Visar inlägg med etikett SPÄRRVAKT SARA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SPÄRRVAKT SARA. Visa alla inlägg

måndag 26 oktober 2009

DAG 216

Jag ringde Spärrvakt Sara idag.
Jag tänkte att hon kunde ta sig in i min lägenhet,
slå ner Jobbcoachen och rädda mig härifrån.
Men hon skulle till Gävle för att sälja "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar.
Jag sa att hon borde rädda mig först eftersom vi har en lång och djup vänskap bakom oss.

"Det kanske vi har" sa Spärrvakt Sara "Men Kampen går före allt"

"Vilken Kamp?" frågade jag.

"Vilken Kamp som helst" sa Spärrvakt Sara och la på.

onsdag 23 september 2009

DAG 226

Fick ett Telegram imorse:

"Hej från JAPAN. Stopp. Har Läst Din Pressrelease. Stopp.
Du kan absolut inte skicka den. Stopp.
Det är alldeles för få Ursäkter. Stopp.
Gör som Japanerna. Stopp.
Inled med Förlåt. Sen ber du om Ursäkt tre gånger.
Sen avslutar du med Förlåt. Stopp.
Skriv om nu! Klart Slut från Daniella Mendel-Enk"

Sen fick jag ett Mail :

"VÄRDELÖS PRESRELEASE! MIN POLSKA SJÄL VRIDER SIG AV SKAM! VILL DU ATT SAMTLIGA POTENTIELLA KULTURARBETSGIVARE SKALL SVARTLISTA DIG FÖR ALL FRAMTID? SKRIV GENAST OM ELLER SÅ SKJUTER JAG DIG! "
Med Vänlig Hälsning JobbCoachen från Okänd Ort.

Sen ringde Spärrvakt Sara.

"Jag har läst din Pressrelease" sa hon och gäspade. "Seg och tråkig som en omörad Hängbiff. Skriv om, Marinera och Kötta på den rejält!"

Jag är förvirrad. Tydligen kan jag inte det här med PressRelease. Därför vänder jag mig till Dig Begåvade och Mångfacetterade Läsare.


Jag Efterlyser en Klatschig PressRelease på Temat:
AKA LOSER 300 -The Blogg.

Skicka in Ditt Bidrag till akaloserloser@gmail.com.

Som Ersättning får du ta del av ...ett större Sammanhang.
Eller så får du en T-Shirt.

Bidraget skall vara inskickat senast Måndag Nästa Vecka kl 1200

måndag 21 september 2009

DAG 228

Nu är den jävla PRESSRELEASEN (som jag tänkte skicka till alla Potentiella KulturArbetsgivare som finns) klar.

"AKA LOSER 300- Arbetslös KulturArbetarBlogg av en Arbetslös Kulturarbetare om en Arbetslös KulturArbetare som mest är Arbetslös."

Jag heter Aka Loser och är 32 och ett halvt år.
Jag har 300 A-kasse dagar på mig att hitta ett Jobb.
Annars kommer min Jobbcoach att skjuta mig.
Har ni något ledigt?

Jag tror att jag kan allt.
Jag har gått 450 kurser i Kreativt Skrivande, Konst och Självutveckling.
Det enda jag missat är en Akvarellkurs på Tjörn men det kommer.
Dessutom har jag varit inspärrad i 5 veckor och gått flera kurser på Häktet.
Så har jag skrivit en bok om min barndom. Två gånger.
Jag har en Fanclub på Facebook och är Allmänt Uppskattad av Gräsrötterna.


Jag är inskriven på AF KULTUR ÖST (Arbetsförmedlingarnas Rolls-Rolls) och tilldelad en Polsk och Lomhörd Jobbcoach som gärna vill se mig död.
Därför har jag sedan dag 300 dokumenterat mitt liv. Som ett Testamente.
Ni borde läsa den nu. Börja på dag 300. Följ nedräkningen.

Sagt om Aka Loser:
"Hon är oerhört Karismatisk, Begåvad och Talangfull. Hon är Arbetslös. Nästan Jämt. Har ändå Hög Tunnelbane Moral. Plankar aldrig. Sånt uppskattar jag." Spärrvakt Sara, vän.

