaget den 20/10.
Ungefär då vaknade jag, låtsades att det var dålig linje och bröt samtalet.
Sedan dess har hon ringt 225 gånger.
Jag har inte svarat.
Jag tror att hon börjar ana något.
Hon har anlitat Den Japanske Mannen att spåra mig.
Han har cirkulerat utanför mitt hus i två dagar nu.
Som Hajen.
Jag tittar på honom i smyg.
Han ser väldigt Japansk, målmedveten och självuppoffrande ut.
Han har definitivt mord i blicken. Mord på mig, sig själv eller oss.
Skit 2:
AF KULTUR ÖST börjar sakna sin Polska Lomhörda Jobbcoach.
Polisen har varit här två gånger och frågat om jag har något att göra med hennes försvinnande. Igen.
Jag har försökt att förklara att Jobbcoachen är i Polen.
De tror mig inte.
Skit 3:
Jobbcoachen är inte i Polen. Hon är här.
Hon kom tillbaka igår och trängde sig in under Pistolhot.
Hon vägrar att gå. Inatt höll hon mig vaken med långa utläggning om olika positiva attityder till livet.
Jag tror att hon pratade i tre timmar. Utan att andas.
Sedan tog hon ett djup andetag och pratade i tre timmar till.
Varje gång jag nickade till gav hon mig en stöt med en Elpistol.
Hon säger att jag inte kan kasta ut henne för då kommer Den Japanske Mannen tro att hon är jag. Så kommer han att döda henne.
Och jag kommer att få skulden.
Skit 4:
Jobbcoachen har tagit över min lägenhet och låst in mig i mitt Källarförråd.
Hon har suttit med Elpsitolen i hand och tvingat mig skriva på Daniella Mendel-Enks barndom hela dagen.
Jag försöker förklara för henne att jag inte har någon aning om vad kvinnan har varit med om.
Jobbcoachen säger att det inte spelar någon roll. Bara jag levererar.
Japanerna kommer ändå inte förstå ett skit av vad jag skriver.
Eftersom de inte kan Svenska.
Hon är full av logik Jobbcoachen.
Det är antagligen en av hennes främsta egenskaper.
Kära Läsare. Stopp.
Jag måste leverera. Stopp.
20/10 är dagen D.
Stopp.
Visar inlägg med etikett COLT PYTHON 357 MAGNUM. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett COLT PYTHON 357 MAGNUM. Visa alla inlägg
måndag 12 oktober 2009
tisdag 18 augusti 2009
DAG: 271 a. k. a. DAG: 245
08:30
Telefonen ringer.
Jag ligger fortfarande och sover men svarar tydligen ändå.
En kvinnoröst viskar att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att systemet är en lyx jag inte kan unna mig.
Kvinnan i telefonen blir tyst. Sen frågar hon vad jag pratar om.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att jag befinner mig i ett parallellt universum och ber henne och hennes Orcher att lämna mig ifred. Sen lägger jag till att hon luktar Amorphophallus titanum (lat:oformlig manslem)
Kvinnan i luren säger att hon överväger att ringa polisen och anmäla mig för trakasserier.
Ungefär då vaknar jag. Jag harklar mig, ber om ursäkt och säger att jag inte tar ansvar för den konversation som utspelade sig tidigare eftersom jag inte var vid medvetande.
Kvinnan godtar min ursäkt.
Jag tackar och frågar vad hon vill.
Kvinnan i luren säger att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag svarar att jag älskar systemet och gärna vill fortsätta åka runt i det.
Kvinnan i luren upprepar att jag isåfall borde infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00.
AF KULTUR ÖST 10:00
Jag sitter i en filtbeklädd röd designstol och studerar Arbetsförmedlare som avverkar den ena Arbetslösa Kulturarbetaren efter den andra. Alla ler, pratar snällt och är solbrända.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Skönt. Men konstigt.
Jag har ju ändå varit skäligen misstänkt för att ha fört bort en av deras arbetskamrater.
10:30
Jag sitter fortfarande i den filtbeklädda röda designstolen.
Arbetsförmedlarna avverkar fortfarande Arbetslösa Kulturarbetare.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Fortfarande skönt.
11:00
Jag har somnat i min filtbeklädda röda designstol.
Huvudet hänger vid bröstet. Dreglar lite.
Ganska skönt.
Någon knackar mig på axeln.
JOBBCOACHEN?!
"IN PÅ MITT KONTOR! NU!"
