DAG 283

Äh va fan.
Jag måste söka jobb.
Jag kan inte hålla på så här.
Jag har hittat en hemsida som heter ”Vi mellan Jobben”.
Den är fantastiskt uppmuntrande.
Jag skall göra som Jobbcoachen sa.
No more ZEN här inte! Rakt på bara! PLÖJA!!!

DAG 284

Det är sol ute och de flesta Potentiella Kultur Arbetsgivare sitter nog på någon uteservering och Twittrar.
Så jag tänkte att jag skulle gå till Nytorget och nätverka lite.
Den enda Potentiella Kulturarbetsgivaren jag såg där var Kjell Sundvall och han är inte så Kultur. Han är mer Beck.
Och jävligt solbränd. Helt röd i fejan. Dessutom har min kompis Genus Göran (han är genuskonsult och väldigt stolt) dömt ut Kjell som en slags heteronormativ Antikrist. Och eftersom jag antagligen är Jesus så bör vi nog undvika kontakt.

Så när jag såg Kjell sökte jag genast skydd i närmaste buske.
Där träffade jag min kompis Spärrvakt Sara.
Hon hade suttit i busken en kvart ungefär.
Mest för att undvika en agroplankare hon stoppade i spärren imorse.
Men också för att hon tyckte det svalkade i skuggan.
Och för att hon gillar när taggiga buskgrenar kliar på hennes eksem.

När Kjell och Agroplankaren hade försvunnit gick vi och tog en kaffe.
Vi pratade lite om livet och goda gärningar.
Spärrvakt Sara sa att hon var väldigt nöjd med sin insats i samhället.
Hon stoppar ändå folk som rusar fram i tillvaron och snart har hon samlat ihop en massa pengar på att stoppa folk och då skall hon åka ut till landet och ha en ateljé och ta kort på konstiga människor och vara i harmoni med en massa kor. Jag tror inte att hon kommer att vara i harmoni med kor.
Fast jag sa ingenting.

"Kor är bra" sa jag och smuttade på mitt kaffe.

Då blev Spärrvakt Sara glad. ”Du är klok, du” sa hon.

"Du är också klok." svarade jag " För att vara ko"

Sen skrattade jag lite åt min egen Tjuren Fredinad ordvits.
Spärrvakt Sara skrattade inte.
Hon satt tyst i tio minuter till jag hade sagt förlåt och lovat henne att jag aldrig skall likna henne vid en ko mer.
Sen var vi kompisar igen. Och höll med varandra om allt.
Spärrvakt Sara kom fram till att vi (Spärrvakter och Arbetslösa Kulturarbetare) är en annan sort än alla de där kollektivtrafikanterna som måste hinna med tunnelbanan hela tiden.

"Just det" sa jag "Vi är mer ZEN, inte så där västvärld stressiga"

Sen drack vi lite mer kaffe. Jag fyllde på med mjölk och socker.

"Jag har slutat med socker" sa Spärrvakt Sara. ”Jag tror jag knarkade socker förrut. Så det tog ett tag att tända av. Typ en vecka. Jag svettades och var tvungen att shoppa på Myrornas hela tiden.”

"Jag vill också shoppa på Myrornas" sa jag.

Sen var Spärrvakt Sara tvungen att gå.
Vi bestämde att vi skulle ses i buskarna nästa vecka igen.

DAG 285

Nu har jag fått ligga med en kille. Han är iochförsig 12 år yngre (det är roligt att man blivit så gammal att det inte är straffbart att ligga med någon som är 12 år yngre) men jag hade inte fått ligga på ett tag så jag tackade ja.
Jag visade alla mina vigkonster för honom. Gick ner i spagat och så.
Men det var innan vi låg med varandra.
När vi låg med varandra funderade jag mest på olika porriga grejer som jag inte tänker berätta här.
Här går min gräns för vad man delar med sig kan man säga. Jag är medveten om att sex säljer och att kvinnor som skriver eller pratar om att de onanerar och sånt är bra. Man skall inte skämmas för sin sexualitet som kvinna.
Prata på bara! Dela med dig, syster! Låt världen få veta!
Men här är jag aningen Kristdemokratisk.
Jag vägrar. Jag tänker inte avslöja något mer om mitt sexliv.

Mer än att jag är vig.

Och han var också ganska vig.

Så vi snackade lite om att spela in ny slags porrfilm. Akrobatporr.
Kanske Cirkus Cirkör skulle kunna sponsra.
Nycirkus goes porr. Där är en nisch man kan satsa på.
Vi kom ganska långt, skrev till och med en affärsplan.
Så övade vi lite på mitt träkors som jag nu har hängt upp i taket som en trapets. Tills jag kom på att vi inte hade legat färdigt med varandra.
Då var vi tvungna att göra det. Sen sa vi hej då, så gick han.

DAG 286

Jag drömde att min Hjärna fick ben i natt.
Den låg och sov i mitt Huvud och plötsligt växte det ut två ben.
Så sprang den iväg.
När jag insåg vad som höll på att hända satte jag efter den.
Jag såg hur den kutade mot en Buss vid en Hållplats.
Den hann med nöd och näppe upp på Bussen.
Men när den kommit på fastnade den med foten i dörren.
Och Hjärnan skrek. Och Bussen ville åka. Och Bilarna tutade.
Och det blev Trafikstockning och Kaos och Tjut och Sammanbitna Svenska Män fick chansen att leva ut Århundradets Samlade Aggressioner.
Och plötsligt kunde jag känna hur Världen roterade.
Men eftersom jag inte hade någon Hjärna blev jag inte yr.
Mest dum, glad och pirrig i magen.
Jag hörde hur Hjärnan skrek inifrån bussen ”MEN ÅK DÅ FÖR FAN!”

DAG 287

”When I buy wife she was very nice, she cook good and was strong on plow” Borat

Jag har varit på nätverksmöte!
Vi arbetslösa utlasade, kulturarbetarkvinnor har ordnat ett nätverk.
Där sitter vi och ältar, gnäller och stickar oss igenom dagarna.
Nej, det är inte sant. Någon sa att männen är så bra på det där med nätverk och att vi kvinns också borde nätverka för att vi är så dåliga på bla, bla, bla och bla. Så AF KULTUR ÖST fixade en grupp. Där pratar vi.
Idag pratade vi om arbetsmarkanden.
Jobbcoachen var där. Hon från Polen. Hon är väldigt genus.
Hon satt och skrek ut olika slagord till oss kvinnor.

”DET ÄR BARA ATT PLÖJA!" sa hon. ”SVISH SVUSH FULL FART FRAMÅT! GENOM ÅKERN! GÖR SOM MÄNNEN, LJUG OM ER KOMPETENS: VAR INTE SÅ FÖRBANNAT ÄRLIGA!”

”Ursäkta, jag undrar en sak…” sa en 35 årig violinist som satt längst bak i konferensrummet vi befann oss i.

”SLUTA URSÄKTA DIG!” Skrek Jobbcoachen. ”NÄSTA FRÅGA!”

”Ja, det är det här med inkvotering…” fortsatte tjejen.

”DET ÄR VÄL INGET FEL MED DET?” Jobbcoachen tittade på henne med sin polska genomträngande blick.

”Nej det..”

”UT MED SPRÅKET FLICKA! JAG HÖR JU INTE VAD DU SÄGER!”

”Jo det här med inkvot..”

”HUR SITTER DU EGENTLIGEN? STRÄCK PÅ RYGGEN. UPP MED BRÖSTET! TA FÖR DIG! VAR INTE EN SÅN MES! NÄSTA FRÅGA!”

En tjej med små nätta glasögon, brunt hår i knut, rött pärlhalsband och svarta kläder räckte upp handen. Men tog snabbt ner den när hon såg att Jobbcoachen tog sats att börja prata igen.


”NU VILL JAG GE ETT KONSTRUKTIVT RÅD: NÄR NI BLIR SÄRBEHANDLADE SÄG TILL MÄNNEN ATT DOM BEHANDLAR ER SOM EN JUDE! SKULLE NI GÖRA SÅ HÄR OM JAG VAR JUDE? KAN NI FRÅGA. DET BRUKAR TA FART.”

”Ja för män gillar inte att bli kallade nazister” sa en Regissör.

”JUST DET, SÄG ATT NI ÄR JUDAR!” Jobbcoachen sneglade mot mig som satt med krökt rygg, krökt näsa och dreglade över en påse pengar som jag inbillade mig stod framför mig.

”DU FÅR URSÄKTA MIG” sa Jobbcoachen till mig ”MEN DET ÄR VERKLIGEN SANT ATT DE GÅR IGÅNG PÅ NÄR MAN SÄGER DET DÄR MED JUDE.”

”BE MY GUEST ” sa jag ”JUDA på bara.. jag bJUDEr på det.. he he”
(Ett lite misslyckat försök till judisk ordvits.)

Sen blev jag juden med hela gruppen. Folk började dra judeskämt som hade legat och slumrat i hundratals år. Eller åtminstone 60. Äntligen.
Jag satt och spanade om det fanns några andra små arbetslösa kulturarbetande judeflickor i gruppen.
Om det fanns det var det ingen mer än jag som gick ut med det.
Högst förståeligt.
Ytterligare en särpräglande egenskap jag måste lyfta fram.
Jag är JUDE också.
Förutom att jag är effektiv kompetent, luktar svett ibland, och karismatisk.
Det kan stå under övrigt på mitt CV.
Jag är vig, ligger alltid lite i framkant och JUDE.
Det borde garanterat ge mig jobb. Eller någon typ av sammanhang. Gruppboende kanske.

DAG 288

Midsommarafton ikväll.
Jag skall vara hemma och vältra mig i självförakt.
Iallafall till klockan fem.
Då skall jag till Nytorget och fira med några Självständiga Konstnärer som står utanför sånt där som traditioner. Jävligt Punk.
Kanske jag kan öva lite på det där korshängandet i någon Midsommarstång?

DAG 289

Idag hände något.
En hund fastnade med foten i bussdörrarna. Hon fick panik.
Hennes skrik fyllde upp hela bussen. Genomborrade alla.
Hon slet och slet för att bli fri men dörrarna öppnades inte.
Skriket fortsatte. Det rev i huden. Pep i öronen.
Alla i bussen stannade upp och höll sig för olika kroppsdelar.
En Tonåring höll sig om foten.
En Pensionärstant höll för öronen.
En Businessman stod och kramade sig själv hårt och gjorde konstiga miner.
Alla såg väldigt medlidande ut och sa aj aj aj aj.
Tills någon kom på att vi kanske skulle hjälpa hunden att komma loss.
Plötsligt rusade en kvinna med headset och trenchcoat upp och såg panikslagen ut.
"SNUFFY!" skrek hon och kastade sig mot hunden och dörren.
Hundens svans darrade.
Hennes ögon tittade bedjande.
Hon såg så föräldrarlös ut.
Hennes mamma, pappa eller någon annan hundsläkting borde ha varit där.
Bara de skulle förstå. På djupet. På Hunddjupet.