DAG 204

Tur att The Dude är här.
We make love under the Murbruk mest hela dagen.
När vi är klara vill jag alltid prata Arbetsmarknadspolitik.
Det är en liten egenhet jag har.
The Dude aka "Den Japanske Mannen" säger att han vill veta allt om mig.
Och att jag skall lära honom allt jag kan om Slackerlivet.
Jag försöker få honom att förstå att jag är:
Oerhört Seriös och tar mig Själv, mitt Liv och mitt Yrke (Arbetslös Kultur Arbetare) på största allvar.
Jag är bara lite ... utbränd. Just nu.

"Hai" säger the Dude och antecknar.

"Vad heter dina Kompisar" frågar han sen.

"Spärrvakt Sara, Psykolog Maja, Genus Göran, Social Siv och sånt." säger jag.

"Vem din bästis?"

"Ingen"

"Älsklingsfärg?"

"Svart"

"Vad vill du bli när du blir stor?"

"Liten"

DAG 222

Helgrapport:
Som jag skrev igår har jag tillbringat Helgen och Måndagen med att be om Ursäkt. Jag började i Lördags och var klar sent igårkväll.

Första samtalet gick till en ung kille med kastrat röst.
Jag presenterade mig som Miss Aka Loser.
Han kom inte ihåg mig.
Jag sa att jag hade glömt honom också men att jag utgick ifrån att vi hade haft sex någon gång eftersom han gick under benämningen "Akrobat Porr Pojken" i min telefonbok.
Han sa att det var ett oerhört kränkande och objektifierande tilltalsnamn.
Jag sa Förlåt.
Han la på.

Andra samtalet gick till Janne Josefsson.
Han frågade vem fan jag var.
Jag sa att jag var en Arbetslös KulturArbetare.
Han frågade var jag bodde och lät plötsligt vänlig, intresserad och på jakt efter ett Scoop.

"På Söder" sa jag.

"Då gills det inte" sa han.

"Söder om Söder?" försökte jag.

"Näe." sa Janne.

"Göteborg" sa jag. "Backaplan"

"Överklasshora" sa Janne.

"Förlåt" sa jag.


Sen ringde jag Genus Göran och bad om ursäkt för att jag inte trodde att Kvinnsen inom Landstinget skulle gå på att han var "en av dem" bara för att han rökte Gula Blend, smetade in sig i handkräm hela tiden och talade om sig själv och dem i Första Person Pluralis (Vi).
Genus Göran, som är väldigt stolt, protesterade direkt och sa att han dvs "Vi" alltid använder Första Person Plurarlis.
Oavsett hur många "Vi" talar med. Även när "Vi" bara talar om oss själva, sa Göran.
"Vi" tycker att Första Person Pluralis är den mest Demokratiska formen av Personliga Pronomen som finns.
Göran avslutade med att säga att alla borde känna sig som ett "Vi" i Kvinnokampen.
Även sådana Antifeminsitiska Kvinnokamps Analfabeter som Jag (Aka)

"Vi" menar du väl" sa jag.

"Var inte Näsvis, Lilla Gumman. Det passar Oss inte." sa Genus Göran.

"Förlåt" sa jag.

"Vi Förlåter Oss" sa Genus Göran.

Efter Göran var det Psykolog Majas tur.
Psykolog Maja svarade direkt.

"Hej Det är Maja i mobiltelefonen som jag har byggt schälv!"

"Hej det är Aka" sa jag.

"Jamen hej där stackare, hur mår du? Är de dumma mot dig på Arbetsförmedlingen? Blir du häcklad av Kulturetablissemanget? Vad tråkigt." sa Psyk Maja.

"Tack jag mår bra" svarade jag "Jämna plågor"

"Jamen det förstår jag. Det kan inte vara lätt att förverkliga sig schälv och så finns det inget schälv att förverkliga.
Och om det finns ett schälv att förverkliga finns det ingen verklighetsförankring i schälva schälvet.
Och då blir det ju schälvklart helt omöjligt att göra något alls.
Och det som återstår är: Döden."

"Jag ringde mest för att säga Förlåt"

"Jamen Gode Gud, är det här ett såntdäringa Suicid Samtal? Gör det inte!!!" sa Psyk Maja.

"Nej jag tänkte inte.." försökte jag.

"Stanna där du är!! Var är du förresten" fortsatte Psyk Maja.

"Hemma" sa jag.

"Var är det? På en Parkbänk? I Tågtunneln vid Årstaviken?
I Förorten på en Betong Balkong med en kanyl i armvecket?" frågade Psyk Maja samtidigt som hon ropade på Social Siv att köra fram bilen.

"I en etta på Söder" sa jag.

"Åh herregud! Jag kommer nu!"

Sen kom Psyk Maja, Social Siv och Diakon Dan som bott i Gambia.
Ett helt kristeam.
Jag bjöd på kaffe och kakor medan de gestaltade meningen med livet för mig. Diakon Dan spelade trummor, Social Siv dansade Afrikansk dans och Psyk Maja Sjöng Kumbaya alldeles Schälv.
Sen tyckte de nog att jag var botad.
Innan de gick sa jag "Tack för dansen och underhållningen"
Jag tyckte framförallt att Social Sivs Kolonialrumpa guppade härligt till Diakon Dans taktlöshet och att Psyk Majas vibratotolkning av Kumbaya fick mig att vilja leva, sträva och kanske starta ett världskrig senare i år.
Sen sa jag Förlåt för att jag hade råkat krydda med lite sånhäringa Skunk i Sockerkakan.

"Vad är såndäringa Skunk" frågade Psykolog Maja.

"Oh, en ny närproducerad och kravmärkt krydda från Skåne" sa jag.

"Härligt att även Du med alla dina Problem kan se förbi ditt Ego och köpa Kravmärkt!" sa Psyk Maja och gav mig tummen upp.

"Kör försiktigt" sa jag.

Jag tror att de krockade med en parkerad Ford Focus utanför min port.