11:01
Jag och Jobbcoachen inne på Jobbcoachens kontor kallat "Regissören" .
På kontoret finns ett skrivbord, en dator och en självlysande jordglob.
Jobbcoachen sitter i kontorsstol (lyxvarianten: svart läder, armstöd och huvudkudde)
Jag sitter på en gul Ikeapall som heter Evert.
"HUR HAR SOMMAREN VARIT DÅ?" frågar Jobbcoachen, småler och bjuder mig på ett tuggummi.
"Jo tack, jämna plågor" svarar jag och tar ett tuggummi.
Tyst en stund. Jobbcoachen studerar mig. Hon ler fortfarande.
"Du är inte särskilt solbränd" säger hon och snurrar ett halvt varv och knappar in något på datorn.
"Hur var vädret i Polen?" frågar jag
Jobbcoachen snurrar tillbaka ett halvt varv och borrar ögonen i mig.
"Ett ord till om Polen och jag försvinner igen" väser hon mellan tänderna.
Jag nickar, tuggar lite och försöker göra en bubbla med mitt tuggummi.
Det går inte så bra.
Jobbcoachen snurrar tillbaka till sin dator.
"Nu skall vi se, du har 245 A-kasse dagar kvar"
"Nä" säger jag "271 dagar, de senaste fem veckorna räknas väl inte?"
"Varför skulle de inte göra det?" frågar Jobbcoachen utan att lyfta blicken från sin dator.
"Men jag har ju suttit häktad, jag har ju inte haft någon möjlighet att..." säger jag
"Systemet säger ingenting om häktad. Systemet säger 245 dagar. Och då är det 245 dagar. 245 dagar till Dagen D"
myser Jobbcoachen och knackar lite på skrivbordslådan där hon förvarar sin Colt.
"Från och med nu är det jag som sätter reglerna" Jobbcoachen tittar mig rakt i ögonen.
"Din attityd under hösten 2009 skall vara: Extremt Positiv, Väldigt Följsam och Helt Befriad från Sarkasmer. Är det uppfattat?"
"Det är absolut uppfattat, inga problem. Jag är: JätteGlad, Flexibel och Fullständigt Seriös" svarar jag.
"Om du andas minsta pessimism försvinner jag och du blir inburad för alltid. Uppfattat?"
"Okidoki uppfattat" säger jag och tuggar jättemycket på mitt tuggummi.
"Vi träffas minst en gång i veckan. Du får reda på var, när och hur någon timma innan vi skall träffas. Uppfattat?"
"Uppfattat" säger jag och gör tummen upp.
"Till nästa gång vi skall ses skall du ha formulerat ett MOTTO! Det skall vara fullt av optimism, framåtanda och vinnarglädje. Och så får det gärna vara lite rivigt"
"Rivigt?"
"Märk inte ord, då skjuter jag dig."
"Uppfattat" säger jag, blinkar med höger öga och gör V- tecknet.
Telefonen ringer.
Jag ligger fortfarande och sover men svarar tydligen ändå.
En kvinnoröst viskar att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att systemet är en lyx jag inte kan unna mig.
Kvinnan i telefonen blir tyst. Sen frågar hon vad jag pratar om.
Jag sover fortfarande men svarar artigt att jag befinner mig i ett parallellt universum och ber henne och hennes Orcher att lämna mig ifred. Sen lägger jag till att hon luktar Amorphophallus titanum (lat:oformlig manslem)
Kvinnan i luren säger att hon överväger att ringa polisen och anmäla mig för trakasserier.
Ungefär då vaknar jag. Jag harklar mig, ber om ursäkt och säger att jag inte tar ansvar för den konversation som utspelade sig tidigare eftersom jag inte var vid medvetande.
Kvinnan godtar min ursäkt.
Jag tackar och frågar vad hon vill.
Kvinnan i luren säger att jag skall infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00 annars åker jag ur systemet.
Jag svarar att jag älskar systemet och gärna vill fortsätta åka runt i det.
Kvinnan i luren upprepar att jag isåfall borde infinna mig på AF KULTUR ÖST kl 10:00.
AF KULTUR ÖST 10:00
Jag sitter i en filtbeklädd röd designstol och studerar Arbetsförmedlare som avverkar den ena Arbetslösa Kulturarbetaren efter den andra. Alla ler, pratar snällt och är solbrända.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Skönt. Men konstigt.
Jag har ju ändå varit skäligen misstänkt för att ha fört bort en av deras arbetskamrater.
