DAG 281

Jag tror att min hjärna driver med mig.
Det gick upp för mig igår när jag läste igenom min barndomsbok för femte gången. Plötsligt kom jag på att jag har skrivit en exakt likadan bok förrut. Det var för sex år sedan och jag var Arbetslös (inte Arbetslös Kulturarbetare).
Jag dök ned i mina skrivbordslådor och mycket riktigt. Där var den.
Samma story. Lite argare bara.
Den var tillochmed nära på att bli utgiven.
Jag fick komma till ett förlag och prata med en Förkyld Förläggare som drack thé, hade rutig blus, lugg och svartbågade glasögon. Det började bra. Jag drack kaffe från deras nya kaffemaskin och drog några ordvitsar.
Hon skrattade två av tre gånger.
När vi hade suttit ned och snackat koffeinfritt thés välgörande effekt på hälsan var det dags för the ”juicy stuff”.
Förläggaren var jätteglad och jag vädrade framgång.

Hon inledde med att säga att hon aldrig kommer att ge ut boken.
Sen fnissade hon lite.

Jag svarade med kompakt tystnad, svepte mitt kaffe, tog påtår, svepte igen och tog en påtår till.

Sen frågade den Förkylda Förläggaren varför huvudkaraktären i min bok var så arg.

Jag svarade att hon var född sån. Det ingick i hennes genbank så att säga.

Jaha, det kan inte vara nyttigt, sa den Förkylda Förläggaren tog en klunk välgörande thé, log, njöt, snöt sig och smackade lite.

Jag tog en fjärde påtår. Svepte. Tog en påtår till och började röra mig okontrollerat.

Då rekommenderade den Förkylda Förläggaren mig en kurs i Anger Management och Positiv thinking.

Jag svarade med att jag redan gått den kursen och undrade varför hon inte kunde rekommendera mig en kurs i akvarellmålning på Tjörn istället. Det var nog den enda kurs i självförverkligande jag inte gått de senaste 73 åren.
Så kunde jag uttrycka min ilska i vattenlöslig färg också innan jag får fibromyalgi och måste tillbringa resten av mitt anspråkslösa kvinnoliv i en drejverkstad på Huddinge Rehab.

Sen gick jag.

DAG 282

Det har varit helg och jag har:

1) Solat mig blödig (så att jag ser fräsch ut inför eventuella intervjuer med Potentiella KulturArbetsgivare).

2) Gått en promenad med Spärrvakt Sara (som mest gick ut på att hoppa in i olika buskar eftersom hon inbillade sig att hon såg agroplankare, som hon har stoppat i spärren, hela tiden).

3) Skrivit en bok!

Att skriva en bok gick ganska snabbt. 36 timmar bara.
Nu skulle man kunna tro att den är kort. Men icke.
Den är c:a 250 sidor och handlar om min barndom.
Tror jag iallafall.
Eftersom jag har infantil amnesi (som i mitt fall innebär att jag har en minnesförlust som sträcker sig fram till elva års ålder)
så vet jag inte riktigt om det är en bok om just min barndom jag har skrivit.
Det kan mycket väl vara någon annans barndom som jag råkar komma ihåg.
Om man tror på det kollektiva undermedvetna kan det vara så att min hjärna (under de 36 timmarna jag skrev boken) råkade surfa in på någon annans hemsida och fick för sig att den hade kommit hem till mig.
Fast jag tror inte det. Jag känner igen flera av karaktärerna och är ganska övertygad om att jag har träffat dom förr.

Hursomhelst är boken ett steg i den massiva jobbsökarkampanj jag kört sedan i fredags. När jag slutade vara ZEN och blev mer "svish, svush, pang på, rakt fram, krash, kow, jag- är- något- unikt- framställd- av -NASA".
Det hela började med att jag skulle skriva ett spontansökarbrev till samtliga Potentiella KulturArbetsgivare i Stockholm. När jag kom till att "berätta lite om mig själv" så kunde jag inte sluta skriva.
Så det blev en bok istället.
Den är bra också. Full av ordvitsar, slapsticks och en fruktansvärt förbannad huvudperson.

Nu skall jag ringa ett förlag och få den utgiven.
Jag är säker på att det kommer att gå som smort.

DAG 283

Äh va fan.
Jag måste söka jobb.
Jag kan inte hålla på så här.
Jag har hittat en hemsida som heter ”Vi mellan Jobben”.
Den är fantastiskt uppmuntrande.
Jag skall göra som Jobbcoachen sa.
No more ZEN här inte! Rakt på bara! PLÖJA!!!

