Jobbcoachen ringde 0500 imorse.
"Medborgarplatsen nu!" väste hon i telefon
Jag gick lugnt dit.
Jobbcoachen var klädd i Burka (heltäckande) och högklackat.
Ville inte bli igenkänd.
Jag hade pyjamas.
"HAR DU FORMULERAT ETT MOTTO?" frågad Jobbcoachen
"Japp" sa jag.
"LÅT HÖRA" sa Jobbcocoachen
"Man vet aldrig när ett rep kan komma till användning." sa jag.
Tyst en stund. Jobbcoachen såg förvirrad ut.
"Nalle Puh-direktcitat" sa jag.
"Jag vet" väste Jobbcoachen "Man vet aldrig när ett SNÖRE kan komma till användning, heter det"
"Nej, rep" sa jag
"Snöre" sa Jobbcoachen
"Rep" sa jag
"Snöre" sa Jobbcoachen
"Rep, snöre, snöre, rep, samma sak" sa jag och knyckte på axlarna.
Tyst en stund. Jobbcoachen såg ut som om hon ville bita någon.
"OKEJ SKIT I MOTTO! HAR DU EN AFFÄRSPLAN?" Jobbcoachen stirrade stint in i mina ögon.
"Absolut, jag tänkte starta en Självutvecklingskurs som heter:
ATT ÄGA SIG SJÄLV OCH SÄLJA UT DELAR AV SIN FAMILJ.
Jag skall hålla den på konferenshotellet i Saltsjöbaden.
Och jag tänkte att den skulle resultera i att deltagarna fick auktionera ut sina föräldrar till varandra."
"VÄRDELÖS IDÉ!" sa Jobbcoachen och tog upp sin kalender.
Tyst en stund.
"OM 232 DAGAR ÄR DU DÖD" fortsatte hon och log triumferande.
"DET VAR ETT JÄVLA TJAT OM DÖDEN!" sa jag och gav en henne en rak höger.
Sen ringde min mobil. Jag svarade.
Dålig linje. Långdistans samtal.
En kvinnoröst.
"Är det Aka Loser jag talar med?"
"Ja"
"Bra. Kom till mitt kontor nu. Jag har ett jobb åt dig"
Visar inlägg med etikett MOTTO. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MOTTO. Visa alla inlägg
fredag 4 september 2009
måndag 24 augusti 2009
DAG: 241
Motto:
”Det gäller att äta eller att ätas”
(Spärrvakt Sara gav mottot till mig. Hon, i sin tur, hade fått det från KöttBonden utanför Umeå. Som har läst min Blogg och således fått det från mig.)
”Det gäller att äta eller att ätas”
(Spärrvakt Sara gav mottot till mig. Hon, i sin tur, hade fått det från KöttBonden utanför Umeå. Som har läst min Blogg och således fått det från mig.)
fredag 21 augusti 2009
DAG: 242
Igår grät jag hos Gunnar och Siv.
Idag har jag fått DN, Elräkningen och ett mail från
"How to enlarge your Penis"
Ordningen är återställd. I'm back. Det finns en Gud.
(Som tydligen vill att jag skall ha en väldigt stor snopp.)
För att fira min återuppståndelse övade jag lite på mitt träkors.
Sen ringde jag Spärrvakt Sara.
Hon blev glad när hon hörde min röst för då kunde hon berätta för någon om hennes nya "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar
(hon har tryckt upp 50 stycken och sålt alla till en bonde utanför Umeå).
Jag sa grattis och frågade henne om hon inte skulle fråga mig hur det hade varit i Häktet.
Varför skulle jag det? frågade Spärrvakt Sara.
Sen var hon tvungen att lägga på.
Hon skulle till Spärren och stoppa folk.
Jag sitter inne på toaletten (för det är här jag tänker bäst) och försöker få ihop trådarna.
Jag måste ha raderats ur det kollektiva undermedvetna de senaste fem veckorna.
Ingen har träffat mig, saknat mig eller undrat var jag har varit någonstans.
Det enda kruxet är det här med A-kassan.
Jag borde ju rimligtvis ha försvunnit tillfälligt ur A-kassans medvetande också. Men icke. 25 A-kasse dagar ha gått upp i rök.
Det ger visserligen lite klirr i kassan.
Men mitt liv är 25 dagar kortare nu än för 25 dagar sedan.
Jag gillar inte den tanken.
"LIVET HADE ÄNDÅ VARIT 25 DAGAR KORTARE, OAVSETT OM DU ÄR UNDER DÖDSHOT ELLER INTE! IDIOT!'"
Det där var Gunnar som skriker från andra sidan väggen.
Sedan igår har vi fått någon slags telepatisk kontakt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till. Hursomhelst kan han läsa mina tankar...
"DU TÄNKER JU FÖR FAN HÖGT!! OCH DEN HÄR JÄVLA STATARKÅKEN ÄR JÄVLIGT LYHÖRD!!"
Tänker jag högt?
"KAN DU HÅLLA KÄFTEN NU SÅ ATT MAN KAN FÅ SKITA IFRED?!"
?
Jag sitter i köket och försöker få ihop trådarna.
Det är något som inte stämmer, de senaste fem veckorna..
"SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAN"
Gunnar igen.
"HUR DÅ?" (Det är lika bra att tilltala honom direkt.)
Gunnar: "FÖRST MÅSTE DU HA ETT MOTTO!"
Jag: "Ett motto, jag antecknar..."
Gunnar: "KÄFTEN, JAG ÄR INTE KLAR!"
Jag: "Förlåt"
Gunnar: "SEN SKALL DU GÖRA EN :"MASSIVE ACTION PLAN!"
Jag: "Vad är det?"
Gunnar: "VA FAN VET JAG, JAG E BARA EN ENKEL KNEGARE"
Jag: "Men varför sa du det då?"
Gunnar "JAG HAR RÅKAT FÅ IN EN SÅN DÄR AMERIKANSK COACH I MIN HÖRAPPARAT. DEN JÄVLA STRIDSPITTSFJOLLAN LÄMNAR MIG INTE IFRED. VILL DU HA HONOM? "
Jag: "O YEAH, SEND HIM OVER, GOD BLESS, HALLELUJA, AMEN!"
Idag har jag fått DN, Elräkningen och ett mail från
"How to enlarge your Penis"
Ordningen är återställd. I'm back. Det finns en Gud.
(Som tydligen vill att jag skall ha en väldigt stor snopp.)
För att fira min återuppståndelse övade jag lite på mitt träkors.
Sen ringde jag Spärrvakt Sara.
Hon blev glad när hon hörde min röst för då kunde hon berätta för någon om hennes nya "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar
(hon har tryckt upp 50 stycken och sålt alla till en bonde utanför Umeå).
Jag sa grattis och frågade henne om hon inte skulle fråga mig hur det hade varit i Häktet.
Varför skulle jag det? frågade Spärrvakt Sara.
Sen var hon tvungen att lägga på.
Hon skulle till Spärren och stoppa folk.
Jag sitter inne på toaletten (för det är här jag tänker bäst) och försöker få ihop trådarna.
Jag måste ha raderats ur det kollektiva undermedvetna de senaste fem veckorna.
Ingen har träffat mig, saknat mig eller undrat var jag har varit någonstans.
Det enda kruxet är det här med A-kassan.
Jag borde ju rimligtvis ha försvunnit tillfälligt ur A-kassans medvetande också. Men icke. 25 A-kasse dagar ha gått upp i rök.
Det ger visserligen lite klirr i kassan.
Men mitt liv är 25 dagar kortare nu än för 25 dagar sedan.
Jag gillar inte den tanken.
"LIVET HADE ÄNDÅ VARIT 25 DAGAR KORTARE, OAVSETT OM DU ÄR UNDER DÖDSHOT ELLER INTE! IDIOT!'"
Det där var Gunnar som skriker från andra sidan väggen.
Sedan igår har vi fått någon slags telepatisk kontakt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till. Hursomhelst kan han läsa mina tankar...
"DU TÄNKER JU FÖR FAN HÖGT!! OCH DEN HÄR JÄVLA STATARKÅKEN ÄR JÄVLIGT LYHÖRD!!"
Tänker jag högt?
"KAN DU HÅLLA KÄFTEN NU SÅ ATT MAN KAN FÅ SKITA IFRED?!"
?
Jag sitter i köket och försöker få ihop trådarna.
Det är något som inte stämmer, de senaste fem veckorna..
"SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAN"
Gunnar igen.
"HUR DÅ?" (Det är lika bra att tilltala honom direkt.)
Gunnar: "FÖRST MÅSTE DU HA ETT MOTTO!"
Jag: "Ett motto, jag antecknar..."
Gunnar: "KÄFTEN, JAG ÄR INTE KLAR!"
Jag: "Förlåt"
Gunnar: "SEN SKALL DU GÖRA EN :"MASSIVE ACTION PLAN!"
Jag: "Vad är det?"
Gunnar: "VA FAN VET JAG, JAG E BARA EN ENKEL KNEGARE"
Jag: "Men varför sa du det då?"
Gunnar "JAG HAR RÅKAT FÅ IN EN SÅN DÄR AMERIKANSK COACH I MIN HÖRAPPARAT. DEN JÄVLA STRIDSPITTSFJOLLAN LÄMNAR MIG INTE IFRED. VILL DU HA HONOM? "
Jag: "O YEAH, SEND HIM OVER, GOD BLESS, HALLELUJA, AMEN!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)