10:30
Jag sitter fortfarande i den filtbeklädda röda designstolen.
Arbetsförmedlarna avverkar fortfarande Arbetslösa Kulturarbetare.
Ingen verkar bry sig om min närvaro.
Fortfarande skönt.
11:00
Jag har somnat i min filtbeklädda röda designstol.
Huvudet hänger vid bröstet. Dreglar lite.
Ganska skönt.
Någon knackar mig på axeln.
JOBBCOACHEN?!
"IN PÅ MITT KONTOR! NU!"
11:01
Jag och Jobbcoachen inne på Jobbcoachens kontor kallat "Regissören" .
På kontoret finns ett skrivbord, en dator och en självlysande jordglob.
Jobbcoachen sitter i kontorsstol (lyxvarianten: svart läder, armstöd och huvudkudde)
Jag sitter på en gul Ikeapall som heter Evert.
"HUR HAR SOMMAREN VARIT DÅ?" frågar Jobbcoachen, småler och bjuder mig på ett tuggummi.
"Jo tack, jämna plågor" svarar jag och tar ett tuggummi.
Tyst en stund. Jobbcoachen studerar mig. Hon ler fortfarande.
"Du är inte särskilt solbränd" säger hon och snurrar ett halvt varv och knappar in något på datorn.
"Hur var vädret i Polen?" frågar jag
Jobbcoachen snurrar tillbaka ett halvt varv och borrar ögonen i mig.
"Ett ord till om Polen och jag försvinner igen" väser hon mellan tänderna.
Jag nickar, tuggar lite och försöker göra en bubbla med mitt tuggummi.
Det går inte så bra.
Jobbcoachen snurrar tillbaka till sin dator.
"Nu skall vi se, du har 245 A-kasse dagar kvar"
"Nä" säger jag "271 dagar, de senaste fem veckorna räknas väl inte?"
"Varför skulle de inte göra det?" frågar Jobbcoachen utan att lyfta blicken från sin dator.
"Men jag har ju suttit häktad, jag har ju inte haft någon möjlighet att..." säger jag
"Systemet säger ingenting om häktad. Systemet säger 245 dagar. Och då är det 245 dagar. 245 dagar till Dagen D"
myser Jobbcoachen och knackar lite på skrivbordslådan där hon förvarar sin Colt.
"Från och med nu är det jag som sätter reglerna" Jobbcoachen tittar mig rakt i ögonen.
"Din attityd under hösten 2009 skall vara: Extremt Positiv, Väldigt Följsam och Helt Befriad från Sarkasmer. Är det uppfattat?"
"Det är absolut uppfattat, inga problem. Jag är: JätteGlad, Flexibel och Fullständigt Seriös" svarar jag.
"Om du andas minsta pessimism försvinner jag och du blir inburad för alltid. Uppfattat?"
"Okidoki uppfattat" säger jag och tuggar jättemycket på mitt tuggummi.
"Vi träffas minst en gång i veckan. Du får reda på var, när och hur någon timma innan vi skall träffas. Uppfattat?"
"Uppfattat" säger jag och gör tummen upp.
"Till nästa gång vi skall ses skall du ha formulerat ett MOTTO! Det skall vara fullt av optimism, framåtanda och vinnarglädje. Och så får det gärna vara lite rivigt"
"Rivigt?"
"Märk inte ord, då skjuter jag dig."
"Uppfattat" säger jag, blinkar med höger öga och gör V- tecknet.
fredag 10 juli 2009
DAG 273: HÄKTAD (T.O.M 10:e AUGUSTI)
Ett snabbt meddelande från en Cell på Häktet:
RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:
Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)
UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.
RESULTAT AV GÅRDAGENS SLAGSMÅL PÅ NYTORGET:
Två knäckta revben
+
En vrickad tumme. (när jag skulle peta media snubben i ögat och han försvarade sig med att vrida om min tumme)
+
En axel ur led (när jag försökte ställe en Rullstolsbunden konstnär upp för att vår kamp skulle bli mer jämlik)
+
Hjärnskakning ( när den Rullstolsbundne konstnären föll ihop och drog med mig ned i fallet så att jag hamnade under honom och hans rullstol.)
+
Ambulans kom (för att hjälpa den Rullstolsbundne)
+
Polisen kom (för att arrestera mig)
+
Polisen såg min id handlingar, undrade om jag kände JOBBCOACHEN.
+
Jag erkände att jag kände JOBBCOACHEN och undrade vad hon hade med saken att göra.
