DAG 276

Utmattningsymptom efter gårdagens inlägg:
Stickningar i fingrar. Ryckiga ögonlock.
Pratar osammanhängande med främlingar.
Går på alla fyra, skäller, viftar på svansen och tror att jag heter Snuffy.
Diagnos?

DAG 289

Idag hände något.
En hund fastnade med foten i bussdörrarna. Hon fick panik.
Hennes skrik fyllde upp hela bussen. Genomborrade alla.
Hon slet och slet för att bli fri men dörrarna öppnades inte.
Skriket fortsatte. Det rev i huden. Pep i öronen.
Alla i bussen stannade upp och höll sig för olika kroppsdelar.
En Tonåring höll sig om foten.
En Pensionärstant höll för öronen.
En Businessman stod och kramade sig själv hårt och gjorde konstiga miner.
Alla såg väldigt medlidande ut och sa aj aj aj aj.
Tills någon kom på att vi kanske skulle hjälpa hunden att komma loss.
Plötsligt rusade en kvinna med headset och trenchcoat upp och såg panikslagen ut.
"SNUFFY!" skrek hon och kastade sig mot hunden och dörren.
Hundens svans darrade.
Hennes ögon tittade bedjande.
Hon såg så föräldrarlös ut.
Hennes mamma, pappa eller någon annan hundsläkting borde ha varit där.
Bara de skulle förstå. På djupet. På Hunddjupet.