DAG 219

Fortfarande Inlåst.
Min Hjärna har börjat jävlas igen.
Den har tagit tilll vana att hoppa ur mitt Huvud varje natt.
Den ligger bredvid mig på Huvudkudden gör Situps, Armhävningar och Andningsövningar.
Jag tror den förbereder sig för någonting stort.
Jag frågar vad.

"Vi måste dra" säger Den "Förstår du inte det?"

"Nej" säger Jag.

"Jag tänkte att vi kunde ta oss ut via Kloakerna" fortsätter Hjärnan mellan Situpsen.

"Det finns inga Kloaker här" säger Jag

"Visst finns det Kloaker. Kloaker finns överallt" muttrar Hjärnan och sparkar mig i sidan. Sen somnar vi. Båda två.

Jobbcoachen väcker oss med Elstötar och SevenElevenFrukost som mest består av deg. Sen säger hon: Skriv.
Jag gör som hon säger.
Hjärnan försätter sig i Trans, Kopplar upp sig mot Daniella Mendel-Enks Hårddisk och surfar in i hennes Limbiska system.
Jag skriver.
När jag läser igenom Utkasten står det ingenting.
Blanka sidor. Tomt.
Jag skäller på Hjärnan för att den inte har gjort sitt jobb.
Men den bara suckar och rycker på axlarna. "Vi måste ta oss härifrån."

"Okej" säger jag, reser mig upp och kastar mig mot väggen.
Hoppas att den skall ge vika.
Inget händer.
Mer än att jag tuppar av.

När jag vaknar hör jag Den Japanske Mannen yla utanför.
Han ylar att jag måste skicka in ett Manus nu, annars måste han begå Harakiri.
Det är bråttom.