"Hon är Provocerande Naiv, Jobbig och Lat. Fullständigt Oseriös i sitt Jobbsökande. Lyssnar inte till Goda Råd och Saknar Hyfs. Irriterande, helt enkelt. Som konstnär? Oupptäckt. Förmodligen kommer hon hinna dö innan någon fattar att hon någonsin har funnits" Jobbcoachen

Sagt om Aka Loser av Aka Loser: "Jag tycker om att ordvitsa"

Vill ni veta mer om mig och mitt Tidsdokument av Livet som Arbetslös KulturArbetare i FattigSverige 2009 kan ni gå in på:

akaloser300.blogspot.com

Kontakta mig på akaloserloser@gmail.com om ni har ett Jobb eller Fråga.
Ni kommer garanterat få tag på mig. Eftersom jag för det mesta ligger hemma på mitt Träkors och vältrar mig i Självförakt.

måndag 24 augusti 2009

DAG: 241

Motto:
”Det gäller att äta eller att ätas”

(Spärrvakt Sara gav mottot till mig. Hon, i sin tur, hade fått det från KöttBonden utanför Umeå. Som har läst min Blogg och således fått det från mig.)

fredag 21 augusti 2009

DAG: 242

Igår grät jag hos Gunnar och Siv.
Idag har jag fått DN, Elräkningen och ett mail från
"How to enlarge your Penis"
Ordningen är återställd. I'm back. Det finns en Gud.
(Som tydligen vill att jag skall ha en väldigt stor snopp.)

För att fira min återuppståndelse övade jag lite på mitt träkors.
Sen ringde jag Spärrvakt Sara.

Hon blev glad när hon hörde min röst för då kunde hon berätta för någon om hennes nya "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar
(hon har tryckt upp 50 stycken och sålt alla till en bonde utanför Umeå).
Jag sa grattis och frågade henne om hon inte skulle fråga mig hur det hade varit i Häktet.
Varför skulle jag det? frågade Spärrvakt Sara.
Sen var hon tvungen att lägga på.
Hon skulle till Spärren och stoppa folk.

Jag sitter inne på toaletten (för det är här jag tänker bäst) och försöker få ihop trådarna.
Jag måste ha raderats ur det kollektiva undermedvetna de senaste fem veckorna.
Ingen har träffat mig, saknat mig eller undrat var jag har varit någonstans.
Det enda kruxet är det här med A-kassan.
Jag borde ju rimligtvis ha försvunnit tillfälligt ur A-kassans medvetande också. Men icke. 25 A-kasse dagar ha gått upp i rök.
Det ger visserligen lite klirr i kassan.
Men mitt liv är 25 dagar kortare nu än för 25 dagar sedan.
Jag gillar inte den tanken.

"LIVET HADE ÄNDÅ VARIT 25 DAGAR KORTARE, OAVSETT OM DU ÄR UNDER DÖDSHOT ELLER INTE! IDIOT!'"

Det där var Gunnar som skriker från andra sidan väggen.
Sedan igår har vi fått någon slags telepatisk kontakt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till. Hursomhelst kan han läsa mina tankar...

"DU TÄNKER JU FÖR FAN HÖGT!! OCH DEN HÄR JÄVLA STATARKÅKEN ÄR JÄVLIGT LYHÖRD!!"

Tänker jag högt?

"KAN DU HÅLLA KÄFTEN NU SÅ ATT MAN KAN FÅ SKITA IFRED?!"


?


Jag sitter i köket och försöker få ihop trådarna.
Det är något som inte stämmer, de senaste fem veckorna..

"SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAN"

Gunnar igen.

"HUR DÅ?" (Det är lika bra att tilltala honom direkt.)

Gunnar: "FÖRST MÅSTE DU HA ETT MOTTO!"

Jag: "Ett motto, jag antecknar..."

Gunnar: "KÄFTEN, JAG ÄR INTE KLAR!"

Jag: "Förlåt"

Gunnar: "SEN SKALL DU GÖRA EN :"MASSIVE ACTION PLAN!"

Jag: "Vad är det?"

Gunnar: "VA FAN VET JAG, JAG E BARA EN ENKEL KNEGARE"

Jag: "Men varför sa du det då?"

