DAG 205

Vaknar bredvid The Dude aka "Den Japanske Mannen"
Han sover. Jag tittar på honom en kvart.
Han ligger så stilla.
Tre gråa hårstrån.
Och fjuniga öron.
Sen tittar jag på väggen.
Hålet han kommer ifrån.
Som han har murat igen.
Sen skriker jag.

" JÄVLA JAPAAAAAAN!"

Då vaknar han, ler och lägger sin hand på min kind.

"Skall vi inte ta oss härifrån?" frågar jag.

"Bättre härinne. Varmare." svarar han.

"Hai" säger jag.

Then we make love under the Murbruk.

Sen gråter vi båda.
Vi har gråtit hela dagen.
Ingen vet varför.
Antagligen för att The Dude bara köpte Sju Portioner Sushi.
Vi har Tre kvar.
Det räcker till på Fredag.

DAG 206

När jag vakande Lördags satt han bredvid mig.
Den Japanske Mannen.
Han hade rivit Muren.
Tagit sig in till mig.
Och byggt upp den inifrån.

Husfasaden var fallen!

Och återuppstånden.

Jag hade tuppat av under en hög Murbruk.
Han har vårdat mig hela helgen.
Jag vet inte vad han vill.
Han gråter mest.
Och säger att Den Japanska Morsan är död.
Och att han från och med nu vill bli kallad "The Dude"
efter snubben i "The Big Lebovski".

DAG 207

Det verkar som om det är något som inte står rätt till med Den Japanske Mannen.
Igårkväll gifte han sig med Husfasaden.
Han hade klätt upp sig i Kimono.
Bjudit in sina Tre Japanska Låtsaskompisar
Kallat dit en Shinto Präst.
Sedan lovade han evig trohet.
De Tre Japanska Låtsas Kompisarna kastade lite ris på honom och gratulerade.
Den Japanske Mannen hånglade med Husfasaden fram till klockan 2200.
Då ringde telefonen. Den Japanske Mannen svarade tyst.
Sen sa han "Hai" tre gånger, la på, suckade och försvann.
Nu kom han tillbaka.
Han slår något tungt mot väggen samtidigt som han ropar Japanska slagord.
Väggen skakar. Golvet skakar. Taket skakar. Världen skakar.
Det faller murbruk från väggarna.
Och mitt Träkors är inte mycket till tröst nu.

DAG 208

Jobbcoachen har dragit.
Jag är ensam.
Det är tyst härinne.
Det är tyst därute.
Och Den Japanske Mannen har slutat sjunga.

DAG 209

Fysisk Status: Fortfarande Hjärnlös.
Mental Status: Strålande.

Jag kan verkligen rekommendera några dagar utan Hjärna eller Mat.
Man kommer närmare Gud på något sätt.
Jag har bett om att få ner mitt Träkors.
Om jag ändå skall möta min Skapare vill jag göra det med värdighet.
Jobbcoachen tyckte till min förvåning att det var en alldeles strålande idé.
Jag bad henne kedja fast mig på Korset. Hon gjorde som jag sa.
Sen kittlade hon mig lite i armhålorna med sin Elpistol.
Det börjar bli ganska skönt.
Sen bad hon mig skriva.
Jag sa att det var ganska svårt eftersom jag var Fastkedjad vid ett Kors.

"Det där är helt fel attityd" sa Jobbcoachen.
"Du måste se dina Hinder som Utmaningar och Kriser som Möjligheter"

"Go Fuck Yourself in Da Arse" sa jag vänligt men bestämt.

DAG 210

Hjärnan är borta. Den har flytt. Via Kloakerna. Ut i frihet.
Jag försökte springa efter den men eftersom jag inte har ätit på tre dygn orkade jag bara resa mig upp, vifta lite slappt med handen och säga:

"Eh, du Hjärnan, kom tillbak.." Sen föll jag.
Jag låg i två timmar och stirrade i taket.

"Jävligt dålig stil" var de enda ord som kom över mina läppar.
"Jävligt dålig stil"

Efter ett tag ringde telefonen.
Jag svarade. Det var Hjärnan.
Jag frågade var den var.

"Ute och jagar" svarade den.

"Vaddå?" frågade jag.

"Vilt" sa Hjärnan. "Älg, Bambi och sånt. Vi behöver proteiner. "

"Älgar är ganska sällsynta på Södermalm" svarade jag.

"Jag märker det, men det finns gott om Bambi." sa Hjärnan.

Sen la den på.

Jag har inte hört från den sedan dess.
Jag har tappat räkningen på hur länge jag har varit här.
Jag börjar bli allvarligt fundersam över mitt mentala tillstånd.
I övrigt mår jag alldeles utmärkt tack.

DAG 211

Jag har slutat äta.
Om Någon skall ta död på mig så är det inte Jobbcoachen.