DAG 234

Nu är han såld. Till Damen från Östermalm.
50 kronor. Hon prutade såklart. Ärvda pengar. Dom är snålast.
Hursomhelst. När hon kom igår gav jag henne Hörapparaten med Coachen i.
Först blev hon lite besviken och försökte övertala mig att följa med och avlägga visit hos henne. För all framtid.
Hon hade sett fram emot en liten Kulturabetar Kvinna att leka mor och dotter med.

"Du hade varit perfekt" sa hon. "Du har alla förutsättningar: Torr hy, ingen midja och korta ben. Vi skulle ha bjudningar där du skulle servera thé och jag kunde kalla dig slampa när ingen hörde. Sen skulle du ge mig ansiktsbehandling och klämma 75 år gamla pormaskar samtidigt som jag berättade hur oduglig du var och att du antagligen aldrig kommer att bli gift" snyftade hon.

Jag erkände att hennes erbjudande lät lockande men att jag hade andra planer för min framtid.
Som att bli skjuten.

"Ja, det förstår jag" sa hon. "Som du ser ut"

Sen gav jag henne Den Amerikanske Hörapparat Coachen.
Jag tog ur den ur mitt eget öra och stoppade in den i hennes.
Efter att ha lyssnat på Coachen i två minuter tittade hon på mig och sa:
"YES WE CAN!"
Sen kastade hon sin rullator och flög ut genom dörren.
Igårkväll såg jag henne med ett Parcoursgäng i Hornstull.

Det har varit tyst i mitt huvud sedan dess.
Min hjärna har återvänt från exilen och ligger och tar igen sig i mitt undermedvetna.
Det mullrar därnere.