DAG 295

Nu har jag varit hos min jobbcoach!!
Egentligen är jag sjuk men jag gick ändå. Annars hotade jobbcoachen med att avanmäla mig från Kassan. Fine med mig. Jag var neddränkt i snor och feber och hade antagligen svininfluensan men om hon ville ha det så be my guest, tänkte jag.
Hon är väldigt kompetent min jobbcoach.
Hon säger att jag förminskar mig. att jag inte tror på mig, att jag inte säljer mig bra. Det är mitt stora problem.

”Inte det enda stora problemet” sa jag.

”DET DÄR VAR LITE MER INFORMATION ÄN JAG BEHÖVER. I PROFESSIONELLA SAMMANHANG SKALL MAN VARA PERSONLIG, INTE PRIVAT!” svarade hon och borrade sin blick djupt in i min konstnärssjäl.

”Men det är ju mina problem jag lever på” försökte jag. ”Det är ju det som är min ”position” Jag har kommit fram till det. Mina problem är tillverkade och framställda på ett rymdforskningscenter i USA, exporterade hit av ett gäng forskare som har inseminerat min mor och framställt mig. Nu skall jag ut och sälja mina problem till marknadspris. Man skall även finna mina problem på blocket och tradera. Så har jag en blogg, twittrar och skall trycka upp t-shirts med mina problem skrivna på fram och baksidan och ut och in så att man kan använda dem flera gånger innan de behöver tvättas. Miljövänligt.
Jag skall också sälja dockor som ältar mina problem om man trycker dom på magen. Ibland gråter dom och vill ha en kram och ibland vill de bara ha sex. Agrosex.”

Jobbcoachen tittade allvarligt på mig. Vi förstår varandra tänkte jag. Skönt.

”DU skall på Speed dating med potentiella arbetsgivare imorgon klockan 0900. Du skall presentera dig på fem minuter.”

”Vad skall de göra då?” frågade jag.

”Lyssna ” svarade hon.

”Vaddå lyssna? På en date skall man väl försöka lära känna varandra. Då måste väl båda prata?” Sa jag.

”NEJ ” svarade jobbcoachen och skrev något hemligt på datorn.

Jag tänkte att hon nog inte varit på många lyckade dater. Men jag sa inget. Hon såg så bister ut. Ibland tror jag hon kommer från någon öststat. Hon är så hård och rättfram. Så pratar hon högt och rakt på sak. Inget krussidullande och gulligullande där inte. Så jag frågade henne.

”Du är möjligtvis inte från Polen?”

”VAD HAR POLEN MED SAKEN ATT GÖRA? ” Nu var jobbcoachen lila i ansiktet. Jag tror jag gjorde henne lite upprörd. Det kanske är känsligt det där med Polen tänkte jag. Det var ju trots allt bara 20 år sen muren föll och vem vet vad stackarn har varit med om.

”Du kanske bara har dålig hörsel” Fortsatte jag för att släta över mitt misstag och lugna henne lite .

”Med den här attityden kommer du inte långt” svarade jobbcoachen och skakade på huvudet.

” Den tog mig hit” sa jag. ”Till dig. Det tycker jag är långt. För en månad sedan hade jag aldrig varit i närheten av någon jobbcoach i allmänhet och i synnerhet inte någon med dålig hörsel från Polen. Nu har jag både gått på CV kurs och kommit på en långsiktig plan på hur jag kan bli rik och känd.”

”Du skall på speeddating imorgon med potentiella kultuarbetar arbetsgivare och du skall presentera dig på fem minuter” upprepade Jobbcoachen

”Men vad skall de potentiella kulturarbetsgivarna göra då?” Frågar jag.

”Som sagt. Och nu säger jag det för sista gången. DOM SKALL INTE BEHÖVA GÖRA NÅGONTING! DE HAR MASSOR ANNAT ATT GÖRA ÄNDÅ! VI PRATAR OM VIKTIGA MÄNNISKOR HÄR! MED MAKT! DE SKALL LYSSNA OCH DU SKALL SÄLJA DIG: ”

”Skall jag sälja mig?”

”JA inte på det viset. Du skall sälja din kompetens”
Det där ordet igen. Kompetens.

”Men varför måste jag vara där då? Kan jag inte bara skicka min kompetens så kan de få se på den så kan jag sitta hemma fika eller googla eller nått?”

Nu var jobbcoachen högröd i ansiktet.

”NU SKRIVER VI EN PRESENTATION OCH SLUTAR MED DET HÄR TJAFSET! EN PRESENTATION PÅ FEM MINUTER: MAN FÅR EN VÄLDIGT KLAR BILD AV EN MÄNNISKA PÅ FEM MINUTER!”

Vid det laget hade jag fått en väldigt bra bild av jobbcoachen. Hon var ungefär en och femti lång. Ultraviolett hudfärg. Troligtvis från Polen, Slovakien eller någon av Baltstaterna och väldigt arg på mig.

”Kamrat....” försökte jag för att, ja, prata samma språk…

Nu ställde sig den lomhörda polacken upp.

”NU FÅR DET VARA NOG MED DINA SARKASMER” sa hon.

”MEN DET ÄR JU DET SOM ÄR MIN KOMPETENS!” sa jag.

Sen sprang jag därifrån.
Jag hörde hur hon nös i bakgrunden.
Ha ha… jag har upptäckt en ny kompetens jag har.
”Very competent bärare av dangerous fatal piglet virus”.
Jag är en mordmaskin. Äntligen ett tydligt uppdrag.
RIKTINING, FOKUS, SPRING OCH SPRID!