Jobbig natt. Kvavt. Svettigt.
Jag har drömt om Hjärnan igen.
Den hade fortfarande ben och den här gången var den på väg mot tunnelbanan.
Jag sprang efter den i vanlig ordning och i vanlig ordning hade den ett väldigt försprång.
Tills den kom till spärren. Där satt Spärrvakt Sara och stoppade den.
"No way José" sa hon för det är så hon brukar stoppa plankare.
”Men jag är minderårig” sa Hjärnan och log sitt allra sötaste leende.
”No way José” fortsatte Spärrvakt Sara ”Betala”
”Pensionär?” försökte Hjärnan.
”No way Jo...”
”Okej, jag har skitbråttom, släpp igenom.. ”
”Det kommer en tunnelbana varje minut. I alla riktiningar. Du har tid att betala.”
”MEN JAG KAN INTE BETALA; JAG HAR INGA PENGAR: JAG HAR INTE ENS NÅGRA ARMAR; OCH INGA FICKOR ATT HA PENGARNA I ! GE MIG ETT BREAK FÖR FAN! SLÄPP IGENOM MIG!”
Sen vaknade jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar