DAG 190

Dröm:
Jag är ett träd. I en Granskog.
En ensam Lönn i en värld full av Barr.
Jag försöker bonda med en Tall. Snacka lite om vädret. Hur kallt det är.
Hon vänder bort ryggen. Alla tittar på mig. Fnyser. Fnissar. Pekar.
En nyplanterad Gran ropar: "HON ÄR JU NAKEN!"
Samtliga Barrträd brister ut i gapflabb.

Jag vaknar med ett skrik.Kallsvettig.
Sen faller jag. Långt. Djupt. Länge.
Jag drar täcket ovanför huvudet
The Dude aka Den Japanske Mannen står ovanför mig med ett Förstoringsglas, Penna bakom örat och sitt Anteckningsblock under armen.

Jag; VAD GÖR DU DUDE!?

The Dude: Studerar Slacker som Sover och Skriker.

Jag: JAG ÄR INGEN SLACKER!

The Dude: Vad är du då?


Tyst en stund.


Jag: Jag är ett Träd. Som är utrotningshotat. GE MIG TELEFONEN! PRONTO!


Jag ringer Psykolog Maja

Psykolog Maja: Hej det är Psykolog Maja i Mobiltelefonen som jag har byggt schälv...

Jag: Hej det är Aka, jag..

Psykolog Maja: Nämen hej Stackare. Sitter du alldeles schälv i Kalla Ensamma Stöckhölm. Utan Familj. Utan jobb. Och med en Hjärna som slutat utvecklas och antagligen växer inåt?

Jag: Ja..

Psykolog Maja: Frågar du dig schälv: Var det värt det? Alla Dessa "Schälvförverkligande KonstnärsDrömmar"? Vad skulle jag med dom till?

Jag: Nja..

Psykolog Maja: Svarar du dig schälv: Nej, nu ger jag upp och gör något för någon annan! FÖR EN GÅNG SKULL!

Jag: Näe..

Psykolog Maja: Synd.

Jag: Mmmm

Psykolog Maja: Måste gå. Skall sitta i BRIS Jourtelefon hela Helgen.