DAG 284

Det är sol ute och de flesta Potentiella Kultur Arbetsgivare sitter nog på någon uteservering och Twittrar.
Så jag tänkte att jag skulle gå till Nytorget och nätverka lite.
Den enda Potentiella Kulturarbetsgivaren jag såg där var Kjell Sundvall och han är inte så Kultur. Han är mer Beck.
Och jävligt solbränd. Helt röd i fejan. Dessutom har min kompis Genus Göran (han är genuskonsult och väldigt stolt) dömt ut Kjell som en slags heteronormativ Antikrist. Och eftersom jag antagligen är Jesus så bör vi nog undvika kontakt.

Så när jag såg Kjell sökte jag genast skydd i närmaste buske.
Där träffade jag min kompis Spärrvakt Sara.
Hon hade suttit i busken en kvart ungefär.
Mest för att undvika en agroplankare hon stoppade i spärren imorse.
Men också för att hon tyckte det svalkade i skuggan.
Och för att hon gillar när taggiga buskgrenar kliar på hennes eksem.

När Kjell och Agroplankaren hade försvunnit gick vi och tog en kaffe.
Vi pratade lite om livet och goda gärningar.
Spärrvakt Sara sa att hon var väldigt nöjd med sin insats i samhället.
Hon stoppar ändå folk som rusar fram i tillvaron och snart har hon samlat ihop en massa pengar på att stoppa folk och då skall hon åka ut till landet och ha en ateljé och ta kort på konstiga människor och vara i harmoni med en massa kor. Jag tror inte att hon kommer att vara i harmoni med kor.
Fast jag sa ingenting.

"Kor är bra" sa jag och smuttade på mitt kaffe.

Då blev Spärrvakt Sara glad. ”Du är klok, du” sa hon.

"Du är också klok." svarade jag " För att vara ko"

Sen skrattade jag lite åt min egen Tjuren Fredinad ordvits.
Spärrvakt Sara skrattade inte.
Hon satt tyst i tio minuter till jag hade sagt förlåt och lovat henne att jag aldrig skall likna henne vid en ko mer.
Sen var vi kompisar igen. Och höll med varandra om allt.
Spärrvakt Sara kom fram till att vi (Spärrvakter och Arbetslösa Kulturarbetare) är en annan sort än alla de där kollektivtrafikanterna som måste hinna med tunnelbanan hela tiden.

"Just det" sa jag "Vi är mer ZEN, inte så där västvärld stressiga"

Sen drack vi lite mer kaffe. Jag fyllde på med mjölk och socker.

"Jag har slutat med socker" sa Spärrvakt Sara. ”Jag tror jag knarkade socker förrut. Så det tog ett tag att tända av. Typ en vecka. Jag svettades och var tvungen att shoppa på Myrornas hela tiden.”

"Jag vill också shoppa på Myrornas" sa jag.

Sen var Spärrvakt Sara tvungen att gå.
Vi bestämde att vi skulle ses i buskarna nästa vecka igen.

DAG 285

Nu har jag fått ligga med en kille. Han är iochförsig 12 år yngre (det är roligt att man blivit så gammal att det inte är straffbart att ligga med någon som är 12 år yngre) men jag hade inte fått ligga på ett tag så jag tackade ja.
Jag visade alla mina vigkonster för honom. Gick ner i spagat och så.
Men det var innan vi låg med varandra.
När vi låg med varandra funderade jag mest på olika porriga grejer som jag inte tänker berätta här.
Här går min gräns för vad man delar med sig kan man säga. Jag är medveten om att sex säljer och att kvinnor som skriver eller pratar om att de onanerar och sånt är bra. Man skall inte skämmas för sin sexualitet som kvinna.
Prata på bara! Dela med dig, syster! Låt världen få veta!
Men här är jag aningen Kristdemokratisk.
Jag vägrar. Jag tänker inte avslöja något mer om mitt sexliv.

Mer än att jag är vig.

Och han var också ganska vig.

Så vi snackade lite om att spela in ny slags porrfilm. Akrobatporr.
Kanske Cirkus Cirkör skulle kunna sponsra.
Nycirkus goes porr. Där är en nisch man kan satsa på.
Vi kom ganska långt, skrev till och med en affärsplan.
Så övade vi lite på mitt träkors som jag nu har hängt upp i taket som en trapets. Tills jag kom på att vi inte hade legat färdigt med varandra.
Då var vi tvungna att göra det. Sen sa vi hej då, så gick han.

