DAG 236

Jag insåg precis att jag måste ha varit medvetslös under större delen av helgen.
Förrutom när jag annonserade ut mig själv på Blocket.
Fast det måste jag ha varit helt omedveten om.
Eftersom jag fick reda på det först när en Potentiell Köpare ringde och undrade om jag fortfarande var tillsalu.
Sen bad han att få tala med min manager: Herr "American Hör Apparat Coach" som stod som kontaktperson i annonsen.
Jag la genast på.

Det här är inte bra.
Den Amerikanske HörapparatCoachen håller på att ta över mitt liv.
På riktigt.
Sen jag fick honom förra fredagen har han: Tjatat sig in i mitt Innersta,
Tagit över mitt Medvetande och Sålt min Kropp på Blocket.
Tydligen hade han lagt ut mig på Tradera också. Utan resultat.
Jag måste bli av med honom.

DAG 237

Sov.

DAG 238

Jag vaknade precis.
Har sovit till Den Amerikanske Hörapparatcoachen hela dagen.
Han har flyttat in i mitt huvud för att ersätta mina tankar,
som han påstår är alldeles för många och fel.

Drömde att jag var en Coffetablebook.
Jag såldes på Design Torget som en Exklusiv Trend Gadget.
Både dekorativ och innehållsrik.
Jag var omåttligt populär. Trycket var enormt.
Jag etablerade en helt ny litterär genre.
"Närmare litteratur än så här kommer man inte!"
sjöng Svenska Akademin i kör.
Alla höll med.
Sen ersatte jag Bibeln på samtliga Hotell i Världen.
220 år senare såldes jag fortfarande fast till kampanjpris på Åhlens.

DAG 239

0600: Flög upp ur sängen med ett brett leende. Fnittrade hela vägen till toaletten.
0601: Kissade.
0610: Frukost till Uptempo musik på P2. Skrattade mig igenom Tidningen.
0620: Yoga, Pilates, Stepup. Kung Fu, Meditation, Fridans, Jolly Jolly Good Good HumptyDumpty Yeah Yeah.
0625: Dagens motto "Omge dig bara med lyckliga människor"
0635: Ringde Reklam Jenny som bor i Välbeställd Förort.
0700: Tog mig till Välbeställd Förort.
0830: Gick igenom Villaområde. Tänkte på döden. Som en Positiv sak.
0900: Framme hos Jenny. Hon log. Jag log. Vi log. Och fnittrade.
0915: Ramlösa Rally. 3 Ramlösa var, på 5 minuter. Bra för... hyn?
0918: Jenny visade kort på sina tre Blondlockiga Barn och Välrakade Man.
0919: Vi skrattade, fnissade och myste över hur lycklig Jenny var.
0920: Jenny visade sitt nya kök. Jag skrattade. Hon skrattade. Jag kissade på mig.
0925: Jag duschade.
0930: Jenny gjorde närmanden. Jag skrattade och viftade bort henne.
0931: Jenny viftade bort mig.
0932: Jenny duschade.
0940: Jenny visade sitt CV, sina Guldägg, Barnens betyg och ett "Tack för senast" SMS från Dalai Lama.
0941:Vi fnittrade och skrattade och log och var glada över hur härligt livet var.
0945: Jenny bjöd på Ekologiska Fullkorns Croissanter. Jag åt en. Jenny åt åtta.
0946: Vi fnittrade över hur galen hon var.
0947: Jag frågade Jenny hur hon gör för att vara så härligt lycklig, fnittrig och galen.
0948: Jenny fnittrade och sa: "Äsch"
0949: Kräkpaus.
0953: Jenny kom tillbaka från toaletten.
0954: Jag påpekade att hon hade lite kräk kvar i mungipan.
0955: Jenny fnittrade och sa: "Äsch".
0954: Vi drack tre Ramlösa till
1000: Kisspaus.
1010: Jenny avslöjade hemligheten till lycka och framgång.
1011: Jag fick ett epileptiskt anfall.
1012: Det visade sig vara ett inverterat skrattanfall.
1013: Jenny fnittrade och busringde 112
1015: Jag åkte ambulans hem.

DAG: 240

Jag har lyssnat klart på den Amerikanske HörapparatsCoachen.
Det tog hela natten. Jag sov mest.
När jag vaknade imorse var jag en ny person.
Ren, hel, rak rygg, medalj på bröstet och redan påklädd.
Jag mötte min spegelbild med ett enormt leende och ovanligt bred käke.
Tog mig till Nytorget för att möta Världen och Potentiella KulturArbetsgivare.
Sprang på en Röd Mustaschman från KulturEliten.
Attackerade honom genast med mitt 100 dollars leende.
Frågade vad han gjorde nu för tiden.

"Film" sa han

"Vilken Genre" frågade jag och såg svår men ändå tillgänglig och ärligt intresserad ut.