+
Polisen sa att hon var försvunnen sedan den 1:a Juli (DAG 280).
Jag var den sista personen hon var i kontakt med.
+
Därför är jag skäligen misstänkt för att ha något att göra med hennes försvinnande.
+
Polisen tog fram handklovar och annat jox.
+
Jag sprang. Snabbt som fan (så snabbt det går att springa med två knäckta revben, vrickad tumme, axel ur led och hjärnskakning)
+
Polisen sprang efter.
=
Häktad, inspärrad, förlagd med BLOGGFÖRBUD och får inte komma ut förrän den10:E AUGUSTI.
(då alla tjänstemän kommer tillbaka från semestern)
UPPMANING TILL ALLMÄNHETEN:
Om ni ser en liten polsk, lomhörd och förbannad kvinna med mörkt hår, hetsig blick och en COLT PYTHON 357 MAGNUM.
Fånga henne, sätt henne i en liten bur och överlämna henne till Polisen genast.
onsdag 1 juli 2009
DAG 280 Michael Jackson arv
AF KULTUR ÖST: Jobbcoachmöte 11:30
Tryckande hett. Jobbcoach i minikjol. Håriga ben. Gäll röst.
Tipsade om olika speeddating tekniker. Tror jag.
Egentligen hörde jag knappt vad hon sa.
Mina hjärna och jag är fortfarande på kollisionskurs och jag har svårt med koncentrationen.
Därför satt jag mest och tänkte på att bli brun, akrobatporr och på Michael Jackson arv och om hans påstådda syrgasbädd är tillsalu nu efter hans död. Eller om den bara är ett pr- trick.
Sen tänkte jag lite på pr- trick.
Rubriken på mitt blogginlägg idag är ett pr -trick.
Jag lärde mig det av BookyDarling Maria som är ett pr- geni och min första bloggkompis.
Alla som egentligen är intresserade av att läsa om Michael Jacksons arv kommer att hamna på den här sidan och bli djupt besvikna.
"OM DU INTE FIXAR ETT JOBB SNART BLIR DET JOBEN!" skrek Jobbcoachen två centimeter från mitt öra.
Hon tyckte nog att det var dags för ett hot. Det var ju trots allt bara en vecka sedan hon ringde och klickade med sin pistol i telefonen.
Hursomhelst hon lyckades.
"JOBEN?"
"Japp, inget trevligt ställe. Dom som hamnar på JOBEN mår inte bra."
sa Jobbcoachen, knäckte samtliga fem fingrar på sin höger hand, lutade sig tillbaka, la armarna i kors och gungade lite på sin kontorstol.
"Är det sant? Skicka mig till JOBEN genast. Jag måste börja umgås med likasinnade. Mer deppiga. Som ser lite svart på livet."
Jag kände hur hoppet sakta återvände.
"JOBEN LIGGER I HELVETET! DÄR VILL MAN INTE VARA! DÄR SITTER MAN HELA DAGARNA I TELEFON OCH SÖKER JOBB! OCH NÄR MAN INTE SÖKER JOBB KOMMER EN ARG ARBETSFÖRMEDLARE SOM FLÅSAR DIG I NACKEN OCH KALLAR DIG SAKER DU ÖNSKAR DU INTE FÖRSTOD!"
"Det låter ju som det där Spader Dam som ligger vid Fridhemsplan. Utan latexet då. Eller kedjorna. Spännande grepp AF KULTUR ÖST har börjat med. Me like. Visa mig JOBEN genast "
Jobbcoachen suckade, skakade på huvudet och såg ut att vilja röka ett helt paket Gula Blend.
"Du kvalar inte in på JOBEN än. Du har för många dagar kvar. Jag ville bara upplysa dig om att JOBEN finns."
"Tack" sa jag.
"NU TILL HANDLINGSPLANEN: VAD HAR DU GJORT DEN SENASTE TIDEN? AVGE LÄGESRAPPORT! "
Jobbcoachen bankade in en massa lösenord på sin dator.
"Tja, jag har lämnat in en ansökan om könsbyte, fått en fanclub på facebook, kommit fram till att jag antagligen är Jesus, övat på att hänga i kors, gått på Jobbintervju, nätverksmöte, legat med en kille, träffat Spärrvakt Sara, skrivit en bok, kommit på att jag redan skrivit den boken osv. Lite ditt och datt. Har du tuggummi? " sa jag.
Jobbcoachen slutade skriva på datorn och blev plötsligt alldeles lugn.