DAG 286

Jag drömde att min Hjärna fick ben i natt.
Den låg och sov i mitt Huvud och plötsligt växte det ut två ben.
Så sprang den iväg.
När jag insåg vad som höll på att hända satte jag efter den.
Jag såg hur den kutade mot en Buss vid en Hållplats.
Den hann med nöd och näppe upp på Bussen.
Men när den kommit på fastnade den med foten i dörren.
Och Hjärnan skrek. Och Bussen ville åka. Och Bilarna tutade.
Och det blev Trafikstockning och Kaos och Tjut och Sammanbitna Svenska Män fick chansen att leva ut Århundradets Samlade Aggressioner.
Och plötsligt kunde jag känna hur Världen roterade.
Men eftersom jag inte hade någon Hjärna blev jag inte yr.
Mest dum, glad och pirrig i magen.
Jag hörde hur Hjärnan skrek inifrån bussen ”MEN ÅK DÅ FÖR FAN!”

DAG 287

”When I buy wife she was very nice, she cook good and was strong on plow” Borat

Jag har varit på nätverksmöte!
Vi arbetslösa utlasade, kulturarbetarkvinnor har ordnat ett nätverk.
Där sitter vi och ältar, gnäller och stickar oss igenom dagarna.
Nej, det är inte sant. Någon sa att männen är så bra på det där med nätverk och att vi kvinns också borde nätverka för att vi är så dåliga på bla, bla, bla och bla. Så AF KULTUR ÖST fixade en grupp. Där pratar vi.
Idag pratade vi om arbetsmarkanden.
Jobbcoachen var där. Hon från Polen. Hon är väldigt genus.
Hon satt och skrek ut olika slagord till oss kvinnor.

”DET ÄR BARA ATT PLÖJA!" sa hon. ”SVISH SVUSH FULL FART FRAMÅT! GENOM ÅKERN! GÖR SOM MÄNNEN, LJUG OM ER KOMPETENS: VAR INTE SÅ FÖRBANNAT ÄRLIGA!”

”Ursäkta, jag undrar en sak…” sa en 35 årig violinist som satt längst bak i konferensrummet vi befann oss i.

”SLUTA URSÄKTA DIG!” Skrek Jobbcoachen. ”NÄSTA FRÅGA!”

”Ja, det är det här med inkvotering…” fortsatte tjejen.

”DET ÄR VÄL INGET FEL MED DET?” Jobbcoachen tittade på henne med sin polska genomträngande blick.

”Nej det..”

”UT MED SPRÅKET FLICKA! JAG HÖR JU INTE VAD DU SÄGER!”

”Jo det här med inkvot..”

”HUR SITTER DU EGENTLIGEN? STRÄCK PÅ RYGGEN. UPP MED BRÖSTET! TA FÖR DIG! VAR INTE EN SÅN MES! NÄSTA FRÅGA!”

En tjej med små nätta glasögon, brunt hår i knut, rött pärlhalsband och svarta kläder räckte upp handen. Men tog snabbt ner den när hon såg att Jobbcoachen tog sats att börja prata igen.


”NU VILL JAG GE ETT KONSTRUKTIVT RÅD: NÄR NI BLIR SÄRBEHANDLADE SÄG TILL MÄNNEN ATT DOM BEHANDLAR ER SOM EN JUDE! SKULLE NI GÖRA SÅ HÄR OM JAG VAR JUDE? KAN NI FRÅGA. DET BRUKAR TA FART.”

”Ja för män gillar inte att bli kallade nazister” sa en Regissör.

”JUST DET, SÄG ATT NI ÄR JUDAR!” Jobbcoachen sneglade mot mig som satt med krökt rygg, krökt näsa och dreglade över en påse pengar som jag inbillade mig stod framför mig.

”DU FÅR URSÄKTA MIG” sa Jobbcoachen till mig ”MEN DET ÄR VERKLIGEN SANT ATT DE GÅR IGÅNG PÅ NÄR MAN SÄGER DET DÄR MED JUDE.”

”BE MY GUEST ” sa jag ”JUDA på bara.. jag bJUDEr på det.. he he”
(Ett lite misslyckat försök till judisk ordvits.)

Sen blev jag juden med hela gruppen. Folk började dra judeskämt som hade legat och slumrat i hundratals år. Eller åtminstone 60. Äntligen.
Jag satt och spanade om det fanns några andra små arbetslösa kulturarbetande judeflickor i gruppen.
Om det fanns det var det ingen mer än jag som gick ut med det.
Högst förståeligt.
Ytterligare en särpräglande egenskap jag måste lyfta fram.
Jag är JUDE också.
Förutom att jag är effektiv kompetent, luktar svett ibland, och karismatisk.
Det kan stå under övrigt på mitt CV.
Jag är vig, ligger alltid lite i framkant och JUDE.
Det borde garanterat ge mig jobb. Eller någon typ av sammanhang. Gruppboende kanske.