"Honkong" sa han, drog i sin Mustasch och tittade på klockan. "Jag måste resa dit... om två timmar"

"KUL!" sa jag och rättade till mina bröst (ett av dom hade ramlat ur Pushupbh:n som jag hade för att ....se ännu rakare ut i ryggen)

”Vad gör du då … nu för tid…” frågade den Röde Mustaschmannen.

”JAG ÄR KULTURARBETARE!" sa jag och ställde mig lite bredbent för att ge ett tryggt och stabilt intryck
"Jag har precis kvalat in på en väldigt fin institution där jag får vara i process hela tiden. Och utvecklas och sånt. Och gå kurser. Betalt är det också. Så har jag nästan skrivit en bok. Fast det var förra året. Och idag tänkte jag bygga ett ENORMT MAUSOLEUM över: mig själv. "

”Jahaja, ja" sa Mustachmannen och kollade sin mobil och gick.

Jag gick hem med seger i blicken och lätta steg.
Väl hemma la jag mig på mitt träkors.

Min hjärna går på högvarv.
Jag tror att den Amerikanske HörapparatsCoachen har bosatt sig i den.
Mycket tyder på det.

DAG: 241

Motto:
”Det gäller att äta eller att ätas”

(Spärrvakt Sara gav mottot till mig. Hon, i sin tur, hade fått det från KöttBonden utanför Umeå. Som har läst min Blogg och således fått det från mig.)

DAG: 242

Igår grät jag hos Gunnar och Siv.
Idag har jag fått DN, Elräkningen och ett mail från
"How to enlarge your Penis"
Ordningen är återställd. I'm back. Det finns en Gud.
(Som tydligen vill att jag skall ha en väldigt stor snopp.)

För att fira min återuppståndelse övade jag lite på mitt träkors.
Sen ringde jag Spärrvakt Sara.

Hon blev glad när hon hörde min röst för då kunde hon berätta för någon om hennes nya "JAG ÄLSKAR KÖTT" T-shirtar
(hon har tryckt upp 50 stycken och sålt alla till en bonde utanför Umeå).
Jag sa grattis och frågade henne om hon inte skulle fråga mig hur det hade varit i Häktet.
Varför skulle jag det? frågade Spärrvakt Sara.
Sen var hon tvungen att lägga på.
Hon skulle till Spärren och stoppa folk.

Jag sitter inne på toaletten (för det är här jag tänker bäst) och försöker få ihop trådarna.
Jag måste ha raderats ur det kollektiva undermedvetna de senaste fem veckorna.
Ingen har träffat mig, saknat mig eller undrat var jag har varit någonstans.
Det enda kruxet är det här med A-kassan.
Jag borde ju rimligtvis ha försvunnit tillfälligt ur A-kassans medvetande också. Men icke. 25 A-kasse dagar ha gått upp i rök.
Det ger visserligen lite klirr i kassan.
Men mitt liv är 25 dagar kortare nu än för 25 dagar sedan.
Jag gillar inte den tanken.

"LIVET HADE ÄNDÅ VARIT 25 DAGAR KORTARE, OAVSETT OM DU ÄR UNDER DÖDSHOT ELLER INTE! IDIOT!'"

Det där var Gunnar som skriker från andra sidan väggen.
Sedan igår har vi fått någon slags telepatisk kontakt.
Jag vet inte riktigt hur det gick till. Hursomhelst kan han läsa mina tankar...

"DU TÄNKER JU FÖR FAN HÖGT!! OCH DEN HÄR JÄVLA STATARKÅKEN ÄR JÄVLIGT LYHÖRD!!"

Tänker jag högt?

"KAN DU HÅLLA KÄFTEN NU SÅ ATT MAN KAN FÅ SKITA IFRED?!"


?


Jag sitter i köket och försöker få ihop trådarna.
Det är något som inte stämmer, de senaste fem veckorna..

"SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAN"

Gunnar igen.

"HUR DÅ?" (Det är lika bra att tilltala honom direkt.)

Gunnar: "FÖRST MÅSTE DU HA ETT MOTTO!"

Jag: "Ett motto, jag antecknar..."

Gunnar: "KÄFTEN, JAG ÄR INTE KLAR!"

Jag: "Förlåt"

Gunnar: "SEN SKALL DU GÖRA EN :"MASSIVE ACTION PLAN!"

Jag: "Vad är det?"

Gunnar: "VA FAN VET JAG, JAG E BARA EN ENKEL KNEGARE"

Jag: "Men varför sa du det då?"

Gunnar "JAG HAR RÅKAT FÅ IN EN SÅN DÄR AMERIKANSK COACH I MIN HÖRAPPARAT. DEN JÄVLA STRIDSPITTSFJOLLAN LÄMNAR MIG INTE IFRED. VILL DU HA HONOM? "

Jag: "O YEAH, SEND HIM OVER, GOD BLESS, HALLELUJA, AMEN!"