"Nej, jag har inget tuggummi. Däremot har jag den här" sa hon och drog ut sin översta skrivbordslåda.
"Colt Python: 357 Magnum. The Rolls- Rolls of Colt revolvers som vi säger i Polen."
"Snygg" sa jag och svalde lite.
"Tack" sa Jobbcoachen och för första gången fick vi ögonkontakt.
Det blev alldeles tyst.
Jag gick snabbt därfrån.
Påväg ut hörde jag Jobbcoachen:
"280 DAGAR KVAR!" Sen sköt hon två lösa skott.
Tryckande hett. Jobbcoach i minikjol. Håriga ben. Gäll röst.
Tipsade om olika speeddating tekniker. Tror jag.
Egentligen hörde jag knappt vad hon sa.
Mina hjärna och jag är fortfarande på kollisionskurs och jag har svårt med koncentrationen.
Därför satt jag mest och tänkte på att bli brun, akrobatporr och på Michael Jackson arv och om hans påstådda syrgasbädd är tillsalu nu efter hans död. Eller om den bara är ett pr- trick.
Sen tänkte jag lite på pr- trick.
Rubriken på mitt blogginlägg idag är ett pr -trick.
Jag lärde mig det av BookyDarling Maria som är ett pr- geni och min första bloggkompis.
Alla som egentligen är intresserade av att läsa om Michael Jacksons arv kommer att hamna på den här sidan och bli djupt besvikna.
"OM DU INTE FIXAR ETT JOBB SNART BLIR DET JOBEN!" skrek Jobbcoachen två centimeter från mitt öra.
Hon tyckte nog att det var dags för ett hot. Det var ju trots allt bara en vecka sedan hon ringde och klickade med sin pistol i telefonen.
Hursomhelst hon lyckades.
"JOBEN?"
"Japp, inget trevligt ställe. Dom som hamnar på JOBEN mår inte bra."
sa Jobbcoachen, knäckte samtliga fem fingrar på sin höger hand, lutade sig tillbaka, la armarna i kors och gungade lite på sin kontorstol.
"Är det sant? Skicka mig till JOBEN genast. Jag måste börja umgås med likasinnade. Mer deppiga. Som ser lite svart på livet."
Jag kände hur hoppet sakta återvände.
"JOBEN LIGGER I HELVETET! DÄR VILL MAN INTE VARA! DÄR SITTER MAN HELA DAGARNA I TELEFON OCH SÖKER JOBB! OCH NÄR MAN INTE SÖKER JOBB KOMMER EN ARG ARBETSFÖRMEDLARE SOM FLÅSAR DIG I NACKEN OCH KALLAR DIG SAKER DU ÖNSKAR DU INTE FÖRSTOD!"
"Det låter ju som det där Spader Dam som ligger vid Fridhemsplan. Utan latexet då. Eller kedjorna. Spännande grepp AF KULTUR ÖST har börjat med. Me like. Visa mig JOBEN genast "
Jobbcoachen suckade, skakade på huvudet och såg ut att vilja röka ett helt paket Gula Blend.
"Du kvalar inte in på JOBEN än. Du har för många dagar kvar. Jag ville bara upplysa dig om att JOBEN finns."
"Tack" sa jag.
"NU TILL HANDLINGSPLANEN: VAD HAR DU GJORT DEN SENASTE TIDEN? AVGE LÄGESRAPPORT! "
Jobbcoachen bankade in en massa lösenord på sin dator.
"Tja, jag har lämnat in en ansökan om könsbyte, fått en fanclub på facebook, kommit fram till att jag antagligen är Jesus, övat på att hänga i kors, gått på Jobbintervju, nätverksmöte, legat med en kille, träffat Spärrvakt Sara, skrivit en bok, kommit på att jag redan skrivit den boken osv. Lite ditt och datt. Har du tuggummi? " sa jag.
Jobbcoachen slutade skriva på datorn och blev plötsligt alldeles lugn.
"Nej, jag har inget tuggummi. Däremot har jag den här" sa hon och drog ut sin översta skrivbordslåda.
"Colt Python: 357 Magnum. The Rolls- Rolls of Colt revolvers som vi säger i Polen."
"Snygg" sa jag och svalde lite.
"Tack" sa Jobbcoachen och för första gången fick vi ögonkontakt.
Det blev alldeles tyst.
Jag gick snabbt därfrån.
Påväg ut hörde jag Jobbcoachen:
"280 DAGAR KVAR!" Sen sköt hon två lösa skott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)