Gunnar "JAG HAR RÅKAT FÅ IN EN SÅN DÄR AMERIKANSK COACH I MIN HÖRAPPARAT. DEN JÄVLA STRIDSPITTSFJOLLAN LÄMNAR MIG INTE IFRED. VILL DU HA HONOM? "

Jag: "O YEAH, SEND HIM OVER, GOD BLESS, HALLELUJA, AMEN!"

torsdag 2 juli 2009

DAG 279

Jobbig natt. Kvavt. Svettigt.
Jag har drömt om Hjärnan igen.
Den hade fortfarande ben och den här gången var den på väg mot tunnelbanan.
Jag sprang efter den i vanlig ordning och i vanlig ordning hade den ett väldigt försprång.
Tills den kom till spärren. Där satt Spärrvakt Sara och stoppade den.

"No way José" sa hon för det är så hon brukar stoppa plankare.

”Men jag är minderårig” sa Hjärnan och log sitt allra sötaste leende.

”No way José” fortsatte Spärrvakt Sara ”Betala”

”Pensionär?” försökte Hjärnan.

”No way Jo...”

”Okej, jag har skitbråttom, släpp igenom.. ”

”Det kommer en tunnelbana varje minut. I alla riktiningar. Du har tid att betala.”

”MEN JAG KAN INTE BETALA; JAG HAR INGA PENGAR: JAG HAR INTE ENS NÅGRA ARMAR; OCH INGA FICKOR ATT HA PENGARNA I ! GE MIG ETT BREAK FÖR FAN! SLÄPP IGENOM MIG!”

Sen vaknade jag.

torsdag 25 juni 2009

DAG 284

Det är sol ute och de flesta Potentiella Kultur Arbetsgivare sitter nog på någon uteservering och Twittrar.
Så jag tänkte att jag skulle gå till Nytorget och nätverka lite.
Den enda Potentiella Kulturarbetsgivaren jag såg där var Kjell Sundvall och han är inte så Kultur. Han är mer Beck.
Och jävligt solbränd. Helt röd i fejan. Dessutom har min kompis Genus Göran (han är genuskonsult och väldigt stolt) dömt ut Kjell som en slags heteronormativ Antikrist. Och eftersom jag antagligen är Jesus så bör vi nog undvika kontakt.

Så när jag såg Kjell sökte jag genast skydd i närmaste buske.
Där träffade jag min kompis Spärrvakt Sara.
Hon hade suttit i busken en kvart ungefär.
Mest för att undvika en agroplankare hon stoppade i spärren imorse.
Men också för att hon tyckte det svalkade i skuggan.
Och för att hon gillar när taggiga buskgrenar kliar på hennes eksem.

När Kjell och Agroplankaren hade försvunnit gick vi och tog en kaffe.
Vi pratade lite om livet och goda gärningar.
Spärrvakt Sara sa att hon var väldigt nöjd med sin insats i samhället.
Hon stoppar ändå folk som rusar fram i tillvaron och snart har hon samlat ihop en massa pengar på att stoppa folk och då skall hon åka ut till landet och ha en ateljé och ta kort på konstiga människor och vara i harmoni med en massa kor. Jag tror inte att hon kommer att vara i harmoni med kor.
Fast jag sa ingenting.

"Kor är bra" sa jag och smuttade på mitt kaffe.

Då blev Spärrvakt Sara glad. ”Du är klok, du” sa hon.

"Du är också klok." svarade jag " För att vara ko"

Sen skrattade jag lite åt min egen Tjuren Fredinad ordvits.
Spärrvakt Sara skrattade inte.
Hon satt tyst i tio minuter till jag hade sagt förlåt och lovat henne att jag aldrig skall likna henne vid en ko mer.
Sen var vi kompisar igen. Och höll med varandra om allt.
Spärrvakt Sara kom fram till att vi (Spärrvakter och Arbetslösa Kulturarbetare) är en annan sort än alla de där kollektivtrafikanterna som måste hinna med tunnelbanan hela tiden.

"Just det" sa jag "Vi är mer ZEN, inte så där västvärld stressiga"

Sen drack vi lite mer kaffe. Jag fyllde på med mjölk och socker.

"Jag har slutat med socker" sa Spärrvakt Sara. ”Jag tror jag knarkade socker förrut. Så det tog ett tag att tända av. Typ en vecka. Jag svettades och var tvungen att shoppa på Myrornas hela tiden.”

"Jag vill också shoppa på Myrornas" sa jag.

Sen var Spärrvakt Sara tvungen att gå.
Vi bestämde att vi skulle ses i buskarna nästa vecka igen.