DAG 134

Gunnar har tagit in en Baden Badenstol att sitta i.
Och en Solarielampa att sola sig i.
Siv står i köket och förbereder Dagens Måltider.
Jag ligger fortfarande under Sängen.

Magen Växer.
Minnet krymper.

Hur skall jag kunna ge någon en Framtid när jag inte minns min egen Baktid?

DAG 135

Pass.

DAG 136

Idag har Gunnar och jag haft Minnesträning.
Som mest gick ut på att Gunnar mindes en gammal kompis till honom.
Han hette Lars och var väldigt Begåvad och Förbannad.
Trots Toppbetyg kunde han bara få ett enda Jobb.
Som Popcornförsäljare. På en Biograf.

En gång, precis innan Sjubion, råkade en Kvinna komma utspringandes från Toan och sa: "Det finns inget Toalettpapper."

Och Lars sa "Ser det ut som om Toalettpapper är min avdelning?"

Och Kvinnan sa: "Nej"

Och Lars sa: "Har Lilla Damen kollat de andra Toaletterna?"

Och Kvinnan sa: "Nej"

Och Lars sa: "DU KANSKE SKALL GÖRA DET INNAN DU SPRINGER UT MED EN OTORKAD OCH NEDBAJSAD STJÄRT I BIOENTRÉEN!"

Och Kvinnan gick tillbaka till sitt Toalettbås.

Och Två dagar senare var Lars Stämd och Uppsagd.

Därefter fick Lars en Försenad födelsedagspresent av sin Bror.
Ett Livslångt Arbetsvisum i Kina.
Nu jobbar han som Lärare i en Kinesisk by.
På Kvällarna har han en Studiecirkel i Västerländskt Bordskick som mest går ut på att skälla ut Kineserna för att de Rapar okontrollerat och Spottar ut Kycklingben på Heltäckningsmattor. Han trivs.


"Vad är Sensmoralen?" frågade jag.

"Du kanske skulle trivas bättre i Kina" säger Gunnar.

DAG 137

Idag har jag konstaterat att min Infantila Amnesi har avancerat till en heltäckande Minnesförlust.
De första 33 åren i mitt liv är blanka. Jag kommer nästan inte ihåg att jag skrivit det jag precis skrev. Så illa är det.
Om ni förstår vad jag menar.

Gunnar säger att Minnesförlust är en Gammal Dam instängd på Vinden där Ingen hör hennes skrik på Hjälp.

Jag säger att Minnesförlust är en snart 33 årig Arbetslös KulturArbetare som gömt sig under Sängen och hoppas att ingen hör hennes Hjärtslag.

Vi måste Minnesträna, säger Gunnar.

DAG 138

Jag ligger fortfarande under Sängen.
Jag vägrar att ta mig härifrån.
Jag tänker ligga här tills jag fått ihop alla trådar i mitt liv.
Jag är: Gravid, Chef och "In a Relationship".
Visserligen med en Frånvarande Japan som har fastnat på sin Moders Begravning Någonstans i Japan. Men ändå.
Situationen är väldigt olikt mig.
Jag tänker förhålla mig Rationellt och Moget till den.

Därför ligger jag här.

Grannarna Siv och Gunnar serverar mig Mat och tillgodoser mig med ett Bäcken då och då. De förstår precis.

"När jag Pensionerades låg jag under sängen i Fyra Månader. Siv installerade en Tv, kopplade in Radion i min Hörapparat och tog sig en Älskare. Det var en Lärorik Tid." säger Gunnar samtidigt som han tömmer mitt Bäcken.

"Vill du att jag skall hålla din Hand tills du somnar?" frågar han.

"Ja tack" säger jag.

DAG 139

08:00 Moderna Museet ringde och undrade var jag var.
Jag passade på att lansera min Revolutionerande Konstnärliga Masterplan:

Personalen på Moderna har fått Strikta Restriktioner att:

Inte Göra Någonting.

De skall:
Gå till jobbet på morgonen.
Sitta stilla hela Dagen.
Gå hem på Kvällen.

Vad skall du göra då? Frågade Personalen.
Jag Arbetar För Fullt på Avhållsamhet, sa jag.
Min Frånvaro och Personalens Passivitet invaggar förhoppningsvis Besökarna i en Falsk Trygghet av att de är Fria.
Hoppas de tar de tillfället i akt. Att lätta på trycket.

Själv har jag gömt mig under min Säng.

DAG 140

Jag har Hallucinerat hela Helgen.
Jag rekommenderar det varmt.